Glöm inte ”lilla i”

Innovation är ett stort ord som ofta för tankarna till nya banbrytande varor och tjänster, som Apples iPhone. Telefonen lanserades 2006 och förändrade världen.

Men glöm inte de små förbättringarna som också utgör innovation.

Det finns ett problem med att endast fokusera på att få fram banbrytande innovationer. Uppgiften kan bli överväldigande och det kan bli lockande att ägna sig åt andra mer brådskande arbetsuppgifter.

Dessutom är det lätt att tänka att endast en liten del av företaget ska syssla med innovation, till exempel utvecklingsavdelningarna.

Tricket är att göra innovation hanterbart. Ett smart sätt är att dela upp arbetet i två kategorier, ”stora” och ”lilla” I:

Detta är ”stora” I:

  • Skapa banbrytande produkter, varor eller tjänster.
  • Göra intåg på nya marknader.
  • Förbättra befintliga produkter eller tjänster.
  • Genomföra större förbättringar av organisationens processer, till exempel produktionsprocesser, belönings- eller ledningssystem.
  • Genomföra omstruktureringar, organisationsförändringar, eller implementera nya rutiner och policies.

Detta är ”lilla” i:

  • Förbättra de dagliga processerna, till exempel hur ni håller möten.
  • Hitta sätt att spara tid, till exempel genom att införa nya metoder, smartare schemaläggning eller smidigare kommunikationsverktyg.
  • Jaga regler och rutiner som har blivit onödiga.
  • Skapa nya rutiner för små saker som kanske inte är standardiserade och därför tar onödig tanketid, till exempel att göra en avtackning eller skriva ett arbetsintyg.

Alla behöver inte jobba med de stora innovationerna. Men alla kan göra något. Börja med att göra en lista på vilka innovationer som är relevanta för din arbetsplats utifrån uppdelningen stora och lilla i.

Tre orsaker till idétorka

Du uppmanar dina medarbetare att komma med nya idéer, men ingenting händer. Varför? Forskarna Joe Tidd och Scott Isaksen listar några vanliga hinder i sin bok ”Meeting the Innovation Challenge”:

Det är farligt att komma med idéer. Den som skulle komma med en dålig idé får betala ett högt pris. Man blir förlöjligad med kommentarer och höjda ögonbryn eller märker att misslyckanden blir ihågkomna och kan hota karriären. Bristen på tillit gör också att andra kan stjäla goda idéer och lansera dem som sina egna.

Du som chef har naturligtvis inte uppmanat till detta klimat, men om det finns där har medarbetarna full koll på det.

Det finns för lite tid att få idéer. Visst händer det att någon får en snilleblixt i badkaret, men i praktiken är det sällsynt. Även de till synes enklaste idéerna är resultat av arbete som kräver tid. Om medarbetarna får för lite tid kommer de att fastna i sina dagliga projekt och uppgifter, som alltid går först.

Det finns för mycket tid för idéer. Obegränsat med tid och utrymme är faktiskt inte heller någon lösning. Det kan göra medarbetarna vilsna och uttråkade. Om det finns för många idéer att utvärdera blir besluten allt långsammare och mer byråkratiska.

Joe Tidd menar att det finns ett optimalt mellanläge, ett lagom ”slack”, som både ger utrymme för improvisation vid sidan om det dagliga och sätter press på medarbetarna att begränsa sig och få sina idéer ur händerna.

Isaksen, S., & Tidd, J. (2006). Meeting the innovation challenge. Wiley.

Se upp för segelfartygseffekten

Snabbseglaren Cutty Sark från 1869.

Snabbseglaren Cutty Sark från 1869.

Vad hände med segelfartygen när ångfartygen slog igenom på 1800-talet? Insåg timmermännen vad klockan var slagen, packade ihop sina hyvlar och gick hem?

Nej, tvärtom.

I sin desperation inför den nya tekniken fick varven plötsligt en häpnadsväckande innovationskraft. Segelskeppen förbättrades mer under sina sista 50 år än vad de tidigare hade gjort under 300.

Med facit i hand är ångans seger uppenbar. Men i slutet av 1800-talet framstod segeltekniken som både vital och konkurrenskraftig.

