Sluta vara rädd för kreatörerna

En vanlig uppfattning om kreativa människor är att de är rebeller. Konstnärer beskrivs ofta som att de provocerar för provokationens egen skull.

Detta får många konventionella organisationer att (på mer eller mindre subtila sätt) stöta bort sina mest kreativt begåvade medarbetare. Dessa uppfattas som besvärliga, oppositionella och hotfulla. Vågar man lita på lojaliteten hos en rebell?

Innovationsexperten Jeffrey Baumgartner hävdar dock att det som ser ut som revoltlusta egentligen bara handlar om att kreatörer är mer oberoende av sociala konventioner. De bryr sig mindre om vad andra ska tycka om deras idéer och fokuserar på att lösa själva problemet.

Fenomenet har sin fysiologiska förklaring i hjärnans frontallob. Där sitter ”censurbyrån” som filtrerar bort opassande tankar och beteenden. De högt kreativa visar lägre aktivitet i denna del av hjärnan under en skapandeprocess, medan andra människor har mer jämn aktivitet.

Jämnheten filtrerar bort galna tankar, vilket passar de flesta. Då slipper de risken att säga något dumt och känna sig förödmjukade.

Kreatörerna är alltså varken så rebelliska eller känslostyrda som man kan tro. De är bara mindre begränsade i tanken än sina mer välpolerade kollegor.

Underskatta inte vanebildande innovationer

Hur kan uppstartsföretag som visar kattbilder och skvaller på internet få riskkapital på över 100 miljoner och värderas till miljarder? Är sådana innovationer över huvud taget värdefulla?

Frågan är fel ställd, menar Nir Eyal, författare till boken ”Hooked”. Både investerare och många andra underskattar nya innovationer som verkar triviala, onödiga och löjeväckande. Vad de missar är dessa produkters förmåga att skapa nya vanor.

Vem behövde egentligen Facebook innan det fanns? I dag är miljontals människor ändå närmast beroende. Enligt vissa studier kollar de flesta sin smartmobil över 30 eller kanske upp till 150 gånger om dagen.

När vi bedömer innovationer sorterar vi in dem i två kategorier, menar Eyal. Vi ser dem som värktabletter – något som löser ett verkligt problem – eller som vitaminpiller – något som man använder av emotionella skäl och väljer att tro på trots att nyttan aldrig bevisas.

Men. Med tiden kan en vitamintablett förvandlas till värktablett. Användningen har blivit en vana och om vi försöker bryta den uppstår obehag. Vi har blivit hooked, beroende.

I stället för att bara avfärda nya produkter som idiotiska bör vi förstå psykologin bakom och lära oss hur vanor skapas och hålls vid liv, menar Nir Eyal. En insikt kan finnas att hämta från Chris Dixon, en av investerarna bakom kattbildssajten Buzzfeed: ”Nästa stora succé kommer i början att tas för en leksak”.

 

Nir Eyal: Hooked: How to Build Habit-Forming Products.

Tänk innanför boxen

En vanlig uppfattning om innovation och kreativitet är att man måste gå ”utanför boxen” för att vara kreativ. Men det är bara till hälften rätt. De mest innovativa företagen är snarare utomordentligt bra på att definiera de ramar som medarbetarna ska vara innovativa inom. Låter det paradoxalt? Låt oss ta det från början.

Det finns inget egensyfte i att ständigt ta fram nya produkter eller tjänster om det inte finns en tänkt mottagare för innovationen. Historien är kantad av innovationer som ingen ville ha och som snabbt hamnade på glömskans soptipp.

Utmaningen för organisationer är att ge medarbetarna rätt ramar för vad de ska ha i bakhuvudet när de tar fram koncept och prototyper. Tricket är att rikta kreativiteten så att den inte spretar åt alla tänkbara håll. Därför är det av yttersta vikt att organisationen har klart för sig ungefär var den vill befinna sig i framtiden. På så vis fokuseras företagets innovativa kraft mot ett fåtal prioriterade områden. På Google brukar man till exempel säga att ”creativity loves constraints”, alltså att kreativitet älskar restriktioner (Steiber, 2013).

