Sluta mäta fel saker

Det mäts till förbannelse i offentliga sektorn, för att uttrycka sig krasst. Riktigt så frispråkigt är inte statliga Innovationsrådet i sin slutrapport, men nästan:

”Sektorsvis tillsyn- eller utvärdering motverkar en systemansats och en rörelse i svensk statsförvaltning att utgå från kundernas behov, vilket är en av de viktigaste drivkrafterna för innovation”, skriver utredarna.

De konstaterar att det mäts för mycket och på fel sätt, vilket befäster gammalt stuprörstänkande, kostar miljarder, förstör tilliten och bromsar innovation.

Men det finns bättre sätt att mäta, som analysmetoden SROI, Social Return on Investment. Det är ett sätt att inte mäta allt i pengar, utan även i värden som hälsa, landets säkerhet, miljö eller långsiktig samhällsekonomi.

Att mäta detta är förstås svårare. Dessutom kan både kostnader och nytta uppstå hos en annan myndighet eller sektor än där investeringen görs – och långt efter att åtgärderna gjorts. Om alla då tänker i sitt eget stuprör och på sin egen budget så blir det svårt att motivera innovationssatsningar någonstans.

Därför behövs SROI-analyser, som räknar om sociala värden i fiktiva kronor och ören. Det kan handla om ett program som ger jobb till arbetslösa. Då väger man in värden som självkänsla, psykisk hälsa och minskade sociala problem i investeringen och får ett SROI-värde, exempelvis 3:1. För varje satsad krona bedömer man då att det har uppstått ett samhällsekonomiskt värde om tre kronor.

Effekten kan bli bättre helhetsperspektiv, samsyn, samordning och vilja att satsa på innovationer i offentliga sektorn, menar Innovationsrådet.

 

SOU 2013:40: Att tänka nytt för att göra nytta – om perspektivskiften i offentlig verksamhet. (Innovationsrådets slutbetänkande)

 

 

 

Bitcoin kan skaka om hela samhället

Spotify har 6 000 servrar i Stockholm, London och USA, är registrerat i Luxemburg och förmedlar musik och mikrobetalningar digitalt till lyssnare och artister över hela världen.

Hur och var kräver man ut moms från ett sådant globalt internetföretag? EU har bestämt att momsen från i år betalas i det land där kunden finns. Men fallet är bara början på de framtida utmaningar som digitaliseringen skapar för stater och regeringar.

Dagens Nyheter har haft ett ingående reportage om Bitcoin, den så kallade kryptovalutan som är helt digital, oreglerad, okontrollerad och inte har kopplingar till varken nationer eller centralbanker. Innovationen är abstrakt och svårförklarad och lockar i första hand entusiaster, men många tror att de digitala kryptovalutorna kommer att växa. Det kan i så fall få enorma konsekvenser för hela samhällsekonomin.

Disruptiva innovationer driver utvecklingen blixtsnabbt framåt. Men den kreativa förstörelsen tas knappast emot som positiv av dem som drabbas, till exempel skivbolagen i internets barndom. Något liknande – fast mycket värre – väntar om staterna och bankerna skulle tappa kontrollen över penningsystemet.

Statens affärsidé bygger på ensamrätten att kräva in skatt. Men hur ska den beskatta virtuella pengar som saknar hemländer? Problemet kan leda till att sjukhus, skolor, poliser och domstolar blir barskrapade.

Bitcoin-ekonomin har potential att skaka om hela samhällsbygget i grunden. Att förbjuda kryptovalutorna är troligen redan för sent. Och att avfärda varningarna som science fiction-fantasier vore ett misstag. Allt för många stora och skenbart trygga företag har redan fått lära sig vad det kan kosta att underskatta den nya tidens radikala digitala innovationer.

 

Läs även vårt tidigare tips ”Fyra sätt att slåss mot blixtattacker”.

