Förhandla ditt ledarskap – med medarbetarna

Många chefer som vi träffar har funderingar kring hur man bäst leder innovation. Hur tillåtande ska man vara? Behövs uppmuntran? Stöd?

Svaret har dina medarbetare. Förhandla med dem om hur de vill bli ledda.

På senare år har ledarskapsteorin Leader-Member Exchange, LMX, fått ökad uppmärksamhet inom forskningen. I stället för att se ledaren som en person med speciella egenskaper eller en viss ”ledarstil” framhäver LMX själva arbetsrelationen mellan ledaren och medarbetaren. Denna kan vara av olika kvalitet.

En låg kvalitet på arbetsrelationen utgår från arbetsbeskrivningen. Chefen ger pengar i lönekuvertet i utbyte mot att medarbetaren lovar vara på plats och utföra sina arbetsuppgifter. Pengar byts mot tid.

Men det går att höja kvalitén på arbetsrelationen och byta andra, högre värden. Högkvalitativa arbetsrelationer präglas av ömsesidig tillit, respekt och intresse för arbetet. Medarbetaren får typiskt mer inflytande och utökat ansvar vilket i sin tur svarar upp med att arbeta mer engagerat.

Leif Denti’s doktorsavhandling visar att medarbetare som hade högkvalitativa arbetsrelationer också skapade fler innovationer.

Inled 2015 med att diskutera med dina medarbetare hur de vill bli ledda. Här kommer några utgångspunkter:

  • Frihet. Vill din medarbetare bestämma mycket själv eller vill han eller hon bli styrd i större utsträckning?
  • Ansvar. Vilken nivå är rimlig just nu? Kan din medarbetare ta mer ansvar över tid?
  • Inflytande. Kan din medarbetare utan problem driva idéer för att förbättra sitt arbete? Hur mycket ska kollas av mot dig?
  • Engagemang. Förväntas medarbetaren jobba övertid, på kvällar eller helger? Svarar du själv upp till dina förväntningar?

Denti, L. (2013). Leadership and Innovation in R&D Teams. Doktorsavhandling: Göteborgs Universitet.

Graen, G. B., & Uhl-Bien, M. (1995). Relationship-based approach to leadership: Development of Leader-Member Exchange (LMX) theory of leadership over 25 years: Applying a multi-level multi-domain perspective. The Leadership Quarterly, 6, 219-247.

 

Fem grunder för innovation i offentliga sektorn

87 procent av medborgarna vill att den offentliga sektorn ska bli mer innovativ, framgår det i statliga Innovationsrådets läsvärda slutbetänkande från förra året. Vad är det då som bromsar utvecklingen?

Nästan var tredje myndighetschef och ännu fler av deras medarbetare pekar ut organisationskulturen som ett innovationshinder. Människor verkar ha svårt att acceptera nya arbetssätt, särskilt om de varit med om tidigare försök som misslyckats. Politikerna, de som ger direktiv ovanifrån ger i vissa fall också för lite utrymme för egna idéer och risktagande.

Arbetar du i en myndighet eller förvaltning och vill dra igång innovationsarbete? Här är Innovationsrådets lista på fem villkor som du bör se till att kunna bocka av för att lyckas:

1. Förändringarna måste syfta till att skapa värde för medborgarna och samhället. Det kan handla om att förenkla en tjänst, öka effektiviteten eller stärka demokratin.

2. De styrande politikerna måste ge dig handlingsutrymme och stöd. Det kan handla om mål, pengar eller ändrade lagar.

3. Utgå från syftet med er verksamhet – och från kompetensen och motivationen hos dina medarbetare.

4. Medarbetarna och organisationen måste vara aktiva och intresserade av att lära nytt.

5. De förändringar ni genomför måste leda till förbättringar för medborgarna.

 

 

 

 

Myndigheterna som förstår kundnytta på riktigt

www.verksamt.se kan en blivande företagare både registrera sitt företag, ansöka om F-skatt, söka lediga företagsnamn och söka en rådgivare på samma ställe. Sajten är ett samarbete mellan myndigheterna Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket. Exemplet visar hur myndigheter kan utgå från den enskilde medborgarens eller kundens resa genom systemet i stället för att bygga sina tjänster utifrån sin egen traditionella linjeorganisation.