En positiv ”bieffekt” av ett tydligt innovationsfokus är att det kommer fram färre men bättre idéer, vilket gör att cheferna inte behöver säga nej lika ofta.

Så vilka ramar ska man ge medarbetare och grupper? Harvardforskaren Theresa Amabile har två tumregler för vad hon kallar creative-friendly constraints.

• En tydlig beskrivning av problemet/utmaningen som ska lösas, helst med mätbara mål.

• En skarp känsla av angelägenhet, alltså varför problemet eller utmaningen ska prioriteras över andra.

 

Steiber, A. (2014). Googlemodellen. VINNOVA Rapport 2014:03.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fyra sätt att slåss mot blixtattacker

I går beskrev vi trenden med disruptiva innovationer som på nolltid kan slå undan benen på etablerade företag i allt fler industrier. Författarna Larry Downes och Paul Nunes hävdar bland annat att den som vill förstå utvecklingen måste överge flera traditionella strategi- och marknadsföringsteorier.

Men hur kan man då möta hotet från extremt snabbfotade konkurrenter som plötsligt lyckas lösa dina kunders problem med helt nya metoder? Det pessimistiska svaret är att det är omöjligt. Det lite mer optimistiska går ut på att reagera mycket snabbt. Glöm tidigare råd om att starta en ny grupp på R&D-avdelningen som får börja skissa på ett motmedel. Sådant finns ingen tid för i dag.

Downes och Nunes föreslår i stället fyra någorlunda användbara strategier:

1. Upptäck varningstecknen. Lär dig att se den hotfulla potentialen i nya lösningar som än så länge underlägsna dina egna. För detta behövs folk med rätt blick, ofta obekväma sanningssägare. Dessa är svåra att hitta och ännu svårare att orka lyssna på.

2. Sätt käppar i hjulet. När en disruptiv innovation väl fått upp farten kan du inte stoppa den, men dessförinnan kan du möjligen bromsa upphovsmännens förmåga att tjäna pengar tills du hinner få fram ett motmedel. Sänk dina egna priser kraftigt, lås in kunderna i längre kontrakt eller bilda allianser.

3. Håll dig nära utgången. Gör dig redo att omedelbart evakuera en marknad som du inser kommer att bli olönsam. Kapa trossarna och sälj tillgångar blixtsnabbt som du inser kommer att rasa i värde. Utnyttja din förmåga till ordning och struktur mot nya och mer odisciplinerade konkurrenter.

4. Sprid riskerna på nya sätt. Diversifiering, alltså att ha en bred portfölj av varor eller tjänster, kan vara en trygghet om attacken kommer. Det kan göra det enklare att snabbt skifta strategi och satsa på en annan produkt än den som nyss var den stora affären.

 

Larry Downdes, Paul Nunes: Big Bang Disruption, Strategy in the Age och Devastating Innovation. (Accenture)

Så knäcks ditt företag av blixtattacker på nätet

Du kan inte se katastrofen komma. Du kan inte stoppa den. Och du kan inte övervinna den.

Så ödesmättat beskriver de amerikanska managementkonsulterna Larry Downes och Paul Nunes den våg av så kallad disruptiv innovation som just nu sveper över världen. En del av vågen drivs av en kreativ explosion på internet, där miljoner enskilda innovatörer varje dag skapar nya appar som förvandlar var mans mobil till en inspelningsstudio, ett vattenpass, en pulsmätare eller ett bankkontor.

Apputvecklarna har oftast inga R&D-avdelningar, inget kapital, ingen strategi och sällan ens en genomtänkt avsikt att knäcka en konkurrent. De provar sig bara fram för att se vad som går att göra – vilket får förödande konsekvenser för företag i mogna branscher som inte kan konkurrera med utvecklarnas snabbhet och lekfullhet.

Vad företagen måste inse, menar Downes och Nunes, är att de klassiska teorierna om hur innovationer sprids till marknaden är överspelade. Everett Rogers diffusionsteori beskriver produktlivscykeln med en jämn kurva som först lockar nyfikna ”early adopters”, därefter de stora grupperna ”early majority” och ”late majority” och till sist så kallade ”laggards”, eftersläntrare. Enligt Rogers är innovatörens utmaning att överbrygga gapet mellan early adopters och majoriteten.

