Idéteknik del 2 – skaffa dig bättre källor

James Webb Young’s bok A Technique for Producing Ideas presenterar en enkel och välbeprövad metod för att få nya idéer. I en serie om fyra tips utforskar vi boken närmare.

I dag tittar vi närmare på den första fasen i Youngs metod: att samla råmaterial.

Idéer är egentligen bara råmaterial – information – som kombineras, menar Young. Du ska samla på dig både specifik och generell information. Specifik information är direkt relaterad till den utmaning du vill få idéer kring. Generell information är sådan som ingår i vad vi brukar kalla allmänbildning.

Tricket är att skapa vanor som gör att du samlar på dig generell och specifik information och som dessutom håller hög kvalitet. Några sätt att samla in generell information kan du göra direkt:

  • Byt ut bokmärken i din webbläsare mot sajter med bättre kvalitét på informationen. Det kan gälla till exempel nyhetssidor och bloggar.
  • Skapa en interaktiv kontrollpanel som du alltid ser när du öppnar webbläsaren. Lägg in nyhetsflöden eller material som är specifikt för ditt arbete och dina intressen. Superstart är en sådan kontrollpanel som är enkel att komma igång med.
  • Följ nyhetssidor och intressanta personer på Twitter eller via RSS.
  • Surfa in på en nätbokhandel och köp hem några populärvetenskapliga böcker som du är intresserad av. Läs lite varje dag i 30 dagar. Det är så lång tid det tar att skapa nya vanor.

För att samla in specifik information är det bästa tipset att använda Google. Det finns alltid någon som undrar samma sak som du och har ställt den frågan i ett användarforum där experter brukar svara.

Skriv ned eller spara det du kommer över. Du behöver informationen i nästa fas då du ska bearbeta materialet.

http://www.superstart.se/

Idéteknik del 1 – förstå idéskapandets fem faser

För att vara bara 48 sidor lång och publicerad på 1940-talet har boken A Technique for Producing Ideas av James Webb Young haft en enastående genomslagskraft. Mycket av vad boken presenterar har blivit bekräftat med forskning genom åren och den är en riktig klassiker än idag.

Vi kommer ta oss an boken i en serie om fyra tips. Detta första tips presenterar Youngs metod i sin helhet medan vi i efterföljande tips gör djupdykningar i delar av metoden.

Young bygger sin metod på två principer.

  1. En ny idé är en kombination av råmaterial. Detta råmaterial består av olika slags information eller gamla idéer.
  2. Förmågan att kombinera råmaterialet till nya idéer beror på hur bra man är på att se sambanden i råmaterialet.

Här är metodens fem faser.

Fas 1. Samla råmaterial. Du måste ha information för att skapa nya idéer.

Fas 2. Bearbeta materialet. Strukturera informationen för att få en bild över hur allt hänger samman.

Fas 3. Inkubera. Gör ingenting. Låt hjärnan smälta informationen.

Fas 4. Få en idé från ingenstans när du minst anar det.

Fas 5. Arbeta om idén. Ofta är den en oslipad diamant och du behöver input från andra för att den ska bli praktiskt genomförbar.

 

Young, J. W. A Technique For Producing Ideas. CreateSpace Independent Publishing Platform

 

”Kör över” med empati

Alla idéer och initiativ från dina medarbetare är inte genomförbara, eller ens bra. Ibland behöver du helt enkelt säga nej.

Hur du säger nej har dock konsekvenser. Dels påverkar du medarbetarens motivation och dels sätter du ribban för vad som gäller i framtiden i hela arbetsgruppen.

Ett sätt att säga nej kallas skonsamma överkörningar. Metoden är framtagen av Thomas Jordan, docent vid Göteborgs Universitet.