Metros fem bästa läxor om innovation

I februari 2015 fyllde tidningen Metro 20 år. Gratistidningen i tunnelbanan var så innovativ att den listas i Reforminstitutets skrift ”Var skapades Sveriges 100 främsta innovationer” tillsammans med bland annat skiftnyckeln, bluetooth, respiratorn och den bakåtvända bilbarnstolen.

Metro tänkte nytt på många sätt, men det verkligt innovativa var affärsmodellen. Grundarna kom på att kostnaden för lägga en tidning i 100 000-tals brevlådor varje dag i princip motsvarade vad läsarna betalade. Utan dyr distribution kunde tidningen skänkas bort och leva helt på annonser.

I samband med jubiléet släppte Metros tidigare chefredaktör Sakari Pitkänen sin bok ”Metro – konsten att skaffa sig fiender över hela världen”. I den finns ett flertal generellt användbara – och politiskt intressanta – lärdomar om innovation.

1. Metro behövde ett startkapital på 10 miljoner. Men alla banker sa nej, eftersom det inte fanns någon vetenskaplig bevisning för att idén skulle fungera och för att ingen annan hade prövat den tidigare. Bara gamla idéer ansågs säkra nog.

Lärdom: Banker blir fega i osäkra tider. 1995 hade de i praktiken infört innovationsförbud.

2. De stora tidningshusen erbjöds att bli partners, men avstod. Några år senare var Metros börsvärde över sex miljarder. En av medgrundarna Monica Lindstedt säger i dag: ”Bonnier känner inte igen en bra idé förrän de ser den hos en konkurrent”.

Lärdom: I dag skulle ingen liten disruptiv innovatör bjuda in de stora. Och jättarna har inte råd att ignorera någon, utan måste vara ännu bättre på att känna igen och möta små hot.

3. När Metro började ge ut en prenumererad helgtidning, Metro Weekend, gick DN:s och SvD:s chefredaktörer till regeringen och krävde ändrade bidragsregler för att kunna stoppa sin konkurrent.

Lärdom: Sverige är ett litet land. Om din innovation hotar mäktiga branschaktörer går de till politikerna och kräver regler som gynnar dem själva. Ibland lyckas de.

4. Vid starten dömdes Metro ut av journalistikprofessorer som ett hot mot demokratin. Den visade sig snart bli motsatsen – en seriös dagstidning som låginkomsttagare och invandrare tog till sig.

Lärdom: Räkna med att en lyckad innovation blir ringaktad och förtalad i början. De eventuella hyllningarna kommer senare.

5. Metro avstod från (och hade inte råd) att satsa på internet när de andra tidningarna gjorde det. I dag lever pappers-Metro på övertid och bolaget saknar en ledande position på nätet.

Lärdom: Inte ens med facit i hand går det att säga vilken strategi som hade varit bättre. Metro har själva råkat ut för den disruption som man utsatte Dagens Nyheter för. I dag sitter alla på tunnelbanan och läser i sin iPhone.

 

Sakari Pitkänen: ”Metro – konsten att skaffa sig fiender över hela världen” (AB Olaga/Ordupplaget)

 

 

 

 

 

 

 

Såga av den gren du sitter på

Hasselblad är den kultförklarade kameran som tog bilderna på de första människorna på månen. Men det världsledande företaget klarade inte övergången till digitalfoto på 2000-talet. Hasselblad blev ett nytt Facit – jätten som knäcktes av ett teknikskifte.

Hasselblad hade dock kunnat klara sig bättre, menar Chalmersforskaren Christian Sandström. Redan under 1980-talet utvecklade man en lönsam telefotosändare som digitaliserade bilder och skickade dem över telefonnätet.

En rad strategiska misstag gjorde att Hasselblad ändå förlorade.

  • Rivalitet mellan gamla mekanikingenjörer och nya elektronikingenjörer skadade företaget. De borde ha separerats tydligare.
  • Styrelsen avfärdade en tidig och innovativ digitalkamera för att ledamöterna inte kände igen vad de såg.
  • Nya kortsiktiga ägare på 1990-talet plundrade bolaget på snabba vinster i stället för att investera i innovation.

Vad lär vi oss av detta?