Med ett så kallat livshändelseperspektiv byggs tjänster i stället utifrån vad den enskilde försöker uppnå. En särskild blankett eller ett visst beslut är ju sällan det verkliga behovet, utan myndighetsärendet är bara ett steg på vägen under en händelse i livet som att gifta sig eller starta företag.

Hur är detta innovativt? Jo, det nya perspektivet sätter ljus på den bristande koordination som ofta finns mellan olika myndigheter eller i värsta fall inom en och samma myndighet. Och det behövs. En enkät gjord av Innovationsrådet 2012 visar att bara 8 procent av de tillfrågade myndigheterna organiserar sig utifrån sina kunders livshändelser.

 

 

Låt inte Uppfinnar-Jocke hindra dig

Säg innovation och Uppfinnar-Jocke dyker upp på näthinnan – sinnebilden av det tekniska geniet som med närmast magisk talang löser problem som du knappt visste fanns.

Men låt inte tanken stanna vid verkstaden eller laboratoriet. Då missar du innovationsmöjligheterna i tre av de fyra dimensioner som forskningen kallar ”Fyra P”:

Produktinnovation. Framtagandet av både varor och tjänster. Exempel: en ny bilmodell med bättre prestanda och ny design.

Processinnovation. Ett nytt sätt att tillverka eller leverera en befintlig produkt. Exempel: bilfabriken installerar robotar som svetsar ihop karosserna snabbare.

• Positionsinnovation. Förmågan att förändra användningen eller uppfattningen om en produkt. Exempel: Häagen Dazs beskrev sig som ”glass för vuxna” och hittade en ny kundgrupp.

• Paradigminnovation. Något som förändrar ett helt synsätt. Henry Fords löpande band förnyade processerna, men det förändrade samtidigt synen på bilen som en handgjord lyxvara till ett massproducerat transportmedel för den breda massan.

Läs mer:

Tidd, J. & Bessant, J. (2009). Managing Innovation: Integrating Technological, Market and Organizational Change. John Wiley Sons.

Tre orsaker till idétorka

Du uppmanar dina medarbetare att komma med nya idéer, men ingenting händer. Varför? Forskarna Joe Tidd och Scott Isaksen listar några vanliga hinder i sin bok ”Meeting the Innovation Challenge”:

Det är farligt att komma med idéer. Den som skulle komma med en dålig idé får betala ett högt pris. Man blir förlöjligad med kommentarer och höjda ögonbryn eller märker att misslyckanden blir ihågkomna och kan hota karriären. Bristen på tillit gör också att andra kan stjäla goda idéer och lansera dem som sina egna.

Du som chef har naturligtvis inte uppmanat till detta klimat, men om det finns där har medarbetarna full koll på det.

Det finns för lite tid att få idéer. Visst händer det att någon får en snilleblixt i badkaret, men i praktiken är det sällsynt. Även de till synes enklaste idéerna är resultat av arbete som kräver tid. Om medarbetarna får för lite tid kommer de att fastna i sina dagliga projekt och uppgifter, som alltid går först.

Det finns för mycket tid för idéer. Obegränsat med tid och utrymme är faktiskt inte heller någon lösning. Det kan göra medarbetarna vilsna och uttråkade. Om det finns för många idéer att utvärdera blir besluten allt långsammare och mer byråkratiska.

Joe Tidd menar att det finns ett optimalt mellanläge, ett lagom ”slack”, som både ger utrymme för improvisation vid sidan om det dagliga och sätter press på medarbetarna att begränsa sig och få sina idéer ur händerna.

Isaksen, S., & Tidd, J. (2006). Meeting the innovation challenge. Wiley.

Att tända lampan räcker inte

När Thomas Alva Edison byggde sin glödlampa 1880 träffade han i stort sett rätt med både koncept och design från början. Men under de följande 16 åren förbättrades ändå både lampan och tillverkningsprocessen så många gånger att priset sjönk med 80 procent.

