Att tända lampan räcker inte

När Thomas Alva Edison byggde sin glödlampa 1880 träffade han i stort sett rätt med både koncept och design från början. Men under de följande 16 åren förbättrades ändå både lampan och tillverkningsprocessen så många gånger att priset sjönk med 80 procent.

Exemplet får forskarna Mark Dodgson, David Gann och Ammon Salter att varna för hur snävt vi ofta ser på innovation. De listar fyra vanliga tankefällor:

• Att tro att det går en rak utvecklingslinje från att stoppa in pengar i en R&D-avdelning i ena änden och få ut ny teknik på marknaden i den andra. Det är en vanlig önskedröm bland toppchefer.
• Att bara se de stora genombrotten som innovation och glömma potentialen som finns i de små stegens förbättringar, så kallad inkrementell innovation.
• Att se goda innovationer som isolerade händelser i stället för en del av ett större fungerande system.
• Att tänka på innovation som antingen en produkt eller en process och missa hur intimt dessa båda ofta hänger samman.

Felet med att vara perfekt

Det hände inte ofta att Steve Jobs innovationer på Apple floppade. Men den DropBox-liknande molntjänsten MobileMe var ett sådant undantag.

Jobs blev rasande och sägs ha skällt ut hela sitt team med ord om att de ”borde hata varandra” och att de hade ”skamfilat Apples varumärke”.

Exemplet återberättas av Oskar Henrikson på psykologifabriken.se som ett exempel på hur perfektionism kan ta död på kreativitet. I Steve Jobs fall handlade det om att ställa orimliga krav på andra, men det finns även två andra typer av perfektionism att se upp med, enligt boken ”When perfect isn’t good enough” av psykologen Martin Antony.

  • Självriktad perfektionism är kanske den vanligaste, som tar sig uttryck i sträng självkritik och gör det svårt att stå ut med sina egna misstag.
  • Socialt ordinerad perfektionism kan vara svårare att få syn på, eftersom du inte ställer kraven direkt på dig själv eller andra. I stället förutsätter du att människor i din omgivning ställer krav som är omöjliga att leva upp till. Du antar också att du måste leva upp till dem för att bli omtyckt.

En kolerisk chefstil är uppenbart kreativitetsdödande. Men även de två andra formerna av perfektionism hämmar idéer och innovation, även om det sker mer i det tysta. Självkritiken kan göra det svårt att komma till skott och idéerna blir inte av.

Att vara noggrann och göra rätt uppmuntras och belönas på många arbetsplatser, av naturliga skäl. Men tyvärr riskerar de beteendena också att motverka kreativitet om de överdrivs.

Läs mer:

Anthony, M., & Swinson, R. (2009). When Perfect Isn’t Good Enough: Strategies for Coping with Perfectionism. USA: New Harbinger Publications.

Isaacson, W. (2011). Steve Jobs. London: Little, Brown.

Därför misslyckas forskare med sina företag

Akademiker och universitet har för det mesta ingen förmåga att leda företag, inga muskler, ingen vision och ingen affärsplan – vilket är 90 procent av arbetet med att ta vetenskapliga framsteg ut på marknaden.

Detta hårda omdöme kommer från den brittiske mikrobiologen och entreprenören Chris Evans. Han har startat ett 20-tal olika bioteknikföretag och lyckades bland annat ta ett av sina bolag, Chiroscience, till Londonbörsen.

På sin resa mot miljardförmögenhet och ära (han adlades 2001) lärde sig Evans den hårda vägen hur forskningsupptäckter på universitet förvandlas till kommersiellt framgångsrika företag.

”Forskare tänker ofta att ’vi har uppfunnit grejen, då har vi kommit halvvägs’. Men sanningen är att de är halvvägs till ingenstans”, sa Chris Evans bland annat i en intervju 1998.

Han hävdar att universiteten lägger för stor vikt vid själva teknologin och vem som ska äga de intellektuella rättigheterna. Av 100 000 patent från amerikanska elituniversitet stod ett hundratal för mellan 70 och 90 procent av inkomsterna.

I praktiken ställs en forskare som gjort en lovande upptäckt inför ett avgörande karriärval. Ska jag satsa all min kraft på att lära mig och utöva ett nytt yrke – som företagare och entreprenör – eller vill jag innerst inne helst stanna i mitt laboratorium?

Svaret blir ofta skillnaden mellan succé och fiasko på marknaden.