Men de nya disruptiva innovationerna har bara två stadier – ett fåtal testanvändare och sedan alla andra på en gång. Kurvan skjuter spikrakt i höjden som en hajfena. Antingen blir den nya lösningen en omedelbar succé eller så floppar den direkt. Och när en ny innovation slår hinner de etablerade konkurrenterna inte ens reagera.

I morgon tipsar vi om strategierna för att bemöta disruptiva innovationer.

 

Larry Downes, Paul Nunes: Big Bang Disruption, Strategy in the Age och Devastating Innovation. (Accenture)

 

 

Tvärtom-tänkande ger nya nätaffärer

Förr var internet ett ställe där användare sökte innehåll. I dag är det en plats där innehåll söker användare. Denna trend drivs av både sociala mekanismer och dataalgoritmer, förklarar innovationsexperten Valerie Culton på mediekoncernen Schibsted, som bland annat äger köp- och säljsajten Blocket.se, Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

I företagets nya framtidsrapport ger hon inspirerande exempel på sajter som försöker skapa nya affärsmodeller för gamla produkter.

  • Beepi.com är en bilmarknadssajt i Kalifornien som kan beskrivas som en hybrid mellan Blocket och en begagnad bilförsäljare. Bilägaren som ska sälja fyller först i ett formulär med alla frågor kring bilen, därefter skickar Beepi ut en besiktningsman – med kamera. Beepi tar sedan på sig att hitta en köpare inom 30 dagar och om inte det lyckas åtar sig Beepi att köpa bilen själva.
  • Uber.com är en hybrid mellan taxi och samåkning – ett slags ”vit svarttaxi”. Vanliga bilägare erbjuder plats i bilen och bokas av kunder via en app. Resan blir billigare än med vanlig taxi och betalningen är ”osynlig” – kunden kopplar sitt kontokort till appen som drar rätt belopp automatiskt.
  • Fril.jp är en japansk secondhand-app för unga kvinnor som köper och säljer modekläder av varandra. Sajten är helt mobil och tar inga omvägar över datorn. Användarna tar en mobilbild av plagget och lägger ut sin annons direkt i appen.

Medborgarna inser inte alltid sina behov

Behöver du en ny registreringsskylt till bilen? Gå in på trafikverkets hemsida, logga in med ditt bank-ID, klicka ja några gånger och vänta i ett par dagar. Sedan landar en skinande ny skylt i din brevlåda med en räkning på 90 kronor.

Myndigheter som skapar så enkla, snabba, billiga och rättssäkra serviceinnovationer får välförtjänt beröm för hur de sätter kundernas behov i centrum. Men vad medborgarna behöver är inte alltid lika självklart. Innovationsrådet delar upp deras behov i tre kategorier:

Uttalade behov är när en patient ber om en viss behandling eller vill ha en ny registreringsskylt. Underförstådda behov är sådant som att sjukhuset är städat eller att myndigheten följer lagen. Och omedvetna behov uppfylls när någon överträffar förväntningarna, till exempel erbjuder en ny högteknologisk hörapparat.

För att nå maximal kundnytta och kundnöjdhet bör du förstå i vilken av följande fyra kategorier som din nya innovation sorteras in:

• Hygienfaktorer. Sådant som tas för givet men väcker missnöje om det saknas. Exempel: rimliga öppettider.

• Nyckelfaktorer. Sådant som uppskattas när det är bra och väcker missnöje om det brister. Exempel: Personligt engagemang hos personalen.

• Spetsfaktorer. Väcker inget missnöje om det saknas, men uppskattas när det förekommer. Exempel: Skatteverket tipsar om ett okänt avdrag.

• Sekundära faktorer. Sådant som varken gör till eller från för kundnöjdheten. Exempel: Myndigheten får en ny logotype.

 

SOU 2013:40. Att tänka nytt för att göra nytta. Om perspektivskiften i offentlig verksamhet. Stockholm: Fritze.

 

 

Hitta de initiativrika – inte talangerna

Det talas överallt om hur viktigt det är att fånga talangerna. Men det kanske snarare är initiativförmågan du borde titta efter när du rekryterar.

