Sätt press på fripassagerarna

I dag är i princip de flesta innovationerna framtagna av team. Team kan vara otroligt effektiva när allt stämmer, men det finns också fallgropar med teamarbete.

En sådan fallgrop är att vi människor verkar anstränga oss mindre i team än om vi skulle göra samma arbetsuppgift enskilt. Detta heter på engelska free riding – att vara fripassagerare.

Anledningarna är flera:

  • När vi arbetar i team ska många dra lasset framåt. Det är en oklar koppling mellan den egna arbetsinsatsen och den slutliga produkten. Ingen vill då bli ”Svarte Petter” – dåren som drar hela lasset.
  • Vi tenderar även att minska vår egen arbetsinsats när vi bedömer att andra gruppmedlemmar inte kommer att bidra nämnvärt till målet.
  • Gratisåkning uppkommer även när det finns goda chanser att andra kommer att kompensera. Speciellt gäller detta större grupper där man är mer osynlig.

Så här får du bukt med fripassagerarna, enligt Donelson R. Forsyth, professor i psykologi vid University of Richmond och författare av boken Group Dynamics:

  • Sätt tydliga normer som uppmanar till delaktighet. För ett samtal med din projektgrupp vid uppstartsmötet och diskutera hur ni ska arbeta. Genom att göra detta skapar du ett psykologiskt kontrakt mellan gruppmedlemmarna.
  • Sätt klara och konkreta mål som dessutom är utmanande. Tydligheten i målen gör att det blir svårare att dölja gratisåkande. Utmaningen ökar krav på koordination och intern kontroll vilket också ökar identifierbarheten för varje teammedlem.
  • Stimulerande arbetsuppgifter som är meningsfulla ökar vår motivationen. Det kan ibland räcka med att förklara det högre syftet med vad ni gör – hur arbetet passar in i en större plan eller ansträngning.

 

Forsyth, D. R. (2013). Group Dynamics (6th ed.). Pacific Grove, CA: Brooks/Cole.

Var rädd om dina idésprutor

Du vill få dina medarbetare att lägga möda på att kläcka nya idéer. Men vad händer för dem om de verkligen gör det?

Du behöver tänka igenom noga vilka konsekvenser ett mer innovativt beteende kommer att ha för dina medarbetare. Redan innan du uppmuntrar till nytänkandet kan du behöva förbereda lämpliga goda konsekvenser och förebygga de potentiella bakslag som kan drabba en engagerad idéspruta.

Medarbetare som börjar driva sina egna idéer och möts av motstånd, trögrörlighet och frusna leenden kommer till slut att ge upp. Antingen försvinner dessa individer någon annanstans, eller så rättar de in sig i den rådande kulturen och blir passiva.

Det är alltså lätt att medarbetarna upplever att det inte händer något och snabbt drar slutsatsen att ansträngningar inte lönar sig.

Här kommer en checklista. Ställ dig själv följande frågor och utgå från din arbetsplats.

  • Tas nya idéer emot positivt? Känner man att idén faktiskt beaktas och inte hamnar på hög?
  • Får man positiv feedback på att ha gjort ansträngningen att komma med en idé, eller är det bara briljanta eller fullt genomförda idéer som blir uppskattade?
  • Kan man utan större svårigheter ta initiativ för att inleda en mindre eller större förändring?
  • Om ni tvingas säga nej till en ny idé (negativ konsekvens av att formulera den) känner sig medarbetaren ändå värdefull och uppmuntrad att fortsätta?
  • Får man erkännande för sina egna idéer, eller är det andra som försöker ta åt sig äran?

 

Läs mer: Andersson, L. E., & Klintrot, M. (2009). OBM-Ledarskapets Psykologi. Hur konsekvensstyrt ledarskap ger resultat. Stockholm: Bonniers

 

 

Satsa inte allt på kostnadsjakten

Är ditt företag helt fokuserat på att göra saker bättre, effektivare och billigare? Det kommer i så fall förr eller senare ta död på er.

Den domen kommer från författaren och innovationsexperten Gijs van Wulfen, som varnar för att prioritera ner innovationsarbetet, särskilt i lågkonjunktur. Den som satsar allt krut på kostnadsjakt och operativt arbete kommer att missa tåget när trendskiftet och de stora förändringarna kommer.