Exemplet får forskarna Mark Dodgson, David Gann och Ammon Salter att varna för hur snävt vi ofta ser på innovation. De listar fyra vanliga tankefällor:

• Att tro att det går en rak utvecklingslinje från att stoppa in pengar i en R&D-avdelning i ena änden och få ut ny teknik på marknaden i den andra. Det är en vanlig önskedröm bland toppchefer.
• Att bara se de stora genombrotten som innovation och glömma potentialen som finns i de små stegens förbättringar, så kallad inkrementell innovation.
• Att se goda innovationer som isolerade händelser i stället för en del av ett större fungerande system.
• Att tänka på innovation som antingen en produkt eller en process och missa hur intimt dessa båda ofta hänger samman.

Fem faktorer som bygger succé

Vad är det som skiljer ut de företag som får fram nyskapande försäljningssuccéer?

Det ville forskarna Gary Lynn och Richard Reilly ha svar på. Därför studerade de 700 framgångsrika team under tio år och jämförde dem med andra mindre framgångsrika företag.

Forskarna hittade fem nyckelfaktorer som utmärker lyckade innovationsprojekt:

De högsta cheferna är engagerade. De är aktiva och tar en sponsrande roll i projekten, till skillnad från de medelmåttiga företagen där toppcheferna bara är synliga när de fattar avgörande beslut.

Stabil och tydlig vision. Uttalade mål och förväntningar som är vägledande, begripliga och konsekventa ger projektteamen både stöd och guidning i arbetet.

Improvisation. Hur bra visionen än låter så är ingen briljant nog att kunna förutse från början exakt hur en nyskapande produkt ska se ut.

Informationsutbyte. Kommunikationen fungerar och kunskapen kan flöda fritt mellan människor och avdelningar. De framgångsrika företagen har ofta team som består av olika specialister.

Förmåga att samarbeta under press. Effektiva team lyckas få fram tidiga prototyper, testar dem på kunder och tar till sig den feedback man får. De kan hantera kritik och stress på ett sätt som skapar utveckling i stället för låsningar.

Lär av Googles innovativa ledarskap

Hur kan Google vara ett så innovativt och snabbfotat företag? Annika Steiber fick som första universitetsforskare i världen komma in på företaget under ett år. Med sig därifrån har hon en modell för ett nytt ledarskap som lockar fram ständig innovation.

Googles kontor i Dublin, Irland.

En vanlig dag på jobbet hos Google.

Annika Steibers slutsatser finns i hennes nyutkomna bok ”Googlemodellen”, som finansierats av Vinnova och finns att ladda hem gratis från Vinnovas hemsida.

I boken listar hon sex managementprinciper som krävs för kontinuerlig innovation (se separat artikel här) och konstaterar att Google uppfyller alla sex.

Hon beskriver också detaljerat hur Google lyckas både styra sitt bolag med drygt 30 000 anställda och ge dem de stora frihetsgrader som krävs för att klara av en så hög innovationstakt.

Google har lyckats med att både växa snabbt och behålla sin innovationskraft. Och det rör sig inte bara om gradvisa förbättringar – vissa innovationer har varit banbrytande och ändrat spelreglerna i hela branscher.

I korthet kan man säga att Googles ledningsfilosofi bygger på två huvudprinciper:

1. Styr med vision och företagskultur, inte med regler och byråkrati.

2. Tro på de enskilda människornas idéer.

FÖRETAGSKULTUREN

På Google drar man sig inte det minsta för att beskriva i detalj vilken kultur som gäller. Man hymlar inte med att ingenjören är kung på företaget (målet är hälften ingenjörer) och man är ytterst noggrann i sina rekryteringsprocesser för att få in människor med rätt attityd och ”googliness”.

”I de allra flesta företag är kulturen något som ’blir som den blir’. I Google bygger man mycket medvetet upp den företagskultur som företaget behöver som drivkraft för innovation”, skriver Annika Steiber i sin bok.

Google har till och med en särskild ”Chief Culture Officer”.

REKRYTERINGARNA

Google rekryterar helst nyutexaminerade som inte färgats av andra företagskulturer. Sedan skolas de in i ett mycket strukturerat program för att både passa in med sina beteenden och utveckla sin individualism och självständighet.

När en ny medarbetare tolkar en situation rätt enligt kulturens normer får han eller hon positiv förstärkning. Om normerna bryts blir det korrigerande återkoppling. Formandet sker mycket medvetet och med stöd från en HR-avdelning där en tredjedel är disputerade och en tredjedel före detta managementkonsulter.

