Så uppmuntrar du fritänkandet

Dina medarbetare blir mer kreativa om du förväntar kreativitet av dem. Självförtroendet i sig ökar förmågan och modet att tänka fritt.

Att ha ett kreativt självförtroende, det vill säga att tro att man har förmågan att vara kreativ, kan leda till att man vidgar synfältet för att hitta mer unika eller originella lösningar. Vissa forskare tror också att människor som ser sig själva som kreativa anstränger sig mer och fokuserar i högre utsträckning när de ska lösa en uppgift (Mumford, Redmond, & Teach, 1993).

Du som chef kan påverka dina medarbetares kreativa självförtroende. Här kommer några tips.

  • Uppmuntra kreativa initiativ – även om de inte fungerade denna gång
  • Be om nya idéer – ”ta fram två-tre idéer tills nästa gång vi ses”.
  • Visa upp kreativt arbete, och dess kreatörer, inför andra.
  • Visa att det är okej att misslyckas.
  • Betona vikten av att nya idéer inte skjuts ned för tidigt.
  • Var en förebild – var kreativ själv.

En fallgrop som ska betonas här är vikten av att du också backar upp dina förväntningar. Om du och din organisation börjar uppmuntra kreativa initiativ utan att det finns en vilja att ta hand om dessa kan det hela braka samman. Medarbetarna riskerar tro att ”allt är som vanligt” eller ”det händer ju inget”, vilket underminerar din goda avsikt (De Jong & Den Hartog, 2007).

 

Läs mer i Leif Denti’s artikel om Pygmalioneffekten på Innovationmanagement.se.

Referenser

De Jong, J. P. J., & Den Hartog, D. N. (2007). How leaders influence employees’ innovative behaviour. European Journal of Innovation Management, 10, 41-64.

Redmond, M. R., Mumford, M. D., & Teach, R. (1993). Putting creativity to work: Effects of leader behavior on subordinate creativity. Organizational Behavior and Human Decision Processes, 55, 120–151.

 

”Po” är nyttan med galna idéer

Vad händer oftast när man slänger ur sig något galet? En vänligt sinnad men bestämd kollega skjuter ned idén med goda argument. Detta är inte så konstigt – alla idéer är inte bra eller användbara.

Men det finns däremot ett värde i att låta galna idéer överleva lite längre än ett enda meningsutbyte. Oftast är det inte den ursprungliga idén som tillför själva värdet – utan vad som kommer efteråt.

Låt oss därför introducera ordet Po. Det står ursprungligen för provocative operation och togs fram av kreativitetsgurun Edward de Bono.

De Bono menar att vi ibland måste provocera fram nytänkande och dessutom dela av ett speciellt hörn av vårt normala sätt att samtala för detta nytänkande – en kreativ bubbla.

Säg ”Po” och sedan din galna idé. Detta signalerar att du vill utmana din omgivning att spåna vidare. Ordet i sig är ganska fånigt, erkänner De Bono, vilket i sig inte behöver vara en nackdel. Snarare uppmuntrar det lekfullhet och experimentlusta.

Du kanske har hört talats om Neighborhood Watch Program, som nu är brett implementerat i USA och Kanada? Det är resultatet av ett Po-påstående för att öka polisens närvaro på gator och torg: ”Poliser borde ha sex ögon”. Påståendet var i sig absurt, men ledde till att man började spåna vidare på hur allmänheten kan samarbeta med och bidra med information till polisen.

 

De Bono, E. (2014). Lateral Thinking: An Introduction. Ebudy Digital.

 

 

 

Lek på jobbet är mer än trams

Folk klistrar bilder på fönstren med Post-it-lappar, blåser såpbubblor eller leker fångarna på fortet. Ska arbetsplatsen verkligen få vara en lekstuga?

Samuel West, psykolog och forskare i psykologi vid Lunds universitet, svarar åtminstone inte nej på den frågan. Han har intervjuat ett antal kreativitetskonsulter och funnit tecken på att lekfullhet gynnar både relationerna och kreativiteten på en arbetsplats.

Kollegor med en lättsam inställning till sina arbetsuppgifter förefaller bli mer öppna mot varandra och varandras idéer. Samarbetet blir bättre, den mentala rigiditeten minskar och hierarkierna suddas ut. I leken har chefen och vikarien samma status.

Samuel West definierar lek mer som inställning eller ett förhållningssätt och mindre som en viss typ av aktivitet. Viktiga kännetecken är att det är lättsamt, frivilligt, roligt, icke målorienterat, fantasifullt och att det finns regler och struktur. Leken får helst också vara fysisk – att röra på sig frigör energi och väcker engagemang.

Så hur organiserar du som chef lekfullheten på ett lämpligt sätt?

