Snilleblixtarnas principer (del 2)

Är alla innovationer briljanta och unika sammanträffanden? Eller finns det några mönster i dem?

Den ryske patentingenjören Genrich Altshuller analyserade uppfinningsrik problemlösning mycket systematiskt på 1940-talet och hittade tusentals mönster. Det resulterade i 40 så kallade TRIZ-principer som du kan låta dig inspireras av för att kläcka nya idéer.

Vi ger dig ett litet urval av Altshullers principer, uppdelade på tre dagar. Använd dem när du vill tänka nya banor eller varför inte när du har idétorka. Här är dagens skörd:

• Dämpa i förväg. Inse att ingenting uppfattas som hundraprocentigt trovärdigt och kompensera i förväg för tänkbara missöden. Exempel: Lackskyddande bilvax, pengarna-tillbaka-garanti.

• Tänk tvärtom. Vänd någonting bak och fram eller upp och ner. Exempel: Heinz ketchupflaska som står på korken.

• Var dynamisk. Gör en vara eller tjänst kortlivad, tillfällig eller föränderlig. Exempel: Rabatt på tidiga bokningar, en sommarklinik för fästingvaccinering.

• Lite mer eller lite mindre. Ge varan eller tjänsten mer eller mindre än vanligt av någon egenskap och se vad som händer. Exempel: Extra tjock soppa, tunna dunjackor för sommaren.

• Använd bara kraft som ger värde. Upptäck funktioner som använder energi i onödan och bli mer effektiv. Exempel: Bilar med start-stopp-funktion som stänger av motorn vid rödljusen.

• Öka tempot. Om något ger dåligt resultat – gör det snabbare för att rensa bort onödiga moment. Exempel: Speeddating.

 

http://www.aitriz.org

 

Snilleblixtarnas principer (del 1)

Är alla innovationer briljanta och unika sammanträffanden? Eller finns det några mönster i dem?

Den ryske patentingenjören Genrich Altshuller analyserade uppfinningsrik problemlösning mycket systematiskt på 1940-talet och hittade tusentals mönster. Det resulterade i 40 så kallade TRIZ-principer som du kan låta dig inspireras av för att kläcka nya idéer.

Vi ger dig ett litet urval av Altshullers principer, uppdelade på tre stycken ”Dagens tips”. Använd dem när du vill tänka nya banor eller varför inte när du har idétorka. Här är de första:

Segmentera, fragmentisera och dela upp. Det handlar om att dela upp en produkt i oberoende delar för att isolera deras goda eller dåliga egenskaper. Exempel: En butik i butiken, som Ikea på jobbet.

• Kombinera, slå ihop och integrera. Lägga ihop funktioner eller egenskaper och få ett nytt resultat. Exempel: Mobiltelefon med GPS-navigering, bokhandel med kafé.

• Separera och isolera. Uteslut en skadlig del eller använd bara nödvändiga delar. Exempel: koffeinfritt kaffe.

• Slå ihop funktioner. Gör en produkt mer universell med flera funktioner. Exempel: Borrmaskinen som också är en skruvdragare.

• Förutseende försvar: Analysera i förväg vad som kan gå fel och skapa en produkt som undviker risken. Exempel: Solskyddskräm, självriskreducering.

• Förutseende handling: Skapa något som vidtar en åtgärd eller löser ett problem i förväg. Exempel: Lokalbedövning.

 

http://www.aitriz.org

 

Nya företag växer sämre än gamla

Föreställ dig en riktig snabbväxare, så kallad gasell. Ser du framför dig ett litet nystartat företag i en högteknologisk tillväxtbransch med mycket forskningsfokus och riskkapitalister som ägare?

Den bilden stämmer inte, om man tror forskaren David Birch från MIT i Boston.

I praktiken sysslar bara några få procent av snabbväxarna med hightech. På Dagens Industris lista över de bästa gasellerna 2010 återfanns bland annat ett bemanningsföretag, två byggföretag, ett callcenter, ett IT-bolag och en maskinuthyrare.

Och snabbväxarna är sällan nystartade, konstaterar David Birch:

– De flesta tror att företag är som kor, som växer mycket i början och allt mindre efterhand. Men till skillnad från kor kan företag ofta ”återfödas” – de får en ny ledning, snubblar över ny teknik eller tjänar på ett marknadsskifte.

Statistiskt sett har äldre företag större sannolikhet att kunna växa fort än till och med de mest nystartade.