Flow – ditt bästa arbetsverktyg

Har du någonsin upplevt att du blivit så uppslukad av en aktivitet att du glömt bort tid och rum? Att du kastats tillbaka till verkligheten av en knorrande mage, för att upptäcka att du glömt äta på många timmar?

Då har du troligen upplevt flow – stadiet av intensiv koncentration och fokus. Det fina är att idékranen är öppen till max när vi är inne i flow och det blir oftast mycket arbete gjort.

Flow underlättas av att det vi ägnar oss åt har klara regler och mål, som till exempel att spela ett parti schack. Vi har också lättare att komma i flow när uppgiften är lagom utmanande, alltså varken för enkel eller för svår.

Knepet att nå flow i ett enformigt arbete är att motstå impulsen att smita eller längta bort. Gå in för det i stället. Fundera på varje litet moment, om det behövs och hur du skulle kunna göra det bättre.

Innovationsarbete har ofta nackdelen att det är komplext och saknar regler och mål, eftersom du försöker skapa något nytt. Då kan du bli hjälpt av att sätta tidsramar och rutiner för dig själv i ditt arbete och att dela upp svårlösta problem i mindre delar.

Som flowteorins skapare Mihaly Csikszentmihalyi säger:

”Det är helhjärtat engagemang snarare än lycka som ger dig det bästa livet.”

 

Läs mer: www.psychologytoday.com/articles/199707/finding-flow

Fem faktorer som bygger succé

Vad är det som skiljer ut de företag som får fram nyskapande försäljningssuccéer?

Det ville forskarna Gary Lynn och Richard Reilly ha svar på. Därför studerade de 700 framgångsrika team under tio år och jämförde dem med andra mindre framgångsrika företag.

Forskarna hittade fem nyckelfaktorer som utmärker lyckade innovationsprojekt:

De högsta cheferna är engagerade. De är aktiva och tar en sponsrande roll i projekten, till skillnad från de medelmåttiga företagen där toppcheferna bara är synliga när de fattar avgörande beslut.

Stabil och tydlig vision. Uttalade mål och förväntningar som är vägledande, begripliga och konsekventa ger projektteamen både stöd och guidning i arbetet.

Improvisation. Hur bra visionen än låter så är ingen briljant nog att kunna förutse från början exakt hur en nyskapande produkt ska se ut.

Informationsutbyte. Kommunikationen fungerar och kunskapen kan flöda fritt mellan människor och avdelningar. De framgångsrika företagen har ofta team som består av olika specialister.

Förmåga att samarbeta under press. Effektiva team lyckas få fram tidiga prototyper, testar dem på kunder och tar till sig den feedback man får. De kan hantera kritik och stress på ett sätt som skapar utveckling i stället för låsningar.

Lär av Googles innovativa ledarskap

Hur kan Google vara ett så innovativt och snabbfotat företag? Annika Steiber fick som första universitetsforskare i världen komma in på företaget under ett år. Med sig därifrån har hon en modell för ett nytt ledarskap som lockar fram ständig innovation.

Googles kontor i Dublin, Irland.

En vanlig dag på jobbet hos Google.

Annika Steibers slutsatser finns i hennes nyutkomna bok ”Googlemodellen”, som finansierats av Vinnova och finns att ladda hem gratis från Vinnovas hemsida.

I boken listar hon sex managementprinciper som krävs för kontinuerlig innovation (se separat artikel här) och konstaterar att Google uppfyller alla sex.

Hon beskriver också detaljerat hur Google lyckas både styra sitt bolag med drygt 30 000 anställda och ge dem de stora frihetsgrader som krävs för att klara av en så hög innovationstakt.

Google har lyckats med att både växa snabbt och behålla sin innovationskraft. Och det rör sig inte bara om gradvisa förbättringar – vissa innovationer har varit banbrytande och ändrat spelreglerna i hela branscher.

I korthet kan man säga att Googles ledningsfilosofi bygger på två huvudprinciper:

1. Styr med vision och företagskultur, inte med regler och byråkrati.

2. Tro på de enskilda människornas idéer.

FÖRETAGSKULTUREN

På Google drar man sig inte det minsta för att beskriva i detalj vilken kultur som gäller. Man hymlar inte med att ingenjören är kung på företaget (målet är hälften ingenjörer) och man är ytterst noggrann i sina rekryteringsprocesser för att få in människor med rätt attityd och ”googliness”.