Jo, samma sak som Harvardprofessorn Clayton Christensen lär ut i sin klassiska bok ”The Innovator’s Dilemma” från 1997, nämligen att framgångsrika företag som stirrar sig blinda på kundernas nuvarande behov och inte lyckas anpassa sig till ny teknik blir omsprungna och går under.

Problemet är att om du skapar en radikalt ny produkt så kommer den att bli ett hot mot det du kan och tjänar pengar på i dag. Innovation innebär alltid ett visst mått av kreativ förstörelse, vilket väcker ett inre motstånd.

Din viktigaste strategi är ändå att utmana det som fungerar medan det fortfarande fungerar, det vill säga att såga av den gren du själv sitter på. Alternativet är att konkurrenterna börjar såga i den, vilket är värre.

 

Christensen, C. (1997). The Innovators Dilemma. Boston: Harward Business Review Press.

 

 

 

Osynlig innovation kan bli vinstmaskin

Det israeliska företaget Netafim skapade ett avancerat bevattningssystem för små lantbruk i torra klimat. Systemet finjusterar vattenmängderna genom att mäta fuktighet, salthalt och gödselmängd i jorden samt vara uppkopplat mot väderlekstjänsterna. Vinsten: 3-5 gånger större skördar.

Tekniken fungerar, kunderna har stora vinster att hämta och marknaden är stor. Ändå gick försäljningen hopplöst trögt i början. Småbönderna tvekade att investera i ett så avancerat system och misstänkte att företaget skulle tjäna mycket mer än de själva.

Lösningen blev vad Karan Girotra och Serguei Netessine, lärare vid Insead Business School i Frankrike, beskriver som en affärsmodellsinnovation. Det innebär att du håller fast vid din befintliga produkt, teknik och marknad, men tänker kreativt kring risktagande, nyckelbeslut och intäktsmodeller. Sådana innovationer syns ofta inte från utsidan och blir därmed svåra att kopiera.

Netafim litade tryggt på sin produkt men fick inte bönderna att vilja ta risken. Då valde företaget att bära risken själva. De erbjöd sig att installera all hård- och mjukvara och sköta underhållet gratis – mot en andel av åkrarnas produktivitetsökning. Nu behövde bönderna bara tacka ja eller nej till en god chans till riskfria extravinster.

Idén bygger på att risken är mindre för företaget Netafim än för den enskilde bonden. Ett svagt produktivitetslyft på en gård kan vägas upp hos granngården. Dessutom är varje fungerande installation bästa tänkbara marknadsföring.

Läs mer om Girotras och Netessines vägar till affärsmodellsinnovation i Harvard Business Review.

 

 

 

 

 

 

 

Ingen vill betala för din godhet

Medelåldern bland de 1,5 miljoner som ser Rapport från tv-soffan varje kväll är 66 år. Samtidigt är 26 procent av alla svenska tvååringar ute på nätet minst en gång om dagen.

Siffrorna speglar en enorm förändring i tittarvanorna, vilket har fått brittiska BBC att skriva den 46-sidiga rapporten ”Future of news” om digitaliseringens nya krav.

En insikt är att människorna i framtiden förväntar sig att nyheterna ska hitta dem i stället för tvärtom. Det finns även fler iakttagelser som på ett eller annat sätt kan översättas till andra branscher:

• Medievärlden såg förr ut som Zürich men liknar mer och mer Mumbai – tjattrigt och kaotiskt. Det finns mer data, åsikter och åsiktsfrihet än någonsin, men det blir allt svårare att förstå vad som verkligen händer.

• Internet håller inte alla informerade och kommer inte heller att göra det. Tvärtom förstoras problemen med informationsklyftor, desinformation, polarisering och oengagemang. Propaganda, extremism och fördomar ökar och sociala medier hjälper människor att förstärka den världsbild de redan har.

• Folk är mest intresserade av lokala nyheter men vill ändå inte betala för dem, vilket gör att lokalmedierna dör.