LEDARSKAPET

Målet är stor innovativkraft och därför har man byggt organisationen runt de som ska komma på idéerna – de enskilda medarbetarna. Sedan stöttar man upp med ledarskap och processer och chefer som i första hand ska fungera som coacher.

”Att man lägger ner så stor omsorg på att bevara en viss kultur ger enskilda medarbetare en tydlig värdegrund för självständiga beslut. Förståelsen för kulturen och dess värderingar (…) minskar och eliminerar i många fall behovet av formella regler och instruktioner”, konstaterar Annika Steiber i sin bok.

En av Googles mest kända egenheter är den så kallade tjugoprocentsregeln. Den ger alla medarbetare möjlighet att satsa motsvarande en dag i veckan åt att utveckla en egen idé fram till koncept eller prototyp. Detta är ett sätt att göra företaget både produktivt och innovativt samtidigt – även i lågkonjunktur.

STRUKTUREN

Alla processer härstammar från grundarnas värderingar. Larry Page gillar till exempel inte hierarki, byråkrati och kortsiktig kvartalsekonomi. Därför är organisationen platt och umgänget informellt.

Google slår vakt om att aldrig bli överstrukturerat. Man litar mycket på medarbetarnas självorganisering och jagar onödig byråkrati, eftersom den bromsar snabbheten, riskviljan och innovationskraften.

Detta betyder dock inte att företaget är en lekstuga där cheferna har släppt greppet. Tvärtom. Det unika är att man fattat så medvetna och radikala beslut om vad som ska struktureras och vad som får flyta fritt.

IDÉPROCESSEN

Innovationsledarskapet har lånat in mycket riskkapitaltänkande i bolagsmiljön. Den som vill förverkliga en idé får till exempel ”pitcha” den internt i ett ”draknäste” av beslutsfattare. Det finns också tydliga kriterier för vad en idé ska leva upp till för att få finansiering.

En innovationsportfölj med ett flertal olika projekt drivs samtidigt och processerna är tydliga för hur man uppmuntrar, testar och beslutar om nya idéer.

Mycket är alltså noga styrt, från vision och strategier ner till umgängesformer och färgsättning på kontoren. Men annat är ovanligt fritt, informellt och transparent, som arbetsuppgifterna och bolagets alla nyckeltal som finns öppet på intranätet.

Annika Steiber förutser att Googles förhållningssätt på sikt kommer att påverka den allmänna synen på företagens utvecklingsarbete:

”Den tidigare uppfattningen var att vissa personer är innovatörer men inte andra. Idag vet vi att alla människor kan tränas att innovera systematiskt, precis som man kan arbeta systematiskt med kvalitetsförbättring.”

 

Ladda hem Annika Steibers bok ”Googlemodellen” gratis från Vinnovas hemsida.

Läs även artikeln Sex strategier för ständig innovation

Sex strategier för ständig innovation

Först lämnade vi industrisamhället för informationssamhället. Nu har vi nått nästa fas – innovationssamhället. För att lyckas där behöver vi nya ledarskapsprinciper som hjälper oss att skapa framgång av kaos.

Svenska Annika Steiber från Chalmers är den första universitetsforskaren i världen som blivit insläppt på Googles huvudkontor i Silicon Valley för att kunna studera företaget under ett helt år. Nu har hon gett ut boken ”Googlemodellen” om sitt unika forskningsprojekt.

Enligt Annika Steiber är världen mitt uppe i ett paradigmskifte som leder oss in i vad hon kallar innovationssamhället.

Värden som gav företagen konkurrensfördelar i informationssamhället – kompetens, kunskap och information – har blivit lättillgängliga stapelvaror i dag. Samtidigt ökar konkurrensen och förändringstakten dramatiskt i och med globaliseringen och internetrevolutionen.

I dag kan väletablerade och livskraftiga företag bli utkonkurrerade på mycket kort tid. Allt får kortare livscykler, inte bara produkter utan även affärsmodeller. Även företagen har fått kortare livslängd (samtidigt som vi människor lever allt längre).