”I de allra flesta företag är kulturen något som ’blir som den blir’. I Google bygger man mycket medvetet upp den företagskultur som företaget behöver som drivkraft för innovation”, skriver Annika Steiber i sin bok.

Google har till och med en särskild ”Chief Culture Officer”.

REKRYTERINGARNA

Google rekryterar helst nyutexaminerade som inte färgats av andra företagskulturer. Sedan skolas de in i ett mycket strukturerat program för att både passa in med sina beteenden och utveckla sin individualism och självständighet.

När en ny medarbetare tolkar en situation rätt enligt kulturens normer får han eller hon positiv förstärkning. Om normerna bryts blir det korrigerande återkoppling. Formandet sker mycket medvetet och med stöd från en HR-avdelning där en tredjedel är disputerade och en tredjedel före detta managementkonsulter.

LEDARSKAPET

Målet är stor innovativkraft och därför har man byggt organisationen runt de som ska komma på idéerna – de enskilda medarbetarna. Sedan stöttar man upp med ledarskap och processer och chefer som i första hand ska fungera som coacher.

”Att man lägger ner så stor omsorg på att bevara en viss kultur ger enskilda medarbetare en tydlig värdegrund för självständiga beslut. Förståelsen för kulturen och dess värderingar (…) minskar och eliminerar i många fall behovet av formella regler och instruktioner”, konstaterar Annika Steiber i sin bok.

En av Googles mest kända egenheter är den så kallade tjugoprocentsregeln. Den ger alla medarbetare möjlighet att satsa motsvarande en dag i veckan åt att utveckla en egen idé fram till koncept eller prototyp. Detta är ett sätt att göra företaget både produktivt och innovativt samtidigt – även i lågkonjunktur.

STRUKTUREN

Alla processer härstammar från grundarnas värderingar. Larry Page gillar till exempel inte hierarki, byråkrati och kortsiktig kvartalsekonomi. Därför är organisationen platt och umgänget informellt.

Google slår vakt om att aldrig bli överstrukturerat. Man litar mycket på medarbetarnas självorganisering och jagar onödig byråkrati, eftersom den bromsar snabbheten, riskviljan och innovationskraften.

Detta betyder dock inte att företaget är en lekstuga där cheferna har släppt greppet. Tvärtom. Det unika är att man fattat så medvetna och radikala beslut om vad som ska struktureras och vad som får flyta fritt.

IDÉPROCESSEN

Innovationsledarskapet har lånat in mycket riskkapitaltänkande i bolagsmiljön. Den som vill förverkliga en idé får till exempel ”pitcha” den internt i ett ”draknäste” av beslutsfattare. Det finns också tydliga kriterier för vad en idé ska leva upp till för att få finansiering.

En innovationsportfölj med ett flertal olika projekt drivs samtidigt och processerna är tydliga för hur man uppmuntrar, testar och beslutar om nya idéer.

Mycket är alltså noga styrt, från vision och strategier ner till umgängesformer och färgsättning på kontoren. Men annat är ovanligt fritt, informellt och transparent, som arbetsuppgifterna och bolagets alla nyckeltal som finns öppet på intranätet.

Annika Steiber förutser att Googles förhållningssätt på sikt kommer att påverka den allmänna synen på företagens utvecklingsarbete:

”Den tidigare uppfattningen var att vissa personer är innovatörer men inte andra. Idag vet vi att alla människor kan tränas att innovera systematiskt, precis som man kan arbeta systematiskt med kvalitetsförbättring.”

 

Ladda hem Annika Steibers bok ”Googlemodellen” gratis från Vinnovas hemsida.

Läs även artikeln Sex strategier för ständig innovation

Sex strategier för ständig innovation

Först lämnade vi industrisamhället för informationssamhället. Nu har vi nått nästa fas – innovationssamhället. För att lyckas där behöver vi nya ledarskapsprinciper som hjälper oss att skapa framgång av kaos.

Svenska Annika Steiber från Chalmers är den första universitetsforskaren i världen som blivit insläppt på Googles huvudkontor i Silicon Valley för att kunna studera företaget under ett helt år. Nu har hon gett ut boken ”Googlemodellen” om sitt unika forskningsprojekt.

Enligt Annika Steiber är världen mitt uppe i ett paradigmskifte som leder oss in i vad hon kallar innovationssamhället.

Värden som gav företagen konkurrensfördelar i informationssamhället – kompetens, kunskap och information – har blivit lättillgängliga stapelvaror i dag. Samtidigt ökar konkurrensen och förändringstakten dramatiskt i och med globaliseringen och internetrevolutionen.