Bättre och billigare dagstidningar hindrade inte digitala nyheter. Bättre och billigare postgång hindrade inte e-posten. Bättre och billigare rekrytering hindrade inte outsourcingvågen till låglöneländer. Och bättre och billigare butiker hindrade inte e-handeln.

På kort sikt behöver alla företag naturligtvis skära i sina kostnader och arbeta med ständiga förbättringar. Men att inte låta denna så kallade inkrementella innovation ske parallellt med radikal innovation är att ta stora risker på längre sikt.

Läs vår guide till begreppen inkrementell och radikal innovation här.

 

Gijs van Wulfen (2013): The Innovation Expedition.

Idéteknik del 4 – låt hjärnan jobba ifred

James Webb Young’s bok A Technique for Producing Ideas presenterar en enkel och välbeprövad metod för att få nya idéer. I en serie om fyra tips utforskar vi boken närmare.

I del 1 beskriver vi metoden i sin helhet. I del 2 berättar vi hur du kan samla in råmaterialet som idéer byggs upp av. Del 3 beskrev hur du bearbetar råmaterialet. I denna del tittar vi närmare på de tre sista faserna.

Fas 3. Inkubera

Nu har du svettats framför dina post-it lappar eller dina mindmaps. Du har skrivit ned några preliminära idéer. Nu är det dags att släppa allt och göra något annat. Young rekommenderar teater. Forskare tror nu att inkubering, att låta hjärnan arbeta på problemet medan man gör något annat, har en uppfriskande effekt på hjärnan. När vi låter problemet vila ett tag så sorterar hjärnan bort spår och halvfärdiga idéer som egentligen var återvändsgränder (Smith, 2011).

Fas 4. Få en idé

Plötsligt får du en idé från ingenstans. Innovationsexperten Gijs van Wulfen bad 211 chefer på nätverket Linkedin att beskriva deras senaste Eureka!-tillfällen. Topp tre var i duschen, i sömnen, och i bilen. Endast 0,6 procent av de tillfrågade beskrev tillfällen när man var på jobbet.

Fas 5. Arbeta om idén

Du behöver oftast arbeta om idén så att den blir praktiskt genomförbar. En vanlig men felaktig uppfattning är att idéer är perfekta när vi väl får det där Eureka!-tillfället. Läs mer om den myten här. Be om feedback från dina kolleger för att finslipa idén, testa den och var beredd att forma om den.

Vill du läsa mer kan A Technique for Producing Ideas köpas här.

Smith, S. M. (2011). Incubation. I M. A. Runco & S. R. Pritzker (Red.), Encyclopedia of creativity (Vol. 2, pp. 653–657). New York, NY: Academic Press.

Idéteknik del 3 – dags att börja tänka

James Webb Young’s bok A Technique for Producing Ideas presenterar en enkel och välbeprövad metod för att få nya idéer. I en serie om fyra tips utforskar vi boken närmare.

I dag tittar vi närmare på de den andra fasen i Young’s metod: hur du bearbetar råmaterialet.

Nu har du samlat på dig information som är specifik för den utmaning du vill få idéer kring. Då är det dags att börja arbeta. En vanlig myt är att kreativitet är ett slags Eureka!-tillfälle där man får idéer utan någon synbar ansträngning. Men det stämmer inte.

Du ska alltså börja bearbeta råmaterialet. Young rekommenderar att du skriver ned all information på små kort som du sedan kan flytta runt på ett bord. Den viktigaste principen är dock att du samlar all information någonstans där du får en överblick. Använd mindmapping om du gillar den tekniken.

Du ska nu tänka intensivt kring den information du har skaffat dig. Hur relaterar den till problemet du ska lösa? Vilka kopplingar kan du göra? Vad saknas? Behöver du mer information?

Du kan under denna fas börja känna dig utmattad, till och med uppgiven. Det är okej. Ge inte upp, utan fortsätt att granska din information. Fortsätt tänka intensivt kring problemet. Fasen är avklarad när du har fått minst en preliminär idé. Den behöver inte ens vara fullständig. Skriv ned idén eller idéerna och förbered dig för nästa fas — att inkubera.

Idéteknik del 2 – skaffa dig bättre källor

James Webb Young’s bok A Technique for Producing Ideas presenterar en enkel och välbeprövad metod för att få nya idéer. I en serie om fyra tips utforskar vi boken närmare.

I dag tittar vi närmare på den första fasen i Youngs metod: att samla råmaterial.

