Det mäts till förbannelse i offentliga sektorn, för att uttrycka sig krasst. Riktigt så frispråkigt är inte statliga Innovationsrådet i sin slutrapport, men nästan:
”Sektorsvis tillsyn- eller utvärdering motverkar en systemansats och en rörelse i svensk statsförvaltning att utgå från kundernas behov, vilket är en av de viktigaste drivkrafterna för innovation”, skriver utredarna.
De konstaterar att det mäts för mycket och på fel sätt, vilket befäster gammalt stuprörstänkande, kostar miljarder, förstör tilliten och bromsar innovation.
Men det finns bättre sätt att mäta, som analysmetoden SROI, Social Return on Investment. Det är ett sätt att inte mäta allt i pengar, utan även i värden som hälsa, landets säkerhet, miljö eller långsiktig samhällsekonomi.
Att mäta detta är förstås svårare. Dessutom kan både kostnader och nytta uppstå hos en annan myndighet eller sektor än där investeringen görs – och långt efter att åtgärderna gjorts. Om alla då tänker i sitt eget stuprör och på sin egen budget så blir det svårt att motivera innovationssatsningar någonstans.
Därför behövs SROI-analyser, som räknar om sociala värden i fiktiva kronor och ören. Det kan handla om ett program som ger jobb till arbetslösa. Då väger man in värden som självkänsla, psykisk hälsa och minskade sociala problem i investeringen och får ett SROI-värde, exempelvis 3:1. För varje satsad krona bedömer man då att det har uppstått ett samhällsekonomiskt värde om tre kronor.
Effekten kan bli bättre helhetsperspektiv, samsyn, samordning och vilja att satsa på innovationer i offentliga sektorn, menar Innovationsrådet.
SOU 2013:40: Att tänka nytt för att göra nytta – om perspektivskiften i offentlig verksamhet. (Innovationsrådets slutbetänkande)