”Fram till slutet av nittiotalet klarade vi oss ganska bra med stegvisa förändringar inom ramen för i stort sett samma tänkande. Det fanns förändringar i omvärlden redan då, men de var ganska beskedliga jämfört med vad vi nu står inför”, skriver Annika Steiber.

Nu när kompetens och information är tillgängligt överallt handlar överlevnaden om vem som snabbast får fram de bästa idéerna – och förverkligar dem. Detta innebär att rätt management för innovation har blivit avgörande.

Det håller inte längre att ursäkta sin brist på innovation med att man måste satsa allt man har av tid och pengar på sin kärnverksamhet. Dagens mest framgångsrika företag klarar av att göra både-och. Och de som inte gör det riskerar att utplånas.

I 1900-talets förhållandevis stabila affärsmiljöer kom man långt med ordning, kontroll och struktur. Men i dag ligger tryggheten inte längre i att ha minutiös kontroll på alla sina processer, regler och detaljer, menar Annika Steiber.

Byråkratisk precision skapar möjligen känslan av kontroll, men det är en falsk trygghet i en ny hypersnabb värld.

Google är världens näst högst värderade företag efter Apple och anses vara ett av de allra mest innovativa. Trots över 30 000 anställda beskriver Google sig självt som semistrukturerat – ”50 procent ordning och 50 procent kaos”.

Kaos är dock ett tillstånd som många chefer ogillar, särskilt i större företag. Många försöker därför bekämpa osäkerheten med ännu fler processer, ännu mer detaljstyrning och ännu stelare hierarkier. De håller fast vid den traditionella tayloristiska modellen med en uppdelning i anställda som tänker och anställda som gör. Och de kräver av sina medarbetare – outtalat eller ej – att ”allt ska göras rätt från början”.

Det fungerar möjligen vid ett löpande band, men inte i innovationssamhället. Där krävs kontinuerlig och radikal innovation, vilket inte bara handlar om att ha en spänstig FoU-avdelning. Det gäller att ständigt förnya såväl produkterna som processer, marknadsföring och organisation.

”Ett företags innovationsförmåga kan till stor del förklaras av hur företaget leds och organiseras snarare än av dess tekniska skicklighet”, konstaterar Annika Steiber i sin bok.

Hon menar att kontinuerlig innovation kräver sex viktiga managementförmågor:

1. Klara stora och snabba förändringar. Man kan inte längre lita på att samma gamla kärnkompetenser ska ge långsiktig konkurrenskraft. I stället krävs vad Annika Steiber kallar dynamisk kapabilitet, alltså förmågan att känna av nya hot, ta tillvara nya möjligheter och när som helst kunna göra stora och snabba anpassningar.

2. Alltid ligga steget före. Det räcker inte med brandkårsutryckningar och att tänka om när man blir tvungen. En förnyelseinriktad organisation är i en ständig omstöpningsprocess och vänjer sig vid att leva i gränslandet mellan ordning och kaos. Målet bör vara tydligt, men färdplanen tillräckligt vag för att det ska uppstå självorganisering bland medarbetarna. En viss struktur krävs, men också friheten att improvisera och experimentera.

3. Låta alla medarbetare vara kreativa. Kontinuerligt innovativa företag har en fast tro på att var och en vill och kan vara kreativ och att innovationer i första hand drivs av inre individuell motivation. Därför sätter man individerna i centrum och låter dem göra sådant de brinner för.

Framgångsfaktorer är enkla rutiner, små team, naturliga hierarkier, transparens och frihet att ta egna initiativ och fatta beslut. Styrningen sker i första hand genom en stark, attraktiv och trovärdig vision och tydliga värderingar.

4. Vara en både-och-organisation. Det är en svår konst att samtidigt både satsa på innovation och behålla greppet om sin nuvarande produktion. Men dagens mest framgångsrika företag hittar denna balans. De låter gärna så många medarbetare som möjligt vara delaktiga i såväl nytänkandet som den dagliga produktionen.

5. Riva gränser mot omvärlden. Så kallad Open Innovation är närmast en förutsättning för att klara ständig förnyelse. Företaget måste nätverka och bilda allianser med kunder, leverantörer, startup-företag, universitet, statliga myndigheter och även konkurrenter för att hänga med i utvecklingen. Det kan kräva ordentliga uppgörelser med gamla föreställningar och företagskulturer.