Rapportförfattarna uppmanar sig själva att fokusera på internet som kanal och hitta ny berättartekniker. Men slutsatsen blir ändå att företaget redan är förträffligt och att regeringen borde betala mer för att BBC ska kunna fortsätta sprida Storbritanniens goda moral över världen.

Sådant kan man ju kosta på sig när man är statsfinansierad. Men du som arbetar i ett kommersiellt företag har inte råd med någon arrogans.

BBC ger intryck av att förlita sig på andras vilja att betala för deras goda värderingar. Men en sådan affärsmodell är knappast ”streetsmart”. Satsa hellre på att snabbt anpassa dig för att kunna överleva i ditt ”Mumbai” på egna meriter.

Sverige blir bättre men halkar ändå efter

Sverige är det sjunde mest innovativa landet i världen, om man får tro affärsnyhetsbyrån Bloomberg som varje år sätter ihop sitt eget ”Global Innovation Index”. Det låter kanske betryggande – tills man jämför med förra året då Sverige låg tvåa.

Problemet är dock inte att vi skulle ha blivit sämre, utan att vi blir omkörda. Andra länder förbättrar sig mer och snabbare.

Sydkorea toppar listan både i år och förra året, men sedan 2014 har både Japan, Tyskland, Finland, Israel och USA gått om oss.

Sex grenar bedömdes med hjälp av data från bland annat Världsbanken och Internationella valutafonden: satsningar i forskning och utveckling, tillverkningsindustrins tillväxtförmåga, antalet hightech-företag, utbildningsnivå, andelen som arbetar med R&D och förmågan att få fram patent.

En tröst kan vara att det även görs andra topplistor, till exempel en från Cornell University och Insead. På den rankas Sverige som trea.

Slutsatsen, både för hela nationer och enskilda företag, är att den snabba utvecklingen inte tillåter någon att slå sig till ro och bli alltför nöjd med sig själv. Innovationsförmåga är en färskvara som hela tiden måste förnyas.

Framtidens dröm – att få betalt

Kan någon förutsäga hur den skenande internetutvecklingen kommer att förändra världen om tio år? Den amerikanska tankesmedjan Pew Research Center gör ett försök genom att ställa frågan till över 2 000 forskare och entreprenörer. Men liksom alla framtidsscenarier ger dock även denna rapport främst en bild av världen just nu.

Här finns hoppfulla spaningar om hur den totalt uppkopplade mänskligheten får dramatiskt förbättrad hälsovård, kunskap, frihet och demokrati. Men också varningar om cyberterrorism, krig, övervakning, tankekontroll och förlorad verklighetskontakt.

Jeff Jarvis vid University of New York jämför svårigheten att förutsäga internets påverkan med hur effekterna av Gutenbergs boktryckarkonst på 1400-talet blev synliga först hundra år senare. Då hade den vetenskapliga revolutionen börjat och katolska kyrkan tappat sin makt.

Men vi kan ändå försöka gissa oss till den kreativa förstörelsen à la 2025. Bankerna, underhållningsindustrin, medierna och utbildningsorganisationerna har fått sina affärsmodeller krossade. Digitala valutor försvårar för stater och regeringar att driva in skatt och tillverkningsindustrier hotas av 3D-printrar i hemmen.

Vissa varnar för ett samhälle som bygger på att vi ska ha det bekvämt i stället för att ha det bra. Vi vägrar redan nu att betala för digitala tjänster och låter oss bli helt kartlagda i stället. Följden blir att intellektuellt arbete inte går att ta betalt för. Personlig integritet blir en lyx för eliten medan massorna lurar sig själva att allt är gratis.

Dina viktigaste innovationer i framtiden blir kanske därför inte nya produkter, utan nya sätt att locka fram betalningsviljan. Vad är nästa steg efter mikrobetalningar, abonnemang, crowdfunding och bitcoins?

Läs hela rapporten Digital Life in 2025.

Läs svenska experters kommentarer på rapporten.