Satsa alltså inte på nystart för tillväxtens skull. Att vara innovativ på ett etablerat företag ger större chans till gasellsprånget.

 

David L. Birch (1979): The Job Generation Process.

Därför misslyckas forskare med sina företag

Akademiker och universitet har för det mesta ingen förmåga att leda företag, inga muskler, ingen vision och ingen affärsplan – vilket är 90 procent av arbetet med att ta vetenskapliga framsteg ut på marknaden.

Detta hårda omdöme kommer från den brittiske mikrobiologen och entreprenören Chris Evans. Han har startat ett 20-tal olika bioteknikföretag och lyckades bland annat ta ett av sina bolag, Chiroscience, till Londonbörsen.

På sin resa mot miljardförmögenhet och ära (han adlades 2001) lärde sig Evans den hårda vägen hur forskningsupptäckter på universitet förvandlas till kommersiellt framgångsrika företag.

”Forskare tänker ofta att ’vi har uppfunnit grejen, då har vi kommit halvvägs’. Men sanningen är att de är halvvägs till ingenstans”, sa Chris Evans bland annat i en intervju 1998.

Han hävdar att universiteten lägger för stor vikt vid själva teknologin och vem som ska äga de intellektuella rättigheterna. Av 100 000 patent från amerikanska elituniversitet stod ett hundratal för mellan 70 och 90 procent av inkomsterna.

I praktiken ställs en forskare som gjort en lovande upptäckt inför ett avgörande karriärval. Ska jag satsa all min kraft på att lära mig och utöva ett nytt yrke – som företagare och entreprenör – eller vill jag innerst inne helst stanna i mitt laboratorium?

Svaret blir ofta skillnaden mellan succé och fiasko på marknaden.

Vad är skillnaden mellan…

Här är ett antal begreppspar som ofta återkommer i diskussionerna om innovation och ledarskap. Vi förklarar orden och hur de förhåller sig till varandra.

Innovation/kreativitet. Det krävs mer än bara fantasifullt fritt idéskapande för att vara kreativ. En kreativ idé måste skapa något slags värde för personen eller organisationen. Dessutom måste den vara praktiskt genomförbar. Kraven på en innovation är ännu större. En innovation är en genomförd idé som fungerar både tekniskt och kommersiellt.

Produkt/process. Detta kan sägas vara två huvudarenor för innovation, varav den ena ofta underskattas för sin förmåga att skapa lönsamhet. Ordet innovation får de flesta att associera till varor eller tjänster, alltså produkter som kan säljas till kunder. Men det behövs innovationer även i processerna att framställa, marknadsföra, sälja och leverera. Nytänkande och utveckling här kan ibland sänka framställningskostnaderna till en bråkdel och göra mycket mer för lönsamheten än små förbättringar av en redan etablerad produkt.

Inkrementell/radikal. Två huvudformer av innovation. Den radikala är en omvälvande, banbrytande och nyskapande innovation som plötsligt förändrar spelplanen. När innovationer ska beskrivas brukar exemplen ofta vara radikala. Inkrementell innovation är de små stegens utveckling som sker gradvis och successivt. Kraften i inkrementell innovation är nog så stor som i den radikala.

Kunskap/kompetens. Kunskap kan vara både vetande som kan uttryckas och tyst kunskap som baseras på träning och erfarenhet. Kompetens är ett mer sammansatt begrepp som innefattar kunskaper, färdigheter och attityder, men också erfarenheter, emotionella faktorer, personlighetsdrag och sociala förmågor. Kompetens blandas i dagligt tal lätt ihop med kvalifikationer, som snarare är formella krav på till exempel en viss utbildning.

Klimat/kultur. Klimatet på en arbetsplats är de mönster av beteenden, attityder och känslor som syns på ytan. Det går relativt lätt att förbättra klimatet med konkreta insatser. Kulturen handlar däremot om mer bestående värden, normer och antaganden som går på djupet och är svårare att se. Om du vill förändra en kultur behöver du ta dig an hela företaget och kartlägga både de uttalade och de outtalade värderingarna. Klimat kan däremot förändras på en enskild avdelning eller i en grupp.

Management/leadership. Dessa begrepp saknar glasklara översättningar. Men management handlar om att leda operativt på ett skickligt och effektivt sätt, att ”göra saker rätt”. Leadership är det strategiska ledarskapet, alltså att ”göra rätt saker”. En framgångsrik chef bör behärska båda, men också veta att var sak har sin tid. Få saker är så meningslösa som ett perfekt utförande av något som inte borde ha gjorts alls.

