Fem grunder för innovation i offentliga sektorn

87 procent av medborgarna vill att den offentliga sektorn ska bli mer innovativ, framgår det i statliga Innovationsrådets läsvärda slutbetänkande från förra året. Vad är det då som bromsar utvecklingen?

Nästan var tredje myndighetschef och ännu fler av deras medarbetare pekar ut organisationskulturen som ett innovationshinder. Människor verkar ha svårt att acceptera nya arbetssätt, särskilt om de varit med om tidigare försök som misslyckats. Politikerna, de som ger direktiv ovanifrån ger i vissa fall också för lite utrymme för egna idéer och risktagande.

Arbetar du i en myndighet eller förvaltning och vill dra igång innovationsarbete? Här är Innovationsrådets lista på fem villkor som du bör se till att kunna bocka av för att lyckas:

1. Förändringarna måste syfta till att skapa värde för medborgarna och samhället. Det kan handla om att förenkla en tjänst, öka effektiviteten eller stärka demokratin.

2. De styrande politikerna måste ge dig handlingsutrymme och stöd. Det kan handla om mål, pengar eller ändrade lagar.

3. Utgå från syftet med er verksamhet – och från kompetensen och motivationen hos dina medarbetare.

4. Medarbetarna och organisationen måste vara aktiva och intresserade av att lära nytt.

5. De förändringar ni genomför måste leda till förbättringar för medborgarna.

 

 

 

 

Ny kartläsning gav Haparanda det stora lyftet

På tio år har Haparanda gått från att vara utslängt i periferin med 13,5 procents arbetslöshet till att bli ett blomstrande handelscentrum för en hel region. Hur är det möjligt? Har man grävt upp staden och flyttat den 100 mil söderut?

Nej, hemligheten är att kommunen har rivit sina mentala gränser. Från att ha legat i en av Sveriges mest glesbefolkade utkanter ser sig Haparanda numera som ett nav i Barentsregionen. När man suddar ut kartans nationsgränser finns det plötsligt en halv miljon människor inom 30 mil. Och en dagsresa bort med bil ligger Murmansk med ytterligare 300 000 invånare.

Det förlösande ögonblicket var när kommunalrådet Sven-Erik Bucht 2003 lyckades övertala Ingvar Kamprad att bygga ett Ikeavaruhus i staden, mot sin egen styrelses vilja. Satsningen blev en succé som lyfte hela regionen.

Men minst lika viktigt är det uthålliga arbetet med att bygga ihop Haparanda med finska Torneå på andra sidan älven. Kommunerna samarbetar i dag om utbildning, sjukvård, räddningstjänst, reningsverk, post, kultur och turistmarknadsföring. Ett nytt polishus har byggts på gränsen och när det behövs tänjer man på stelbenta nationella regler som står i vägen. Nu lobbar man för att få EU-pengar på en bättre väg till Murmansk. Genom rysk mark.

Den stora innovationen är det gränslösa tänkandet. Och om inte bygdens framgångar är inspirerande nog för andra kommunledare i Sverige så kan de alltid snegla på Haparandatopparnas personliga vinster. Kommunchefen Christina Lugnet lyftes upp som generaldirektör för Tillväxtverket 2009 och i förra veckan tillträdde Sven-Erik Bucht sitt nya statsrådsjobb.

 

Jonny Paulsson & Lars Roswall: Innovativa kommuner. Vinnovarapport 2013.

 

 

Myten om storföretagens missförstådda genier

Du har säkert hört varianter på berättelsen om det missförstådda snillet som kläckte en genial idé med potential att frälsa sitt stora företag, men som motarbetades av enfaldiga direktörer. Historierna används ofta som argument för att innovation bör bedrivas nedifrån och upp i stora företag, det vill säga att det är medarbetarna på golvet med sina unika detaljkunskaper som ska driva utvecklingen som ”intraprenörer”.

Julian Birkinshaw vid London Business School och Cyril Bouquet och Jean-Louis Barsoux vid IMD i Lausanne har granskat påståendena om att många viktiga och radikala innovationer skapas på detta sätt. Men de hittade få bevis.