I dag kan väletablerade och livskraftiga företag bli utkonkurrerade på mycket kort tid. Allt får kortare livscykler, inte bara produkter utan även affärsmodeller. Även företagen har fått kortare livslängd (samtidigt som vi människor lever allt längre).

”Fram till slutet av nittiotalet klarade vi oss ganska bra med stegvisa förändringar inom ramen för i stort sett samma tänkande. Det fanns förändringar i omvärlden redan då, men de var ganska beskedliga jämfört med vad vi nu står inför”, skriver Annika Steiber.

Nu när kompetens och information är tillgängligt överallt handlar överlevnaden om vem som snabbast får fram de bästa idéerna – och förverkligar dem. Detta innebär att rätt management för innovation har blivit avgörande.

Det håller inte längre att ursäkta sin brist på innovation med att man måste satsa allt man har av tid och pengar på sin kärnverksamhet. Dagens mest framgångsrika företag klarar av att göra både-och. Och de som inte gör det riskerar att utplånas.

I 1900-talets förhållandevis stabila affärsmiljöer kom man långt med ordning, kontroll och struktur. Men i dag ligger tryggheten inte längre i att ha minutiös kontroll på alla sina processer, regler och detaljer, menar Annika Steiber.

Byråkratisk precision skapar möjligen känslan av kontroll, men det är en falsk trygghet i en ny hypersnabb värld.

Google är världens näst högst värderade företag efter Apple och anses vara ett av de allra mest innovativa. Trots över 30 000 anställda beskriver Google sig självt som semistrukturerat – ”50 procent ordning och 50 procent kaos”.

Kaos är dock ett tillstånd som många chefer ogillar, särskilt i större företag. Många försöker därför bekämpa osäkerheten med ännu fler processer, ännu mer detaljstyrning och ännu stelare hierarkier. De håller fast vid den traditionella tayloristiska modellen med en uppdelning i anställda som tänker och anställda som gör. Och de kräver av sina medarbetare – outtalat eller ej – att ”allt ska göras rätt från början”.

Det fungerar möjligen vid ett löpande band, men inte i innovationssamhället. Där krävs kontinuerlig och radikal innovation, vilket inte bara handlar om att ha en spänstig FoU-avdelning. Det gäller att ständigt förnya såväl produkterna som processer, marknadsföring och organisation.

”Ett företags innovationsförmåga kan till stor del förklaras av hur företaget leds och organiseras snarare än av dess tekniska skicklighet”, konstaterar Annika Steiber i sin bok.

Hon menar att kontinuerlig innovation kräver sex viktiga managementförmågor:

1. Klara stora och snabba förändringar. Man kan inte längre lita på att samma gamla kärnkompetenser ska ge långsiktig konkurrenskraft. I stället krävs vad Annika Steiber kallar dynamisk kapabilitet, alltså förmågan att känna av nya hot, ta tillvara nya möjligheter och när som helst kunna göra stora och snabba anpassningar.

2. Alltid ligga steget före. Det räcker inte med brandkårsutryckningar och att tänka om när man blir tvungen. En förnyelseinriktad organisation är i en ständig omstöpningsprocess och vänjer sig vid att leva i gränslandet mellan ordning och kaos. Målet bör vara tydligt, men färdplanen tillräckligt vag för att det ska uppstå självorganisering bland medarbetarna. En viss struktur krävs, men också friheten att improvisera och experimentera.

3. Låta alla medarbetare vara kreativa. Kontinuerligt innovativa företag har en fast tro på att var och en vill och kan vara kreativ och att innovationer i första hand drivs av inre individuell motivation. Därför sätter man individerna i centrum och låter dem göra sådant de brinner för.

Framgångsfaktorer är enkla rutiner, små team, naturliga hierarkier, transparens och frihet att ta egna initiativ och fatta beslut. Styrningen sker i första hand genom en stark, attraktiv och trovärdig vision och tydliga värderingar.

4. Vara en både-och-organisation. Det är en svår konst att samtidigt både satsa på innovation och behålla greppet om sin nuvarande produktion. Men dagens mest framgångsrika företag hittar denna balans. De låter gärna så många medarbetare som möjligt vara delaktiga i såväl nytänkandet som den dagliga produktionen.