  • Tänk på signalvärdet. Innan mötet, se över konsekvenserna av att säga nej. Vilka signaler skickar ett nej till din medarbetare och till den omkringliggande organisationen?
  • Visa uppskattning. Börja alltid mötet med att tacka för initiativet. Se till att du under hela mötet ger mer beröm än kritik. Sträva efter att medarbetaren ska gå därifrån med en positiv efterbild.
  • Var transparent. Påstå inte att det är en resursfråga om det är en prioriteringsfråga. Tala snarare om hur du har valt att prioritera. Att vara transparent minskar risken för att din medarbetare bygger negativa fantasier kring dina eller organisationens bakomliggande motiv och drivkrafter. Det ökar respekten och upplevelsen att nejet är sakligt grundat.
  • Sök legitimitet. Minimera utrymmet för att medarbetaren ska uppleva att ditt nej är godtyckligt och styrt av din subjektiva åsikt. Utgå i din förklaring från riktlinjer och policys i den mån det är möjligt. Detta gör att medarbetaren upplever att alla behandlas enligt samma mall.
  • Kommunicera professionellt. Var alltid saklig och tydlig, lyssna på din medarbetare och se till att denne förstått anledningarna till nejet. Håll dörren öppen till att idén eller initiativet kan bli relevant i framtiden och bjud in till nya försök.

Vill du veta mer? Läs Thomas Jordans checklista för skonsamma överkörningar här.

 

Genombrott tar längre tid än du tror

Du har kanske inte hört talas om Everett Rogers diffusionsteori, men du känner säkert igen den. Den rör sig om den så kallade S-kurvan, som beskriver hur nya innovationer sprids på marknaden.

Först kommer ”early adopters”, de nyfikna som vill vara först med det nya. De drar så småningom med sig majoriteten, som helst köper det andra redan köper, och sist kommer eftersläntrarna (”laggards”), exempelvis pensionärer som motvilligt skaffar sin första mobiltelefon.

Men vad många innovatörer missar är att det finns en viktig fas innan diffusionskurvan ens börjar, den så kallade prediffusionsfasen. Det tar nämligen tid mellan att en ny produkt släpps och att de tidiga användarna börjar bry sig om den.

I denna fas kan en produkt lanseras, stå still, sjunka och kanske få återlanseras i nya småskaliga varianter innan intresset tar fart. Prediffusionsfasen är både dyr och osäker och pågår ofta mycket längre än många företag tror.

TV:n introducerades till exempel första gången 1939, men fick amerikanerna att vakna till först sju år senare, 1946. Flashminnet för datorer kom redan 1988, men fick vänta 13 år till 2001 på sitt genombrott. P-pillret släpptes första gången redan 1928, men inte förrän 1962 – 34 år senare – var marknaden mogen för denna banbrytande innovation.

Prediffusionsfasen kräver därmed både övertygelse, uthållighet och ofta en tjock plånbok. Den genomsnittliga tiden från lansering till att försäljningen börjar få fart är nämligen inte veckor eller ens månader, utan ett drygt decennium. Och vid det laget har många företagare gett upp hoppet om sin goda innovation för länge sedan.

 

Tidd, J. & Bessant, J. (2009). Managing Innovation: Integrating Technological, Market and Organizational Change. John Wiley Sons.

 

 

”Var innovativ” – ja, men hur?

”Bli mer innovativ” är ett imperativ som många får höra från högre ort. Många organisationer har vaknat upp från sin slummer och insett att man måste handla – inte bara snacka innovation.

Men det är här det ställer till sig för dig. Att vara innovativ är en egenskap som avslöjar lite om exakt vad du ska göra. Detta menar psykologen Leif E. Andersson och förändringscoachen Mira Klintrot i sin bok OBM-Ledarskapets psykologi. Egenskaper och beteenden är två skilda saker.

Ta exemplet ”Kalle är säljande”. Att vara ”säljande” (egenskap) är ett kluster av beteenden som i andras ögon får dem att beskriva Kalle som säljande. Han lyssnar med inlevelse, kommer med relevanta rekommendationer, ber om avslut, med mera.

Problemet för dig som ska bli ”innovativ” är att du ska vara något utan att veta hur du ska bete dig. Därför måste du be om förtydliganden.

Med ”bli mer innovativ” menar din chef förmodligen att du ska skapa innovativa resultat. Börja med att föra en diskussion kring chefens förväntningar kring dessa resultat och vad du ska uppnå. Detta gör det enkelt för dig att lista ut vad du ska sätta igång med.

Här kommer en checklista.