Visst finns det exempel på uppfinningar som ratats av företagsledningarna flera gånger för att sedan efter en ny chans blivit stora succéer. Men de flesta sådana produkter är mediokra framgångar.

De verkliga milstolparna visar sig i stället ha kommit till genom en kombination av gräsrotsengagemang och aktiv ”gödsling” uppifrån. Framgångsrik innovation behöver uppbackning från båda håll. Den fungerar varken utan medarbetarnas detaljkunskaper eller företagsledningarnas överblick, målfokus och affärserfarenhet.

De som ensidigt hyllar gräsrotsinnovation glömmer också ofta att de där motarbetade succéuppfinningarna vid någon punkt faktiskt övertygade cheferna och fick sin sponsring uppifrån. Annars hade vi antagligen aldrig inte ens hört talas om dem.

 

Världens starkaste armé föll igen – på samma misstag

Alla pratar om hur snabbt världen förändras. Men vad gör man åt det?

Författaren och innovationsstrategen Max McKeown ger ett svar med sin bok ”Adaptability”. Nyckeln till överlevnad är förmågan att anpassa sig.

I boken berättar han hur den amerikanska armén misslyckades i Irak. Trots att USA satsade 6 000 miljarder kronor och dödade 100 000-tals irakier rådde man inte på de många, små och osynliga gerillaattackerna. Och den här gången kan motståndarnas strategi inte ha varit någon överraskning. Hollywood har gjort filmer i 40 år om hur det gick i Vietnam.

Glappet i tid från att en situation har förändrats till att en organisation har anpassat sig är avgörande. Den irakiska armén var blixtsnabb att inse verkligheten, lära om och byta strategi. Den amerikanska misslyckades – eller vägrade.

Varför? McKeown räknar upp de tidiga stadierna av anpassning: att upptäcka en förändring, att erkänna den, att förstå vad den innebär och att vilja agera på nya sätt.

Anpassning kan bromsas i vart och ett av dessa stadier. Det kan bero på oförstånd, men också på individernas egenintresse. Vissa kan ignorera en utveckling för att de tjänar på det – eller snarare för att de skulle förlora på det nya. Förändringar hotar ofta den rådande ordningen.

Egenintresse kan leda till dumhet och dumhet kan förstärka egenintresse. Ibland drabbas hela organisationer av kollektiv förnekelse. Medarbetare som ser att organisationen är på fel spår kan då ha svårt att få gehör för en bättre väg.

Är du en av de klarsynta som lider av att en nödvändig anpassning dröjer? Börja analysera vilka som skulle förlora på ett nytänkande. Hos dem hittar du nog en del av trögheten.

 

McKeown, M. (2012). Adaptability: The art of winning in an age of uncertainty. Kogan Page Ltd.

 

 

Myndigheterna som förstår kundnytta på riktigt

www.verksamt.se kan en blivande företagare både registrera sitt företag, ansöka om F-skatt, söka lediga företagsnamn och söka en rådgivare på samma ställe. Sajten är ett samarbete mellan myndigheterna Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket. Exemplet visar hur myndigheter kan utgå från den enskilde medborgarens eller kundens resa genom systemet i stället för att bygga sina tjänster utifrån sin egen traditionella linjeorganisation.

Med ett så kallat livshändelseperspektiv byggs tjänster i stället utifrån vad den enskilde försöker uppnå. En särskild blankett eller ett visst beslut är ju sällan det verkliga behovet, utan myndighetsärendet är bara ett steg på vägen under en händelse i livet som att gifta sig eller starta företag.

Hur är detta innovativt? Jo, det nya perspektivet sätter ljus på den bristande koordination som ofta finns mellan olika myndigheter eller i värsta fall inom en och samma myndighet. Och det behövs. En enkät gjord av Innovationsrådet 2012 visar att bara 8 procent av de tillfrågade myndigheterna organiserar sig utifrån sina kunders livshändelser.