5. Riva gränser mot omvärlden. Så kallad Open Innovation är närmast en förutsättning för att klara ständig förnyelse. Företaget måste nätverka och bilda allianser med kunder, leverantörer, startup-företag, universitet, statliga myndigheter och även konkurrenter för att hänga med i utvecklingen. Det kan kräva ordentliga uppgörelser med gamla föreställningar och företagskulturer.

6. Se företaget som ett system. Annika Steiber betonar att företag måste gå från ett processperspektiv till ett systemperspektiv. Med det menas att man betraktar företaget som bestående av ett antal beståndsdelar, som affärsidé, styrelse, medarbetare, företagskultur, organisationsstruktur, varumärke och kommunikation. Dessa måste samverka som ömsesidigt beroende delar i stället för att ses som egna ”boxar” som maximerar produktiviteten var och en.

 

Ladda ner Annika Steibers bok ”Googlemodellen” gratis från Vinnovas hemsida: www.vinnova.se/sv/Aktuellt–publicerat/Publikationer/Produkter/googlemodellen/

 

Dina idéer kan vara bättre än vad du tror

Varför tvekar den lärde att uttala sig medan den okunnige gärna ger ett tvärsäkert svar? Svaret handlar om med än bara ödmjukhet och övermod och får sin förklaring av ett speciellt psykologiskt fenomen.

Sokrates uttryckte tanken först: ”Nu när jag vet så mycket, så står det klart för mig hur lite jag egentligen vet”. Sedan dess har fenomenet uppmärksammats av många visa tänkare från Konfucius till Darwin och Shakespeare.

I modern tid är fenomenet känt som Dunning-Kruger effekten, efter forskarna David Dunning och Justin Kruger vid Cornell University. De visade med en serie psykologiska experiment att det finns en skillnad mellan experter och inkompetenta i hur man resonerar kring sin egen expertis.

Inkompetenta tenderar bland annat att:

  • Överskatta sin egen förmåga.
  • Inte förstå att andra har större kompetens.
  • Inte inse vidden av den egna inkompetensen.

En observation är att människor med svag humor tenderar att anse att de har skämtlynne i världsklass. Om detta beror på Dunning-Kruger effekten kan få vara osagt, men en paradoxal attityd bland de mest innovativa företagen i Sverige är bristen på självförtroende.

Påpekanden om att ”ni är bäst i världen” möts av ett ”jo, men…”. Attityden kan förstås vara en funktion av en stor ödmjukhet, men det kan också bero på Dunning-Kruger effekten.

För experter gäller nämligen samma principer som för de inkompetenta – fast tvärtom. Experterna tror att de kan mindre än vad de faktiskt kan. De underskattar sin egen förmåga, kunskap och erfarenhet.

Föreställ dig att du blickar ut över ett landskap från en hög kulle. Dina erfarenheter, kunskaper och färdigheter representerar åkrar, berg, kyrktorn och hus. Experten har så mycket av dessa erfarenheter, kunskaper och färdigheter att landskapet sträcker sig både bortom horisonten, liksom utanför själva synvinkeln. Det är svårt att få en överblick.

Novisen kan däremot överblicka alla sina erfarenheter, kunskaper och färdigheter. Detta gör novisen mer självsäker.

Vad betyder det här praktiskt för dig? För det första ska du sträcka på dig för att inte låta din expertis hindra dig. Det finns en risk att du tänker att dina idéer är banala, att någon annan säkert redan har tagit fram någon likadan eller smartare innovation. Detta för att du tänker tre steg för långt och konkurrerar med din egen största fiende: dig själv.

Gör i stället research på dina idéer. Har någon annan skapat detta? Vilket värde skulle min nya innovation skapa? Är den genomförbar?

Om du anser att du redan vet allt som finns att veta i ditt område är det dags att tänka om. Du behöver läsa fler böcker och besöka fler konferenser. Kunskap är nämligen råvaran bakom innovation och du behöver tillgång till den senaste.

Kanske var det Bertrand Russel som uttryckte det bäst: ”Felet med vår värld är att de dumma är så säkra på sin sak och de kloka så fulla av tvivel”.

 

Ladda ned en artikel om Dunning-Kruger effekten från Current Directions in Psychological Science

Kruger, J., Dunning, D. (1999). Unskilled and Unaware of It: How Difficulties in Recognizing One’s Own Incompetence Lead to Inflated Self-Assessments. Journal of Personality and Social Psychology, 77 (6), 1121–34.

Russel, B. (1951). New Hopes for a Changing World. New York: Simon and Schuster