Försöker du utveckla dig genom att lära av de bästa? Rekryterar du helst de redan framgångsrika?
Inget konstigt med det. Men bara fokusera på succéerna kan bli ett större problem än du anar. Då drabbas du nämligen av ”survivor bias”, det vill säga du färgas för mycket av överlevarnas synsätt, menar IT-entreprenören Jason Cohen.
Begreppet bottnar i följande historia.
Under andra världskriget gjorde brittiska bombplan dagliga räder in över Tyskland. Många av dem återvände aldrig och de som gjorde det var vanligen fulla av kulhål. För att öka överlevnadschanserna började britternas ingenjörer studera var kulorna hade träffat. Tanken var att förstärka planen där de oftast blev träffade, vilket var i vingarna och akterpartiet. Ytterst få plan hade kulhål i cockpiten eller bränsletanken.
Du har nog redan insett tankevurpan. Planen som hade träffats på de ömma punkterna ingick inte i statistiken. Undersökningen var helt vinklad på överlevarna, medan de maskiner som hade mest att berätta om hur man skyddar sig mot kulsprutornas eld låg som utbrända vrak på en tysk leråker.
Så vad har det här med dig att göra?
Det finns flera lärdomar. Om du bara drar slutsatser av de data du har tillgängliga så blir resultaten lätt förvrängda av survivor bias. Samma sak gäller när du läser affärstidningarna där alla historier handlar om företag som lyckas. Eller när du bara rekryterar kandidater som kan visa upp ett pärlband av framgångar.
Steven Levitt (känd för boken ”Freakonomics”) gick rent av tillbaka och studerade en av vår tids populäraste managementböcker – ”Good to Great” av Jim Collins från 2001 – och fann att många av de mästarföretag som upphöjs i boken i efterhand gjort ganska dåligt ifrån sig. Ett av dem var till exempel Fannie Mae, känd syndabock i USA:s finanskris.
I verkligheten finns alltså ofta mer att lära av misslyckanden än av succéer, både dina egna och andras. I visdomens hemlighet ingår förmågan att lära så mycket som möjligt av sina floppar samtidigt som man reser sig och kommer över dem.