 

 

Kreativa människor är mer oärliga

Jodå, det finns faktiskt flera olika forskningsstudier som påvisar ett samband mellan kreativitet och oärlighet. Forskaren Francesca Gino vid Harvard Business School har gjort experiment som visar att kreativa personer är bättre på att rättfärdiga sina oetiska beteenden. De är duktiga på att hitta på förklaringar som inte bara övertygar andra utan även dem själva.

Oärlighet kan innebära allt från en vit lögn till brottsligt bedrägeri. Men den gemensamma nämnaren som Gino finner för kreativitet och oärlighet är att de båda innefattar villigheten att bryta mot regler.

Forskningen visar också att sambandet fungerar även i andra riktningen – oärlighet gynnar kreativitet. Om människor märker att de kommer undan med att ljuga om en uppgift så blir de mer fördomsfria och tänker friare kring hur de kan lösa nästa uppgift.

När dina medarbetare har fått ett knivigt problem att lösa så kan du alltså värma upp dem genom att uppmuntra dem att ljuga om något annat först!

 

Francesca Gino, Dan Ariely: The dark side of creativity: Original thinkers can be more dishonest. Journal of Personality and Social Psychology, Vol 102(3), Mar 2012.

19-årig talang fann nyckeln till framgång

Astronaut? Rockstjärna? Börsmäklare? Nej, 19-årige John Meyer från New York lever drömmen som gäller för en tonåring 2014.

Redan som 13-åring lärde han sig programmera iPhone-appar och har sedan dess fått ihop ett 40-tal. Han var tidigt ute med en ficklampsapp och fick därefter framgång med en kameraapp som tar ett gruppfoto i exakt det ögonblick när alla ler och ingen blundar.

Nu hoppar han av universitetet eftersom han redan försörjer sig med råge, bland annat på Fresco News, en nyhetssajt som bygger på Instagrambilder från vanligt folk som varit på plats vid en nyhetshändelse. Han har också hunnit tacka nej till en fast anställning på Apple.

John Meyer är utan tvivel både driftig, kreativ och begåvad. Men i jakt på förklaringar till varför just han lyckas så bra som innovatör finns en annan detalj som sticker ut. Förmågan att vara på rätt plats vid rätt tid och knyta kontakter.

Varje år åker han till Apples utvecklarkonferens i Kalifornien. Första gången var han omyndig 16-åring och tvingades bluffa sig in genom att be sin pappa anmäla sig, flyga med till San Francisco och överlåta inträdesbiljetten.

John Meyer känner redan gott om folk på Apple och utbyter ständigt idéer med programmerare i sin egen ålder.

Slutsatsen är följande: Visst är det oumbärligt att kunna knacka kod, men för en ung och grön innovatör kan social talang och nätverksbyggande vara minst lika viktigt.

 

Läs intervjun med John Meyer i Business Insider här.

 

 

Därför misslyckas brainstormingmötet

Du arrangerar brainstormingmöten med dina medarbetare. Men energin och engagemanget sviktar och det kommer inte fram många nya spännande idéer.

Varför? Forskarna Michael Diehl och Wolfgang Stroebe vid Tubingens universitet i Tyskland har funnit att en brainstorminggrupp producerar färre och mindre kreativa idéer än vad deltagarna kan göra var för sig. Tre särskilda faktorer anses ligga bakom den dåliga effektiviteten:

1. Skapandeblockering. Deltagarna hindras av praktiska skäl från att komma på idéer eller presentera dem. På ett gruppmöte kan bara en person tala åt gången, vilket gör att de andra inte kan producera idéer samtidigt. Det hindrar gruppens effektivitet.

2. Bedömningsoro. Deltagarna vågar inte producera nya och radikala idéer eftersom de är rädda att bli negativt bedömda av andra i gruppen.

3. Social lättja. Ju fler som finns i en grupp, desto mindre effektiv blir var och en. Man kan gömma sig i mängden och under brainstorming hålls man inte ansvarig för sin egen prestation. (Läs vårt tips om hur du hindrar freeriding här)

Diehl och Stroebes tester har visat att det främst är skapandeblockering som påverkar brainstormingen negativt. Problemet är att arbetsminnet blir överbelastat med idéer i större grupper, vilket gör att idéer inte får tillräckligt djup. De båda forskarna föreslår i stället att deltagarna ska jobba två-och-två för att minska skapandeblockeringen. För att få variation och nya perspektiv bör du dessutom låta samtalsparterna rotera mellan varandra.