I Leif Dentis avhandling framkom att personer som har stor förmåga att ta egna initiativ också driver innovationer framåt. Personlig initiativförmåga är enligt forskarna Frese, Fay, Hilburger, Leng, och Tag (1997) ett beteendemönster där man tar sig an sina arbetsuppgifter på ett aktivt och självgående sätt.

Statistiken visar att hög initiativförmåga är positivt relaterat till verkliga innovationer såsom nya produkter eller produktförbättringar, patent och patentansökningar.

Så här känner du igen en initiativrik person nästa gång du sitter i en anställningsintervju:

• Ryggar inte undan för problem.

• Söker omgående efter lösningar när någonting går snett.

• Tar chansen att bli aktivt involverad.

• Tar initiativ även om andra inte gör det.

• Använder uppkomna möjligheter för att nå målet.

• Är bra på att driva egna idéer.

 

Denti, L. (2013). Leadership and Innovation in R&D Teams. University of Gothenburg.

Frese, M., Fay, D., Hilburger, T., Leng, K., & Tag, A. (1997). The concept of personal initiative: Operationalization, reliability and validity in two German samples. Journal of Occupational and Organizational Psychology, 70, 139–161.

 

Ta steget från idésamlare till idéjägare

Någon i ett stort företag kläcker en lysande och radikal idé. Men hur bra brukar denna någon vara på att även bedöma värdet av idén och inse de kommersiella möjligheterna?

Inte särskilt, menar forskarna Richard Leifer, Gina Colarelli O’Connor och Mark Rice vid Lally School of Management i New York. De fann att i tio av tolv undersökta exempel på radikal innovation i stora företag var det andra än idékläckaren själv som insett uppfinningens fulla potential och drivit den vidare.

Många briljanta idéer upptäcks alltså aldrig, eftersom upphovsmakarna inte själva säljer in dem tillräckligt i organisationen.

Som chef kan du enligt forskarna förhålla dig på två sätt: som samlare eller jägare. En erfaren och omdömesgill idésamlare är redo att lyssna och satsa på lovande idéer. Mellanchefer och seniora experter intar ofta denna roll.

En jägare, däremot, går steget längre och söker aktivt upp de nya och vilda idéerna. Jägaren rör sig på eget initiativ ute i organisationen, ställer frågor och skapar kontakter.

IBM anställde en särskild sådan jägare. Han hittade idéer och bidrog till att förklara dem för de höga cheferna. Ett av de lyckade resultaten blev ett nytt datachip av kisel-germanium, som kanske inte hade förverkligats annars.

 

Leifer, R., O’Connor, G. C., Rice, M. (2001). Implementing radical innovation in mature firms: The role of hubs. Academy of Management Executive, 15,102-113.

 

 

 

Eget företag en allt bättre innovationsmiljö

Var föds egentligen de stora banbrytande tekniska innovationerna i Sverige? I garagen hos de begåvade snillena eller på de stora företagens FoU-avdelningar?

Chalmersforskaren Christian Sandström ger svar på den frågan i en rapport från Reforminstitutet, där han gjort ett urval av de 100 största svenska innovationerna från 1850 till i dag. Urvalet rymmer allt från respiratorn och telefonluren till den bakåtvända bilbarnstolen och Skype.

Statistiken säger att de stora företagen med sina resurser, sin teknik och sitt marknadskunnande historiskt sett varit den bästa miljön för radikal innovation. Storbolagens andel av den 164-åriga listan är 47 procent. Därefter kommer de fristående uppfinnarna med 33 procent och innovatörer vid universiteten med 20 procent.

Men de senaste 30 åren har de fristående uppfinnarna gått om och tagit över. Förhållandet är i dag det omvända – uppfinnarna står för 45 procent och företagen för 35 procent. Egna nystartsföretag har alltså blivit en allt bättre drivbänk för innovation. Skälen är bland annat de goda företagarvillkoren, billig IT-teknik och tillgång till riskkapital.

Stora företag och universitet konkurrerar dock med sina kassaflöden, stora marknadskunskaper och attraktiva forskningsmiljöer. Framför allt inom medicinen har universiteten en fortsatt stark ställning.

 

Sandström, C. (2014). Var skapades Sveriges 100 främsta innovationer? Reforminstitutet.