Akademiker och universitet har för det mesta ingen förmåga att leda företag, inga muskler, ingen vision och ingen affärsplan – vilket är 90 procent av arbetet med att ta vetenskapliga framsteg ut på marknaden.
Detta hårda omdöme kommer från den brittiske mikrobiologen och entreprenören Chris Evans. Han har startat ett 20-tal olika bioteknikföretag och lyckades bland annat ta ett av sina bolag, Chiroscience, till Londonbörsen.
På sin resa mot miljardförmögenhet och ära (han adlades 2001) lärde sig Evans den hårda vägen hur forskningsupptäckter på universitet förvandlas till kommersiellt framgångsrika företag.
”Forskare tänker ofta att ’vi har uppfunnit grejen, då har vi kommit halvvägs’. Men sanningen är att de är halvvägs till ingenstans”, sa Chris Evans bland annat i en intervju 1998.
Han hävdar att universiteten lägger för stor vikt vid själva teknologin och vem som ska äga de intellektuella rättigheterna. Av 100 000 patent från amerikanska elituniversitet stod ett hundratal för mellan 70 och 90 procent av inkomsterna.
I praktiken ställs en forskare som gjort en lovande upptäckt inför ett avgörande karriärval. Ska jag satsa all min kraft på att lära mig och utöva ett nytt yrke – som företagare och entreprenör – eller vill jag innerst inne helst stanna i mitt laboratorium?
Svaret blir ofta skillnaden mellan succé och fiasko på marknaden.