• Föregå med gott exempel. Se till att du själv är med, att det finns struktur och att leken är anpassad.

• Ha gärna tävlingsmoment, men de ska inte vara för resultatinriktade och prestigefulla.

• Se upp med seriositetskulturen. Lek inkluderar seriositet, men seriositet exkluderar lek. Det går utmärkt att både ha lekfullhet och ändå ta sina arbetsuppgifter på allvar, men om man alltid måste vara seriös så får leken ingen plats.

• Se till att det tillåtande finns i organisationskulturen. Det räcker inte med att ha lite roligt som undantag då och då.

 

Se ett föredrag av Samuel West på UR-play: http://www.ur.se/Produkter/169434-UR-Samtiden-Lundaforskare-forelaser-Sa-far-du-kreativa-medarbetare

 

Läs även: West, S., Hoff, E., & Carlsson, I. (2013). Playing at Work: professionals’ conceptions of the functions of play on organizational creativity. International Journal of Creativity and Problem Solving, 23, 2, 5-23.

 

Rädda kreativiteten i öppna kontorslandskap

Öppna kontorslandskap skulle skapa mer spontan kommunikation och mer kreativitet. Men många forskningsstudier (till exempel av Brennan, Chugh och Kline vid University of Calgary) pekar mot att det är önsketänkande. Både relationerna, prestationerna, stressen och trivseln förefaller bli sämre.

Så hur räddar du kreativiteten om väggarna redan är rivna på din arbetsplats? Lösningen kan vara att skapa utrymme – och utrymmen – för både mer avskildhet och mer gemenskap samtidigt.

1. Skärma av tillräckligt många slutna, tysta rum där medarbetarna kan gå undan för att tala, tänka, skriva eller lösa svåra uppgifter utan att bli distraherade. Enas också tillsammans med medarbetarna om riktlinjer för beteenden så att alla störs så lite som möjligt.

2. Skapa det som japanerna kallar Oobeya – ”stort öppet rum”. Metoden infördes av leanexperterna på Toyota på 1990-talet och kan beskrivas som både en fysisk plats, en brainstormingprocess och en specifik möteskultur. Man samlar människor med olika expertis från olika delar av företaget i ett stort rum där de får utbyta idéer. I Oobeya läggs de vanliga hierarkierna åt sidan och alla delar med sig och tänker fritt kring gemensamma problem. Sedan återgår man till sina vanliga avdelningar och roller igen.

En kreativ arbetsplats behöver alltså rum för både isolerad ensamhet och öppet gemensamt arbete. Utmaningen är att få det öppna landskapet att bli både-och i stället för varken-eller.

Brennan, Chugh, & Kline (2002). Traditional versus Open Office Design: A Longitudinal Field Study. Environment and Behavior, 34, 279-299.

Käser, P. A. W., Fischbacher, U., & König, C. J. Helping and Quiet Hours: Interruption-Free Time Spans Can Harm Performance. Applied Psychology, 62, 286-307.

Se dina medarbetare som volontärer

Moderna människor som är högutbildade och kreativa är på arbetet frivilligt. Därför bör du som ledare ge näring åt deras inre motivation, inte motverka den.

I sin banbrytande bok The Rise of the Creative Class beskriver ekonomen och sociologen Richard Florida en ny slags grupp i den arbetsföra befolkningen, den kreativa klassen. Dessa är välutbildade människor som sysslar med att producera kunskap, ny teknik, eller använder sig av den senaste kunskapen i sina yrken.

Den här människorna, ungefär 30 procent av befolkningen, är de som skapar innovationerna och är därmed motorn bakom framtidens ekonomiska utveckling, för företagen och för samhället.

De tar också med sig en ny uppsättning värderingar in i arbetslivet. Florida menar att arbetsgivare bör se kreativa människor som volontärarbetare. De drivs av inre motivation, inte av bonusar eller lojalitet mot chefen.

  • De vill ha flexibilitet. För den kreativa klassen är livsbalans, flexibla arbetstider och möjligheten att arbeta hemifrån ett måste. Man vill inte höra något tjafs när det kommer till pappa- eller mammaledigheter.
  • De vill utvecklas. Den kreativa klassen ser sina kunskaper och färdigheter – inte antal år spenderade på samma företag eller lojalitet mot arbetsgivaren – som biljetten till en framgångsrik karriär. Om du inte erbjuder ett stimulerande arbete sticker de någon annanstans.
  • De vill ha belöningen nu. Den kreativa klassen ser inte dagens arbete som en investering för att klättra i organisationens trappa och någon gång i framtiden bli direktörer själva. De har en relativt kort tidshorisont – 3-4 år på samma arbetsplats – och vill skörda frukterna av sitt arbete nu.