  • Ska du fokusera på att hitta vardagliga innovationer, till exempel nya arbetssätt och sätt att spara tid? (läs vårt tips ”Glöm inte lilla i”.)
  • Ska du fokusera på de stora innovationerna – helt nya varor, tjänster, eller större organisationsförändringar?
  • Vilket stöd kan du räkna med från chefen?
  • Kan du engagera andra i dina initiativ?
  • Finns det en pott pengar någonstans som du kan nyttja?
  • Din egen tid – hur mycket av din tjänst ska du lägga på detta? Vilka andra arbetsuppgifter ska du prioritera ner?
  • Till vem ska du gå för att sälja in dina idéer? Till chefen eller någon annan?
  • Hur mycket får du bestämma själv och hur mycket behöver du kolla av med chefen (eller andra)?

Läs mer om skillnaden mellan egenskaper och beteenden:

Andersson, L. E., & Klintrot, M. (2009). OBM-Ledarskapets Psykologi. Stockholm: Bonniers.

 

 

 

 

 

Starta aldrig med bara en idé

Visst förutsätter innovation idéer. Men när du får en idé så blir du sannolikt själv förälskad i den, vilket gör att du lätt råkar ut för det psykologiska fenomen som kallas selektiv perception. Det betyder att du bara ser fördelarna och bara lyssnar på dem som är positiva.

När du sedan försöker förverkliga idén är sannolikheten att den lyckas ungefär en på fem, enligt forskning av Robert G. Cooper. Ett hinder är att det är svårt att övertyga andra. Deras första reaktion är ofta ”ja, men…” och de kan börja kritisera idén helt enkelt för att den inte är deras egen.

Lösningen är att skapa idéer tillsammans. Då är alla med och äger dem.

Ändå kan det hända att din egen chef, utvecklingschefen eller ledningsgruppen stoppar din idé när du har arbetat på den både länge och väl. Det är då du inser att du borde ha tagit fram flera olika alternativ från början som de högre beslutsfattarna kunde få välja bland.

 

Gijs van Wulfen (2013): The Innovation Expedition.

Robert G. Cooper (2001): Winning at New Products.

Ut och gå och bli mer kreativ

Riv ut en sida från Steve Jobs bok och ta med kollegerna ut på promenad.

Det här tipset har du sett förut, men har du gjort det ännu? Fysisk aktivitet för med sig ett antal positiva effekter för både vår fysiska och psykiska hälsa. Forskning har också visat att aerobisk träning ökar vår kreativa tänkande.

I en studie från Middlesex University jämförde Hannah Steinberg och hennes kolleger en grupp individer som fick ägna sig åt fysisk aktivitet i form av dans med en kontrollgrupp som fick sitta och se på video.

Man kan tro att fysisk aktivitet gör hjärnan tröttare och därför mindre kreativ. Men så är det inte. Dansarna uppvisade högre kreativitet än videotittarna och la fram mer varierade idéer. Samma studie visade även att de som dansade rapporterade att de mådde bättre efter dansen, medan de som tittade på video mådde sämre än innan videotittandet.

En annan studie (Blanchette et al., 2005) visade att försöksdeltagare som rörde på sig var mer kreativa direkt efter den fysiska aktiviteten – samt när de testades två timmar efteråt – jämfört med en kontrollgrupp som fick sitta stilla.

Har du något tillfälle idag dag där du kan skippa powerpoint-bilderna och ta med dina kolleger ut på ett promenadmöte?

 

Källor:

Blanchette, D. M., Ramocki, S. P., O’del, J. N., & Casey, M. S. (2005). Aerobic Exercise and Cognitive Creativity: Immediate and Residual Effects. Creativity Research Journal, 17, 257-264.

Steinberg., H., Sykes, E. A., Moss, T., Lowery, S., LeBoutiller, N., Dewey, A. (1997). Exercise enhances creativity independently of mood. British Journal of Sports Medicine, 31, 240-245.

 

Stirra dig inte blind på vinnarna

Försöker du utveckla dig genom att lära av de bästa? Rekryterar du helst de redan framgångsrika?

Inget konstigt med det. Men bara fokusera på succéerna kan bli ett större problem än du anar. Då drabbas du nämligen av ”survivor bias”, det vill säga du färgas för mycket av överlevarnas synsätt, menar IT-entreprenören Jason Cohen.

Begreppet bottnar i följande historia.

