Osäkerhetsparadoxen sänker goda idéer när de behövs som bäst

Kreativitet och innovation är numera positivt laddade ord och något önskvärt i moderna organisationer. Ändå kan många vittna om ett kompakt motstånd mot radikalt nytänkande. Varför?

Denna paradox sporrade forskarna Mueller, Melwani och Concalo (2012) att reda ut hur vi egentligen tänker när vi bedömer kreativa idéer.

Forskarna genomförde två experiment som jämförde deltagares uttalade (explicita) med deras outtalade (implicita) attityder till kreativa idéer. Deltagarna fick utvärdera olika slags idéer utifrån två kriterier; kreativitet (nyhetsvärde, höjd, originalitet) och praktisk användbarhet (funktionell, användbar, genomförbar).

En grupp deltagare blev också utsatta för en manipulation (ordet betyder att införa en faktor som man vill undersöka i experimentet) som gjorde dem mer osäkra inför sina prestationer i experimentet, medan en kontrollgrupp inte manipulerades.

Resultatet var att båda grupperna var uttalat mer positivt inställda till de kreativa idéerna, men deltagarna i osäkerhetsgruppen höjde upp praktisk användbarhet framför originalitet när deras outtalade attityder testades.

Under hög osäkerhet blir vi alltså mer negativa till kreativa idéer än till ”säkra kort”. Hur ser det ut i din organisation – råder det mycket osäkerhet som kan göra att ni omedvetet satsar för lågt?

Forskarna själva kommenterar så här: ”Våra fynd antyder en djup ironi. Tidigare forskning visar att osäkerhet sporrar kreativt idéskapande. Men våra fynd avslöjar att osäkerheten också gör oss sämre på att värdesätta kreativitet, kanske när vi bäst behöver den.” (s. 17).

Läs också våra tips om hur du kan uthärda osäkerheten och hur du kan misslyckas bättre.

 

Mueller, J. S., Melwani, S., & Goncalo, J. A. (2012). The bias against creativity: Why people desire but reject creative ideas. Psychological Science, 23, 13-17.

 

 

 

Du kan bara vinna stort om du satsar högt

Vilken är den bästa strategin om du vill göra succé med en ny innovation? Ska du testa vad som fungerar i blygsam skala och minimera förlusterna om det går trögt? Eller ska du satsa högt och ta stora risker?

Michael Raynor, Harvardutbildad forskare, konsult och författare, har skrivit boken ”The Strategy Paradox” där han argumenterar för att företag borde vara mycket modigare i sina strategiska val och sätta allt på ett kort. Om de inte vågar ska de i alla fall vara medvetna om att de aldrig kommer att bli rika.

En god strategi skapar ett kundvärde som konkurrenterna inte kan kopiera. Detta kräver att du tar en egen okänd väg som konkurrenterna inte vågar följa förrän de har sett om den leder rätt. Och när det svaret väl kommer har du redan ett avgörande försprång.

Enligt Michael Raynor visar tusentals fallstudier att verkligt stora vinster bara nås av företag som vågar binda sig hårt vid strategiska åtaganden som ingen kan förutsäga resultatet av. Dessa val löper också störst risk att leda till fiasko, eftersom tydliga val är dyra att backa från och ändra (annars vore de inga tydliga val).

Företag som å andra sidan inte tar stora risker gör heller aldrig stor succé. De blir medelmåttiga, även om de samtidigt ökar chansen att överleva.

Problemet är att det är omöjligt att avgöra i förväg vilka oåterkalleliga beslut som är värda risken. Detta är den strategiska paradoxen – och den går inte att överlista, menar Raynor. Vi måste förstå den och göra ett medvetet val. Antingen riskerar vi allt eller så hoppas vi på att kunna hanka oss fram.

Den enda praktiska lösningen är att se till att olika chefsnivåer sysslar med rätt saker. De högsta ledarna ska ägna sig enbart åt att hantera strategisk osäkerhet, medan de lägre cheferna ska fokusera på att följa strategin och leverera vad som är beslutat.

Varje vd som lägger sig i det senaste kvartalets säljsiffror ägnar för lite tid åt strategin, påpekar Michael Raynor strängt.

Läs Michael Raynors egen artikel om strategiparadoxen här.

 

Raynor, M. (2007). The Strategy Paradox: Why committing to success leads to failure (and what to do about it). Crown Business.