Har du grubblat över varför så många av de största inom konsten, musiken och andra kreativa yrken hellre isolerar sig i en gård på Österlen än hänger med resten av kultureliten i konstnärsbarerna?
Nu finns äntligen ett vetenskapligt svar på frågan. Den tyske forskaren Florian Aubke har studerat 262 tyska mästerkockar och kunna dra slutsatser om hur nätverkande förhåller sig till kreativitet.
Stjärnkockarna känner alla varandra mer eller mindre, som i de flesta elitpräglade branscher. Men de mest upphöjda och kreativa har inte de mest centrala platserna i nätverken, vilket man kanske skulle tro. Detta trots att det är just toppnamnen som alla andra vill frottera sig med.
Spindelpositionerna intas i stället av mer medelmåttiga – men fortfarande framgångsrika – kreatörer.
I början av din karriär är det viktigt att bygga ett stort nätverk och lära dig det kreativa hantverket av mer erfarna kollegor. Men att sedan underhålla nätverken kostar tid och möda. Och framför allt – det hämmar din kreativitet, visar Aubkes forskning.
Personliga band driver på sociala assimileringsprocesser och får medlemmarna att tänka lika. Och sann kreativitet handlar om motsatsen, att tänka själv och göra annorlunda.
De mest kreativa umgås därför hellre med människor från andra sociala världar. De är tvungna att vara selektiva med sina egna kollegor och motstå deras uppvaktning, för annars blir de för centrala figurer i nätverken. Och då tappar de sin skaparkraft.
Med samma formel kan vi räkna ut att de som syns, hörs, ryggdunkar och kindpussar mest kanske gör det för att de egentligen inte har så orginella idéer att komma med.
Krasst sett har du alltså två karriärval – det ensamma geniet eller den sociala medelmåttan.