Vision/mål. En vision är en idé om vilken framtid företaget vill bidra till. Visionen behöver inte vara realistisk eller mätbar, men den ska inspirera och svara på varför företaget finns till (utöver att ge en viss avkastning). Mål är konkreta, avgränsade, mätbara och tidsatta framtida tillstånd som är möjliga att uppnå. Det är vanligt att målen blir beskrivningar av aktiviteter i stället för önskade tillstånd och att visionen inte ger begriplig vägledning. Grundorsaken brukar vara att företaget saknar en tydlig strategi.

Entreprenör/intraprenör. De populära framgångshistorierna brukar handla om små kreativa entreprenörer som lyckas i kampen mot stora tröga företag. Men faktum är att storföretagen generellt är mycket duktiga på innovation. De kan satsa enorma resurser och har många skickliga intraprenörer anställda. Intraprenörerna agerar i en mer skyddad miljö och får resurser av sina företag. Det innebär mindre personligt risktagande och kamp för försörjningen, men i gengäld tvingas de ibland slåss mot interna strukturer. Entreprenören behöver inte fråga någon om lov och tar hem vinsten själv vid en succé. Men riskerna är betydligt större och forskningsresurserna ofta betydligt mindre.

Här är stjärnorna du riskerar att tappa

Är du rädd att dina mest kreativa och högpresterande medarbetare ska säga upp sig för att starta eget och försvinna med all sin kunskap och förmåga? Det har du god anledning att vara.

Forskaren Ed Roberts vid Oxford gjorde 1991 en kartläggning av framgångsrika entreprenörer i högteknologiska, forskningsbaserade start up-företag i USA och England. Han fann mönstren som kännetecknar dem som tar steget från fasta anställningar och lyckas som företagare. Det kan vara en god idé att lägga följande lista på minnet så att du kan arbeta förebyggande. Risken är annars att du tappar dina stjärnor.

Känn igen medarbetarna som mest sannolikt startar eget

De har inte börjat med två tomma händer. Trots att sådana framgångssagor är populära i medierna har de mest lyckade entreprenörerna sällan haft egenföretagandet som livsstil sedan ungdomen. De är i stället i stället välutbildade, erfarna och etablerade proffs som startar första företaget när de är mellan 30 och 40 år. De yngre saknar erfarenhet och kontakter och de äldre har inte lika starka drivkrafter att arbeta hårt.

I genomsnitt har de arbetat 13 år innan de hoppar av sina anställningar.

De har företagandet i blodet. Mellan 50 och 80 procent har minst en förälder som är egenföretagare. Skälet är sannolikt att de då får mer stöttning och uppbackning från familjen för sina funderingar på att starta eget.

De har bättre studieresultat. Entreprenörer har varken högre eller lägre utbildningsnivå än de medarbetare som stannar kvar. Däremot kan man se i efterhand att de blivande entreprenörerna varit mer drivna och resultatfokuserade under studietiden än de kurskamrater som senare valde att vara anställda hela livet.

• De gör det inte för pengarna. Entreprenörerna är mycket högpresterande, men ändå inte fixerade vid sin framgång och status. De drivs framför allt av att få spännande utmaningar och möjligheter att åstadkomma stordåd.

De är självständiga. Både framgångar och bakslag beror på dem själva, anser entreprenörerna. De ser sig mycket sällan som styrda eller beroende av yttre omständigheter, tur och otur, maktstrukturer eller välvilliga nyckelpersoner.

De är frustrerade anställda. När dessa självgående och ansvarsfulla medarbetare begränsas på jobbet av för snäva ramar, okvalificerade uppgifter, dåliga resurser, onödiga revirgränser eller detaljstyrning så kan de lätt tappa sin arbetslust och drivkraft. Och då ökar risken att du förlorar dem.

Ed Roberts resultat visar att du bör börja med att kartlägga om dina mest kreativa nyckelmedarbetare stämmer in på den här profilen. Gör de det bör du inte sitta overksam. Ta i stället reda på hur du kan anpassa deras arbetsvillkor så att de blir mer lika förutsättningarna de skulle få som fria entreprenörer. Ge dem tuggmotstånd i form av utmaningar och låt dem åtnjuta en stor grad av frihet att själva bestämma hur de tacklar dessa. Dessa medarbetare vill gärna ta mycket ansvar och samtidigt ha ett stort mått av inflytande.

Om du inte förmår möta dina stjärnors behov ska du inte bli alltför förvånad om de förr eller senare lämnar dig.