 

 

 

 

 

När bara det besvärligaste geniet duger

Managementgurun Tom Peters skrev sin klassiska artikel ”Get Innovative or Get Dead” för i år 25 år sedan. En kort passus om Steve Jobs speglar Tom Peters förmåga att förutsäga framtiden.

1990 hade Steve Jobs sedan några år tvingats bort från Apple, trots att han var medgrundare till företaget och låg bakom dess stora kommersiella genombrott. Så här skriver Tom Peters om den petade Jobs, sex år före dennes comeback som Apple-vd:

”Steve Jobs haranger och utbrott gjorde honom allt mer dysfunktionell i ett multimiljardföretag som numera har äldre medarbetare än vid starten. Ändå påstår jag att verkliga framtida framgångar för Apple beror på om man lyckas hitta en ny och omstörtande Steve Jobs.”

Några år senare fick Peters mer rätt än han själv kan ha anat. Den nye Steve Jobs blev ingen mindre än Steve Jobs själv. Och resten är IT-historia.

Peters är dock väl medveten om hur obekvämt det är för ett företag att leva med en riktigt besvärlig men genial fritänkare och entreprenör.

”Det är ett moment 22. Behåll honom och du får stora problem. Gör dig av med honom och du får stora problem. Precis så är det med innovation.”

Här kan du läsa den klassiska artikeln ”Get Innovative or Get Dead” av Tom Peters.

Tom Peters sju svåraste utmaningar

Den klassiska managementartikeln ”Get Innovative or Get Dead” av Tom Peters fyller 25 år i år. Texten innehåller ett 50-tal teser om hur och varför företagen måste bli mer innovativa.

I denna fjärde del i vår granskning av Peters budord har vi kommit till det svåraste paradigmskiftet som arbetslivet än i dag inte blivit moget att genomföra. Det handlar om vem som egentligen ska ha makten i våra organisationer.

  1. Inse att innovation är en skrämmande och rörig process, säger Peters. Innovationen stör det bestående och utmanar alla som vill försvara och bevara dagens framgångar.

Under åren sedan Peters artikel är det snarare längtan efter ordning och kontroll som har tagit över, särskilt i de större företagen. När osäkerheten växer svarar man genom att skapa processer för allt. Vi byråkratiserar i stället för att lära oss anpassning.

  1. Hitta rebellerna och regelbrytarna, anställ dem och skydda dem från de interna byråkraterna. Det är ditt viktigaste jobb som chef.

Vilka är det som befordras och får makten i stora organisationer i dag? Är det de orädda entreprenörerna eller de internpolitiskt skickliga? Läs vårt tips: Var rädd om dina idésprutor.

  1. Fira era misslyckanden, eftersom de är roten till lärande, växande och framgång. Predika att innovation kräver misslyckande.

När hörde du sist ett svenskt företag tala högt och uppriktigt om sina egna misslyckanden?

  1. Uppmärksamma de små framstegen och prestationerna. Det är då medarbetarna blir motiverade att tänka nytt.

Kunskapen finns och är väl förpackad i vad sin kallas OBM, Organizational Behaviour Management. Men cheferna har knappt hört talas om metoden.

  1. Släpp distraktionerna. Jag har medvetet inte gett några råd om brainstorming, idéer, fokusgrupper, innovationssystem eller hur stora R&D-investeringarna bör vara.

Meningen är 25 år gammal men än idag har många organisationer inte kommit förbi detta ytligaste stadium.

  1. Att driva ett företag är en paradox. För varje dag måste ni bli bättre på det ni gör. Men er framgång och expertis gör er samtidigt mindre flexibla, vilket innebär att nya innovationer blir livsfarliga hot.

Paradoxer är olösliga problem. Att hantera dem kräver insikt om tingens ordning och förmågan att utföra motstridiga handlingar samtidigt.

I en värld av kvartalskapitalism efterfrågas inte sådan kompetens. Kortsiktigheten lönar sig helt enkelt för bra. Och när katastrofen för din bransch kommer finns ju ändå inget att göra.

Eller?

Här kan du läsa den klassiska artikeln ”Get Innovative or Get Dead” av Tom Peters.