Under andra världskriget gjorde brittiska bombplan dagliga räder in över Tyskland. Många av dem återvände aldrig och de som gjorde det var vanligen fulla av kulhål. För att öka överlevnadschanserna började britternas ingenjörer studera var kulorna hade träffat. Tanken var att förstärka planen där de oftast blev träffade, vilket var i vingarna och akterpartiet. Ytterst få plan hade kulhål i cockpiten eller bränsletanken.

Du har nog redan insett tankevurpan. Planen som hade träffats på de ömma punkterna ingick inte i statistiken. Undersökningen var helt vinklad på överlevarna, medan de maskiner som hade mest att berätta om hur man skyddar sig mot kulsprutornas eld låg som utbrända vrak på en tysk leråker.

Så vad har det här med dig att göra?

Det finns flera lärdomar. Om du bara drar slutsatser av de data du har tillgängliga så blir resultaten lätt förvrängda av survivor bias. Samma sak gäller när du läser affärstidningarna där alla historier handlar om företag som lyckas. Eller när du bara rekryterar kandidater som kan visa upp ett pärlband av framgångar.

Steven Levitt (känd för boken ”Freakonomics”) gick rent av tillbaka och studerade en av vår tids populäraste managementböcker – ”Good to Great” av Jim Collins från 2001 – och fann att många av de mästarföretag som upphöjs i boken i efterhand gjort ganska dåligt ifrån sig. Ett av dem var till exempel Fannie Mae, känd syndabock i USA:s finanskris.

I verkligheten finns alltså ofta mer att lära av misslyckanden än av succéer, både dina egna och andras. I visdomens hemlighet ingår förmågan att lära så mycket som möjligt av sina floppar samtidigt som man reser sig och kommer över dem.

Lär känna din motivation

Allt vi gör kräver motivation. När du gick ur sängen i morse var du (trots allt) motiverad att göra detta. Men visste du att nya tankar som bryter status quo – alltså kreativitet – kräver extra mycket motivation?

Det kan därför vara värt för dig att lära känna din motivation. Genom att göra detta kan du maximera förutsättningarna för att vara kreativ.

Planera för din motivation genom att först lära känna den. Om du till exempel vet att du i princip aldrig är motiverad före klockan tio på morgonen så kan du fokusera på att få undan mer administrativt arbete den tiden.

Ställ dig följande frågor:

  • När är du motiverad? På morgonen, eftermiddagen eller kvällen? Finns det en speciell tid då du i princip aldrig är motiverad och det är lika bra att ägna sig åt annat än krävande tankearbete?
  • Hur är du motiverad? Blir du rastlös? Får du en adrenalinkick? Börjar du famla efter ett anteckningsblock? Vilka signaler kan du plocka upp som indikerar att det är dags att sätta sig ned och producera?
  • Vad gör dig motiverad? Korta deadlines? En klapp på axeln? Pengar och belöningar? Prestige? En slät kopp kaffe?

Sluta brainstorma!

Psykologen Niklas Laninge är en svuren motståndare till brainstorming och hävdar att idégenerering i grupp är en av de sämre metoderna för att effektivt frigöra kreativt tänkande. Det gäller i alla fall brainstorming så som den ofta genomförs på vanliga arbetsplatser.

I ett blogginlägg hos Psykologifabriken hänvisar Laninge till författaren Marc Runco som i sin bok Creativity ställer följande krav på brainstorming för att den ska fungera som vi önskar:

• Ingen bedömning och kritik av idéer – inte ens antydningar eller kroppsspråk – får ske innan sessionen är över.

• Målet måste vara att ta fram så många idéer som möjligt, inte att de ska vara bra. Gallringen får ske i nästa steg.

• Ju vildare och galnare idéer desto bättre.

• Alla deltagare måste våga bygga vidare på varandras idéer. Annars kan man lika gärna kläcka idéerna enskilt.

Istället ska du göra så här. Behåll de övergripande idéerna ovan men be alla att var för sig skriva ned så många idéer de kan. Först efter detta sätter ni er tillsammans och sållar. Tekniken kallas ”brainwriting” och har visat sig ge både fler och bättre idéer än vad brainstorming lyckas generera.

 

Runco, M. A. (2007). Creativity: Theories and Themes: Research, Development, and Practice. USA: Elsevier Academic Press.