Idéer är egentligen bara råmaterial – information – som kombineras, menar Young. Du ska samla på dig både specifik och generell information. Specifik information är direkt relaterad till den utmaning du vill få idéer kring. Generell information är sådan som ingår i vad vi brukar kalla allmänbildning.

Tricket är att skapa vanor som gör att du samlar på dig generell och specifik information och som dessutom håller hög kvalitet. Några sätt att samla in generell information kan du göra direkt:

  • Byt ut bokmärken i din webbläsare mot sajter med bättre kvalitét på informationen. Det kan gälla till exempel nyhetssidor och bloggar.
  • Skapa en interaktiv kontrollpanel som du alltid ser när du öppnar webbläsaren. Lägg in nyhetsflöden eller material som är specifikt för ditt arbete och dina intressen. Superstart är en sådan kontrollpanel som är enkel att komma igång med.
  • Följ nyhetssidor och intressanta personer på Twitter eller via RSS.
  • Surfa in på en nätbokhandel och köp hem några populärvetenskapliga böcker som du är intresserad av. Läs lite varje dag i 30 dagar. Det är så lång tid det tar att skapa nya vanor.

För att samla in specifik information är det bästa tipset att använda Google. Det finns alltid någon som undrar samma sak som du och har ställt den frågan i ett användarforum där experter brukar svara.

Skriv ned eller spara det du kommer över. Du behöver informationen i nästa fas då du ska bearbeta materialet.

http://www.superstart.se/

Idéteknik del 1 – förstå idéskapandets fem faser

För att vara bara 48 sidor lång och publicerad på 1940-talet har boken A Technique for Producing Ideas av James Webb Young haft en enastående genomslagskraft. Mycket av vad boken presenterar har blivit bekräftat med forskning genom åren och den är en riktig klassiker än idag.

Vi kommer ta oss an boken i en serie om fyra tips. Detta första tips presenterar Youngs metod i sin helhet medan vi i efterföljande tips gör djupdykningar i delar av metoden.

Young bygger sin metod på två principer.

  1. En ny idé är en kombination av råmaterial. Detta råmaterial består av olika slags information eller gamla idéer.
  2. Förmågan att kombinera råmaterialet till nya idéer beror på hur bra man är på att se sambanden i råmaterialet.

Här är metodens fem faser.

Fas 1. Samla råmaterial. Du måste ha information för att skapa nya idéer.

Fas 2. Bearbeta materialet. Strukturera informationen för att få en bild över hur allt hänger samman.

Fas 3. Inkubera. Gör ingenting. Låt hjärnan smälta informationen.

Fas 4. Få en idé från ingenstans när du minst anar det.

Fas 5. Arbeta om idén. Ofta är den en oslipad diamant och du behöver input från andra för att den ska bli praktiskt genomförbar.

 

Young, J. W. A Technique For Producing Ideas. CreateSpace Independent Publishing Platform

 

”Kör över” med empati

Alla idéer och initiativ från dina medarbetare är inte genomförbara, eller ens bra. Ibland behöver du helt enkelt säga nej.

Hur du säger nej har dock konsekvenser. Dels påverkar du medarbetarens motivation och dels sätter du ribban för vad som gäller i framtiden i hela arbetsgruppen.

Ett sätt att säga nej kallas skonsamma överkörningar. Metoden är framtagen av Thomas Jordan, docent vid Göteborgs Universitet.

  • Tänk på signalvärdet. Innan mötet, se över konsekvenserna av att säga nej. Vilka signaler skickar ett nej till din medarbetare och till den omkringliggande organisationen?
  • Visa uppskattning. Börja alltid mötet med att tacka för initiativet. Se till att du under hela mötet ger mer beröm än kritik. Sträva efter att medarbetaren ska gå därifrån med en positiv efterbild.
  • Var transparent. Påstå inte att det är en resursfråga om det är en prioriteringsfråga. Tala snarare om hur du har valt att prioritera. Att vara transparent minskar risken för att din medarbetare bygger negativa fantasier kring dina eller organisationens bakomliggande motiv och drivkrafter. Det ökar respekten och upplevelsen att nejet är sakligt grundat.
  • Sök legitimitet. Minimera utrymmet för att medarbetaren ska uppleva att ditt nej är godtyckligt och styrt av din subjektiva åsikt. Utgå i din förklaring från riktlinjer och policys i den mån det är möjligt. Detta gör att medarbetaren upplever att alla behandlas enligt samma mall.
  • Kommunicera professionellt. Var alltid saklig och tydlig, lyssna på din medarbetare och se till att denne förstått anledningarna till nejet. Håll dörren öppen till att idén eller initiativet kan bli relevant i framtiden och bjud in till nya försök.