 

 

Använd öppen innovation – men med förnuft

Lego bjuder in användarna och marknadsför nya byggsatser som ”created by Lego fans”. Schampo- och tvättmedelsjätten Procter & Gamble skapar hälften av sina nya innovationer tillsammans med aktörer utanför företaget.

Open Innovation – innovationsarbete som spränger organisationsgränserna – är högsta mode och beskrivs som en självklar väg mot framtiden. Men professor Julian Birkinshaw vid London Business School och forskarna Cyril Bouquet och Jean-Louis Barsoux vid IMD i Lausanne varnar för att ha en övertro på den öppna innovationens välsignelser. Metoden har även sina nackdelar.

Några dilemman handlar om immateriella rättigheter, brist på förtroende mellan olika parter och att ny administration som måste byggas upp. Det tar också lång tid att få externa nätverk att fungera och resultera i verklig avkastning. Procter & Gamble har till exempel utvecklat sin öppna innovationsstrategi i över 15 år.

Birkinshaw och hans forskarkollegor ger ett exempel om medicinföretaget Roche, som öppnade för både interna och externa idéer kring sex uttalade teknikutmaningar. Svaren utifrån blev tio gånger fler, men bland de interna svaren fanns ett som var så briljant att det betalade hela experimentet.

Forskarnas slutsats är att öppen innovation lämpar sig bäst när ett företag behöver bred teknisk kompetens som man själv saknar. Interna innovationsidéer visar mindre bredd men större förståelse för sammanhanget. Den smartaste strategin är därför att låta externa och interna experter lösa olika typer av problem.

 

Medarbetarna var Skatteverkets guldgruva

Historien om Skatteverkets deklarationsapp visar att innovation i högsta grad är en fråga för den offentliga sektorn, om någon nu tvivlade på det.

För fem år sedan började Skatteverket känna av medborgarnas allt större efterfrågan på en mobil lösning. Man bedömde dock att utvecklingen skulle bli för dyr och det fanns inga utländska förebilder att luta sig mot.

2010 fick några verksamhetsutvecklare till slut ändå grönt ljus att försöka. De började med att ta reda på hur långt man kunde komma internt. Och då hittade de medarbetare som utvecklade appar av eget intresse på fritiden.

På bara några månader kunde verket lansera sin mobilapp i mars 2011 med bara lite stöd av utomstående konsulter. Succén blev omedelbar med nära 400 000 nedladdningar. Sedan dess har utvecklarna fått resa runt världen och berätta för kollegor i andra länder hur de har gjort.

Men det gäller att förstå att appen bara är det yttre beviset på Skatteverkets innovationsförmåga. I bakgrunden ligger en djup och långsiktig kulturförändring. Verket har under decennier moderniserat sin syn på både medborgarna, myndighetens egen roll och de egna medarbetarna.

Skatteverket av i dag är inte till för sin egen skull, utan drivs med ett utifrånperspektiv där fokus ligger på medborgarnas behov och att det ska vara ”lätt att göra rätt”. Gamla tiders misstänksamhet är utbytt mot en ny en ny människosyn och vision om ett samhälle där alla vill göra rätt för sig.

Man har också uttalade förväntningar på att de egna medarbetarna ska vara nyfikna och bidra till innovation och förnyelse. På så sätt drar man nytta av en stor samlad innovationskraft. Och så blir lösningarna både snabbare och billigare.

Läs mer i Vinnovas rapport om tjänsteinnovationer i offentliga sektorn här.

 

Hovlin, K., Arvidsson, S., Hjorth, M., & Ljung, A. (2011). Tjänsteinnovationer i offentlig sektor. Behov av forskningsbaserad kunskap och kompetens. Stockholm: Vinnova Rapport 2011:12.