Jan Scherman är tidigare mångårig vd för TV4 och nestor i tv-branschen. I en krönika i Svenska Dagbladet beskriver han tv-kanalernas situation som ångestladdad. Svenska folket överger tablå-tv i rasande fart, alltså vanan att se programmen på en stor apparat i vardagsrummet på förutbestämda klockslag.
Scherman klandrar branschens egen osäkerhet, rädsla och brist på nytänkande. Kanalerna har inte vågat satsa nytt och fått fram attraktiva program, menar han. I stället har trygghetskraften tagit över.
Frågan är bara om han har rätt. Mätningarna visar att samma program håller ställningarna på tittartoppen sedan decennier – Kalle Anka på julafton, På Spåret, Melodifestivalen och fotbolls-VM. Tryggt så det förslår.
Därmed är det kanske inte innehållet som är omodernt, utan affärsmodellen. Tittarna föredrar tv på sina egna tider och villkor – men utan reklamavbrotten. Den disruptiva innovationen kan i så fall ha uppstått genom att flera orsaker förstärker varandra:
- Hushållen har fått kraftigt ökad internetkapacitet, oftast till fast (och lågt) månadspris.
- Nätet fylls av streamad kvalitets-tv, som svenska play-tjänster och nya påkostade amerikanska tv-serier.
- Nya tjänster som Netflix gör internet-tv enkelt och billigt att köpa och använda.
- Försäljningen av iPad och andra läsplattor, som är bekväma att sitta med i knät, har rusat.
Om antagandet stämmer borde tv-branschen kanske hellre ta råd av managementkonsulterna Larry Downes och Paul Nunes än av Jan Scherman. Duons strategier för att möta omstörtande innovationer går ut på att våga se obekväma sanningar, tidigt hindra nya konkurrenter från att tjäna pengar, sprida sina egna risker på nya sätt och vara redo att snabbt evakuera sin marknad om den visar sig hopplöst förlorad.
Kanske får man ge Scherman rätt i det där med trygghetskraften ändå.