6. Se företaget som ett system. Annika Steiber betonar att företag måste gå från ett processperspektiv till ett systemperspektiv. Med det menas att man betraktar företaget som bestående av ett antal beståndsdelar, som affärsidé, styrelse, medarbetare, företagskultur, organisationsstruktur, varumärke och kommunikation. Dessa måste samverka som ömsesidigt beroende delar i stället för att ses som egna ”boxar” som maximerar produktiviteten var och en.

 

Ladda ner Annika Steibers bok ”Googlemodellen” gratis från Vinnovas hemsida: www.vinnova.se/sv/Aktuellt–publicerat/Publikationer/Produkter/googlemodellen/

 

Faran med att kopiera det du inte förstår

Genom att härma framgångsrika företag lockas vi att tro att innovationerna och kunderna ska komma till oss också. Men se upp. Om du blint kopierar ett koncept utan att förstå de bakomliggande principerna kan du gå i samma fälla som ”Cargo cult”-sekten gjorde i Papua Nya Guinea.

Cargo cult

Gruppen hade vandrat från sina bosättningar i regnskogen till de vita kolonisatörernas flygplats. Där väntade de andaktsfullt för att få se de stora silverglänsande maskinerna sänka sig från himlen med alla sina rikedomar ombord.

”Cargo cult” var ett säreget psykologiskt fenomen som uppstod på 1960-talet hos isolerade öbefolkningar i Stilla havet. Amerikanerna som flög in mat, kylskåp och moderniteter märkte hur några öbor börjat jämna till små jordremsor, bygga egna plan och flygledartorn av bambu och klä sig i ”headsets” gjorda av kokosnötter.

När antropologer undersökte saken fann de förklaringen. Invånarna trodde att deras förfäder hade skickat fraktplanen från paradiset. Om sektmedlemmarna bara kunde imitera de vita männens beteende tillräckligt väl skulle de stora planen till slut landa på deras egen landningsbana och göra dem rika.

Det vore lätt att skratta och peka finger åt dessa okunniga urinvånare. Men sanningen är att även vi själva då och då drabbas av ett liknande Cargo cult-tänkande.

I sin bok ”Tomhetens triumf” visar lundaforskaren Mats Alvesson många exempel på hur dagens organisationer kopierar och härmar idéer och managementkoncept utan att egentligen begripa dem. Om man bara implementerar den för dagen populäraste managementtrenden så kommer innovationerna, kunderna och pengarna. Mycket görs med en högst ytlig förståelse för vad som faktiskt skapar resultat.

Intresset för lean är ett exempel. Erfarenheterna visar att de allra flesta leanimplementeringar misslyckas, eftersom cheferna som drar igång projekten bara ser de ytliga resultaten. De missar insikten att äkta lean kräver en förändring av deras egen människosyn och att de måste överföra verklig makt till sina medarbetare.

Bakgrunden till allt Cargo cult-tänkande är att den mänskliga hjärnan är gjord för att se och tolka orsakssamband. Ur ett evolutionsperspektiv tjänar vi mer på att se för många samband – även sådana som inte finns – än att missa några verkliga och viktiga. Det kan förklara människans dragning till sådant som konspirationsteorier, vidskepelse och talmystik.

Även våra sinnen kan lätt bli manipulerade av inbillade samband. Till exempel spreds för några år sedan en tro bland ljudintresserade att extra dyra och tjocka högtalarkablar skulle ge bättre ljud i stereon – vilket de sedan också upplevde när de lyssnade. Men i verkligheten lät ljudet exakt likadant.

Var alltså vaksam och ärlig mot dig själv och ställ dig följande frågor:

  • Gör jag några viktiga antaganden i mitt jobb om saker jag egentligen inte förstår på djupet?
  • Vad kopierar vi från andra organisationer eller managementkoncept? Finns det en risk att vi inte fullt ut begriper principerna bakom det vi lånar?
  • Finns det ”sanningar” i min organisation som egentligen inte tål en närmare verklighetskontroll?

Någonstans där kanske du har din egen Cargo cult.