Läs mer om vad kreativa medarbetare behöver, vad som kännetecknar lyckade projekt och varför du inte behöver vara perfekt som ledare.

 

Florida, R. (2002). The Rise of the Creative Class: And how It’s Transforming Work, Leisure, Community and Everyday Life. Basic Books

 

 

 

 

Bygg en bro till nästa arbetsdag

När ska du sluta vara kreativ för dagen? När är det dags att stänga butiken och gå hem och ta helg?

Här kommer ett tips från den prisbelönta danskoreografen Twyla Tharp som kan verka gå emot all rim och reson: Sluta när du är på topp.

Författaren Ernest Hemingway brukade avsluta sina arbetsdagar så fort han visste hur berättelsen skulle utveckla sig härnäst. Nästa dag kunde han läsa de sista sidorna från gårdagen och börja arbeta direkt.

När vi arbetar med större projekt behöver vi dela upp arbetet över en längre tid. Det är betydligt bekvämare att plocka upp en tråd som du redan har fäst än att påbörja dagens arbete med frågan ”hmm, vad ska jag göra härnäst?”. I praktiken blir det lättare att komma igång eftersom du minskar den mentala tröskeln.

Så spara några droppar i tanken. Du eller ditt team behöver inte slutföra dagens arbete även om ni är inspirerade. Genom att göra detta bygger du en bro till nästa tillfälle du ska arbeta på ditt kreativa projekt.

 

Twarp, T. (2006). The Creative Habit: Learn it and use it for life. New York: Simon & Schuster.

 

 

 

 

Kom igång med ”Ja, och…”-verktyget

I går tipsade vi om hur Volvo Advanced Technology – Volvokoncernens spjutspetsorganisation för innovation flörtar med tekniker från improvisationsteatern för att öka sin förmåga att ta fram nya koncept och idéer. Så gör du för att själv testa metoden.

Alla idéer är inte bra. De flesta behöver en ordentlig genomgång och verklighetsförankring innan de kan lyfta på riktigt.

När en idé läggs fram på bordet är det lätt att säga ”ja, men…” och därefter injektera en vänlig men bestämd invändning. Människor som säger ”ja, men…” är inte nödvändigtvis bakåtsträvande traditionalister som helst kör Volvo Amazon och äter Chokladpuck. De ser sig själva som realister och deras mål är att hjälpa, vägleda och förklara.

Inget fel med det, men häri ligger också ett problem för teamet som vill ta fram idéer. ”Ja, men…” riskerar att stoppa upp idéprocessen. Det lilla ordet ”men” indikerar att det är något grundläggande fel med idén. Det kan det i och för sig vara, men att utvärdera idéer är något man bäst gör senare, efter man har genererat dem.

I den första, utforskande fasen är det värdefullt att lägga det kritiska tänkandet på hyllan. Det är här ”ja, och…” kommer in i bilden. ”Ja, och…” håller den kreativa processen levande och sporrar till att bygga på idéer, vilket ofta leder till fler och mer oväntade tankar.

Så kommer ni igång med ”ja, och…”? Säg vid nästa möte att du vill prova något nytt, förklara tankarna bakom metoden och uttala förväntningen att du vill få fram många nya idéer. Du kan också själv i smyg prova att byta ut dina ”ja, men…” mot ”ja, och…” för att se hur dina medarbetare reagerar.

Läs praktiska exempel med verktyget ”ja-och” i kreativitetsforskaren Tudor Rickards bok Creativity and Problem Solving At Work.

 

 

 

 

Volvo vågar testa improvisationsmetod

Flera forskare har de senaste åren lyft fram nackdelarna med brainstorming som metod för att locka fram kreativa idéer. Psykologen och innovationskonsulten Jens Nordberg, som nu arbetar på Volvokoncernens spjutspetsorganisation Volvo Advanced Technology, har därför använt en annan metod, som han lånat från improvisationsteatern.

Metoden kallas ”Ja, och…” och innebär att två personer får samtala om idéer med instruktionen att fullt ut bejaka allt den andra föreslår och enbart spinna vidare på dessa tankar. Alla svar i dialogen inleds alltså med orden ”Ja, och…”. Negativa invändningar är otillåtna i övningen.

I sin examensuppsats vid Göteborgs universitet beskriver Jens Nordberg ett försök där Volvomedarbetare fått prova metoden under en femtimmarsutbildning. Slutsatserna är att metoden har en positiv effekt på deltagarnas kreativitet och motivation och lockar fram mer oväntade och fantasifulla idéer än vanlig brainstorming.

