Här kan du ta strid mot regelkrångel

Du har en strålande idé i ditt företag. Men när du sätter igång med att genomföra den kör du huvudet i en vägg av regelkrångel. Eftersom ingen har tänkt som du förut (vilket är ju en av poängerna med innovation) så kan det finnas myndigheter som blir osäkra på om din idé ska tillåtas eller ej och säger nej.

Entreprenörer som råkar ut för detta brukar först bli förbannade och sedan reagera något av två olika sätt. Antingen ger de upp och satsar på någon annan idé, flyttar eller till och med lämnar landet för att hitta större frihet någon annanstans. Eller så tar de strid.

Att starta krig mot myndigheter med advokater och rättegångar kan bli kostsamt, både i pengar, tid och energi. Att piska upp opinion i medierna brukar också vara ett hårt och svårt jobb.

Men det finns en väg till som inte alla känner till – regelrådet.

Rådet är en självständig kommitté under tillväxtverket sedan 1 januari. En del av uppdraget är att hjälpa företagare och vara en nagel i ögat på politiker och myndigheter så att de inte krånglar till tillvaron och rider på paragrafer i onödan.

Tillväxtverket är kanske inte landets mäktigaste myndighet eller den snabbaste vägen att få rätt. Men hemsidan enklareregler.se är åtminstone ett ställe att börja kampen på.

 

 

 

 

 

Genombrott tar längre tid än du tror

Du har kanske inte hört talas om Everett Rogers diffusionsteori, men du känner säkert igen den. Den rör sig om den så kallade S-kurvan, som beskriver hur nya innovationer sprids på marknaden.

Först kommer ”early adopters”, de nyfikna som vill vara först med det nya. De drar så småningom med sig majoriteten, som helst köper det andra redan köper, och sist kommer eftersläntrarna (”laggards”), exempelvis pensionärer som motvilligt skaffar sin första mobiltelefon.

Men vad många innovatörer missar är att det finns en viktig fas innan diffusionskurvan ens börjar, den så kallade prediffusionsfasen. Det tar nämligen tid mellan att en ny produkt släpps och att de tidiga användarna börjar bry sig om den.

I denna fas kan en produkt lanseras, stå still, sjunka och kanske få återlanseras i nya småskaliga varianter innan intresset tar fart. Prediffusionsfasen är både dyr och osäker och pågår ofta mycket längre än många företag tror.

TV:n introducerades till exempel första gången 1939, men fick amerikanerna att vakna till först sju år senare, 1946. Flashminnet för datorer kom redan 1988, men fick vänta 13 år till 2001 på sitt genombrott. P-pillret släpptes första gången redan 1928, men inte förrän 1962 – 34 år senare – var marknaden mogen för denna banbrytande innovation.

Prediffusionsfasen kräver därmed både övertygelse, uthållighet och ofta en tjock plånbok. Den genomsnittliga tiden från lansering till att försäljningen börjar få fart är nämligen inte veckor eller ens månader, utan ett drygt decennium. Och vid det laget har många företagare gett upp hoppet om sin goda innovation för länge sedan.

 

Tidd, J. & Bessant, J. (2009). Managing Innovation: Integrating Technological, Market and Organizational Change. John Wiley Sons.

 

 

Därför misslyckas forskare med sina företag

Akademiker och universitet har för det mesta ingen förmåga att leda företag, inga muskler, ingen vision och ingen affärsplan – vilket är 90 procent av arbetet med att ta vetenskapliga framsteg ut på marknaden.

Detta hårda omdöme kommer från den brittiske mikrobiologen och entreprenören Chris Evans. Han har startat ett 20-tal olika bioteknikföretag och lyckades bland annat ta ett av sina bolag, Chiroscience, till Londonbörsen.

På sin resa mot miljardförmögenhet och ära (han adlades 2001) lärde sig Evans den hårda vägen hur forskningsupptäckter på universitet förvandlas till kommersiellt framgångsrika företag.

”Forskare tänker ofta att ’vi har uppfunnit grejen, då har vi kommit halvvägs’. Men sanningen är att de är halvvägs till ingenstans”, sa Chris Evans bland annat i en intervju 1998.

Han hävdar att universiteten lägger för stor vikt vid själva teknologin och vem som ska äga de intellektuella rättigheterna. Av 100 000 patent från amerikanska elituniversitet stod ett hundratal för mellan 70 och 90 procent av inkomsterna.

I praktiken ställs en forskare som gjort en lovande upptäckt inför ett avgörande karriärval. Ska jag satsa all min kraft på att lära mig och utöva ett nytt yrke – som företagare och entreprenör – eller vill jag innerst inne helst stanna i mitt laboratorium?

Svaret blir ofta skillnaden mellan succé och fiasko på marknaden.