Vill du veta mer? Läs Thomas Jordans checklista för skonsamma överkörningar här.

 

Genombrott tar längre tid än du tror

Du har kanske inte hört talas om Everett Rogers diffusionsteori, men du känner säkert igen den. Den rör sig om den så kallade S-kurvan, som beskriver hur nya innovationer sprids på marknaden.

Först kommer ”early adopters”, de nyfikna som vill vara först med det nya. De drar så småningom med sig majoriteten, som helst köper det andra redan köper, och sist kommer eftersläntrarna (”laggards”), exempelvis pensionärer som motvilligt skaffar sin första mobiltelefon.

Men vad många innovatörer missar är att det finns en viktig fas innan diffusionskurvan ens börjar, den så kallade prediffusionsfasen. Det tar nämligen tid mellan att en ny produkt släpps och att de tidiga användarna börjar bry sig om den.

I denna fas kan en produkt lanseras, stå still, sjunka och kanske få återlanseras i nya småskaliga varianter innan intresset tar fart. Prediffusionsfasen är både dyr och osäker och pågår ofta mycket längre än många företag tror.

TV:n introducerades till exempel första gången 1939, men fick amerikanerna att vakna till först sju år senare, 1946. Flashminnet för datorer kom redan 1988, men fick vänta 13 år till 2001 på sitt genombrott. P-pillret släpptes första gången redan 1928, men inte förrän 1962 – 34 år senare – var marknaden mogen för denna banbrytande innovation.

Prediffusionsfasen kräver därmed både övertygelse, uthållighet och ofta en tjock plånbok. Den genomsnittliga tiden från lansering till att försäljningen börjar få fart är nämligen inte veckor eller ens månader, utan ett drygt decennium. Och vid det laget har många företagare gett upp hoppet om sin goda innovation för länge sedan.

 

Tidd, J. & Bessant, J. (2009). Managing Innovation: Integrating Technological, Market and Organizational Change. John Wiley Sons.

 

 

”Var innovativ” – ja, men hur?

”Bli mer innovativ” är ett imperativ som många får höra från högre ort. Många organisationer har vaknat upp från sin slummer och insett att man måste handla – inte bara snacka innovation.

Men det är här det ställer till sig för dig. Att vara innovativ är en egenskap som avslöjar lite om exakt vad du ska göra. Detta menar psykologen Leif E. Andersson och förändringscoachen Mira Klintrot i sin bok OBM-Ledarskapets psykologi. Egenskaper och beteenden är två skilda saker.

Ta exemplet ”Kalle är säljande”. Att vara ”säljande” (egenskap) är ett kluster av beteenden som i andras ögon får dem att beskriva Kalle som säljande. Han lyssnar med inlevelse, kommer med relevanta rekommendationer, ber om avslut, med mera.

Problemet för dig som ska bli ”innovativ” är att du ska vara något utan att veta hur du ska bete dig. Därför måste du be om förtydliganden.

Med ”bli mer innovativ” menar din chef förmodligen att du ska skapa innovativa resultat. Börja med att föra en diskussion kring chefens förväntningar kring dessa resultat och vad du ska uppnå. Detta gör det enkelt för dig att lista ut vad du ska sätta igång med.

Här kommer en checklista.

  • Ska du fokusera på att hitta vardagliga innovationer, till exempel nya arbetssätt och sätt att spara tid? (läs vårt tips ”Glöm inte lilla i”.)
  • Ska du fokusera på de stora innovationerna – helt nya varor, tjänster, eller större organisationsförändringar?
  • Vilket stöd kan du räkna med från chefen?
  • Kan du engagera andra i dina initiativ?
  • Finns det en pott pengar någonstans som du kan nyttja?
  • Din egen tid – hur mycket av din tjänst ska du lägga på detta? Vilka andra arbetsuppgifter ska du prioritera ner?
  • Till vem ska du gå för att sälja in dina idéer? Till chefen eller någon annan?
  • Hur mycket får du bestämma själv och hur mycket behöver du kolla av med chefen (eller andra)?

Läs mer om skillnaden mellan egenskaper och beteenden:

Andersson, L. E., & Klintrot, M. (2009). OBM-Ledarskapets Psykologi. Stockholm: Bonniers.