”Ja, och…” ställer dock också högre krav på sina deltagares förmåga att associera fritt och släppa självcensurerande krav på att allt man säger måste vara realistiskt genomförbart. I en trygg arbetsgrupp kan metoden därför vara ett roligt och funktionellt sätt att locka medarbetare att tänka utanför ramarna.

I morgon berättar vi mer om hur du själv kan använda ”Ja, och…”-metoden.

Så tar du dig ur gamla hjulspår

De flesta som har läst på universitetet kan vittna om den gamla professorn som tar dubbelsteg mot katedern, öppnar portföljen och tar fram sina – overheadbilder.

Vi tar gärna genvägar för att spara mental energi. Men ibland kan våra rutiner vara dåligt anpassade till verkligheten och vi har kört fast i gamla hjulspår.

Nu är dock problemet att din hjärna är riggad att tänka längst med samma banor. Det är bekvämt att göra sådant vi känner till sedan tidigare, vi får till och med en liten pyts dopamin, hjärnans må-bra hormon, av att göra detta. Det är därför vi också ogillar att bryta invanda mönster. Om vi på morgonen upptäcker att det är slut på kaffefilter, mjölk, eller själva bryggkaffet så ser vi knappast detta som ett spännande äventyr, en möjlighet att få bevista mataffären eller lära känna nya grannar.

Det första du bör göra är förstås att bli medveten om att det du gör inte fungerar så bra. Du kanske till och med behöver kringgå några psykologiska försvar.

  • Tradition. Argumentet ”så här har vi alltid ha gjort”.
  • Prestige. Vi gillar inte att erkänna att vi gjort fel.
  • ”Sjunkna kostnader”. Vi är ofta ovilliga att släppa något vi redan investerat tid eller pengar i.

Försök att få en nykter bild över ditt eller ert beteende. Ta hjälp av andra du litar på som kan erbjuda ett mer objektivt perspektiv.

För att ta dig ur hjulspåret behöver du göra något drastiskt, menar Twyla Tharp i sin bok The Creative Habit. Hon rekommenderar att sätta upp en ”aggressiv kvot” för att ta fram nya idéer. Till exempel kan du för dig själv eller för ditt team sätta ett mål om 75 nya idéer för hur ni ska göra någonting annorlunda. Twarp observerar att efter att skåpmaten har avverkats, det vill säga de ”uppenbara” idéerna, framträder de riktigt intressanta.

 

Kahneman, D. (2013). Thinking, fast and slow. Farrar Straus Giroux.

Twarp, T. (2006). The Creative Habit: Learn it and use it for life. New York: Simon & Schuster.

 

 

 

 

 

Inrutade människor är mest kreativa

(L) Inspiration är för amatörer BILD

Välkommen tillbaka till Tusen tips efter sommaren och våra dagliga innovationstips. Du som just nu kämpar med att få igång skaparlusten inför hösten kanske kan inspireras av målaren Chuck Close: ”Inspiration är för amatörer. Vi andra dyker upp och sätter igång att arbeta”.

Vi har tidigare skrivit om vikten av att ha fasta rutiner när det kommer till att producera kreativt arbete. Detta gäller både om du själv är den som skapar och om du leder ett projektteam. Ett gott bevis för detta är det interaktiva diagrammet här ovan, som webbplatsen polio.com har tagit fram. Det är baserat på Mason Curreys bok Daily Rituals: How Artists Work där du kan se hur dina favoritförfattare, -kompositörer eller -filosofer lade upp sina liv.

Även om diagrammet inte på något sätt är generaliserbart för alla kreatörer kan vi göra ett par intressanta observationer. Alla de beskrivna är måna att få en god natts sömn, förutom Kafka som måste skriva på natten.

Hur kreatörerna lägger upp sina dagar är dock väldigt olika. Vissa är aktiva på morgonen medan andra under kvällen. Vissa både och. Beethoven arbetade i ett kontinuerligt block på åtta timmar mellan halv sju på morgonen och halv tre på eftermiddagen. Darwin och Mozart åstadkom små spurtar av kreativt arbete på morgonen, eftermiddagen och framåt natten.

Att ha en hyfsat inrutad tid för kreativt arbete minskar risken för att du ger upp och säkerställer att du gör ett kontinuerligt arbete över en längre tid (Twarp, 2006). Joseph Heller, författaren av kultboken Moment 22, arbetade 2-3 timmar på sin bok vid sitt köksbord efter jobbet. I åtta år.

Slutsatsen är förstås att bara du själv vet vilken rutin som fungerar bäst för dig. Men se alltid till att ha en.

 

Currey, M. (2013). Daily Rituals: How artists work. Knopf.

Twarp, T. (2006). The Creative Habit: Learn it and use it for life. New York: Simon & Schuster.