Fenomenet har fått ett eget begrepp i managementlitteraturen – ”segelfartygseffekten” – myntat av W.H. Ward hos brittiska Institute of Physics 1967. Det beskriver det plötsliga uppsving som en dödsdömd teknik kan få under hotet från en ny och bättre. Men det sätter också fingret på hur denna uppflammande innovationslust kan försena oundvikliga teknikgenombrott.

Finns det några branscher i dag som visar tecken på en segelfartygseffekt?

Säkert, men det är svårt att avgöra vilka de är innan de har blivit utkonkurrerade. Under tiden kan vi fundera på framtiden för exempelvis dagstidningen på papper, kontokortet och postväsendet.

Vilken är förresten din egen bransch? Den har väl inga likheter med segelfartyg?

Leta idéer på fyra olika håll

I vilken ände ska en kommun starta när den vill bli mer innovativ kring sina tjänster? Neil Kleiman på den amerikanska sajten governing.com rapporterar om hur ett antal amerikanska städer använde innovationsteam som använde en enkel lärprocess genom att titta åt fyra olika håll:

Utåt. Skanna av både andra kommuner i landet och andra länders exempel på fungerande lösningar.

• Inåt. Hur ser problemet ut i den egna kommunen och vad kan organisationen göra åt det?

Bakåt. Tala med intressenter – medborgare, företagare, anställda – och insatta experter om hur det har varit hittills.

• Framåt. Be både medarbetare och medborgare om deras idéer kring om hur tjänster och service borde se ut.

I de amerikanska exemplen blickade innovationsteamet från Atlanta utåt genom att resa runt till andra städer och studera deras lösningar. Chicago-teamet tittade inåt och upptäckte att stadens 100-sidiga guide för att starta en restaurang var helt obegriplig. De testade nya idéer tills de fick fram en guide som nya krögare faktiskt kunde använda.

Memphis såg bakåt genom att bjuda in lokala företagare som fick beskriva sin syn på stadens problem. Och Louisville startade en tävling bland alla sina anställda om de bästa förändringsförslagen, vilket gjorde att framtidsidéerna uppstod hos dem som sedan skulle genomföra dem.

 

Läs mer här: Kleiman, N. (2012). How ’ideation’ can power innovation.

Nya företag växer sämre än gamla

Föreställ dig en riktig snabbväxare, så kallad gasell. Ser du framför dig ett litet nystartat företag i en högteknologisk tillväxtbransch med mycket forskningsfokus och riskkapitalister som ägare?

Den bilden stämmer inte, om man tror forskaren David Birch från MIT i Boston.

I praktiken sysslar bara några få procent av snabbväxarna med hightech. På Dagens Industris lista över de bästa gasellerna 2010 återfanns bland annat ett bemanningsföretag, två byggföretag, ett callcenter, ett IT-bolag och en maskinuthyrare.

Och snabbväxarna är sällan nystartade, konstaterar David Birch:

– De flesta tror att företag är som kor, som växer mycket i början och allt mindre efterhand. Men till skillnad från kor kan företag ofta ”återfödas” – de får en ny ledning, snubblar över ny teknik eller tjänar på ett marknadsskifte.

Statistiskt sett har äldre företag större sannolikhet att kunna växa fort än till och med de mest nystartade.

Satsa alltså inte på nystart för tillväxtens skull. Att vara innovativ på ett etablerat företag ger större chans till gasellsprånget.

 

David L. Birch (1979): The Job Generation Process.

Se till att misslyckas ordentligt

Vänd synen på misslyckanden upp och ned genom att misslyckas så grundligt som möjligt. Utred hur det gick snett och varför. Misslyckanden är nämligen en ofrånkomlig del av innovation. Ibland blir det helt enkelt fel.

Vi gillar inte att misslyckas, förstås. De flesta av oss vill framstå som framgångsrika och genomtänkta i andras och våra egna ögon. Men på lång sikt är det ingen bra idé att sopa misstagen under mattan.

Inse i stället att vi människor lär oss främst genom misstag och att en blunder är en chans att växa några millimeter.

Nästa gång du gör en fadäs, samla in så mycket information om den som du kan.

  • Anteckna vad du eller din projektgrupp gjorde, vilka omständigheter som spelade in och vad konsekvenserna blev.
  • Intervjua dina kolleger, kunder eller chefer om deras syn på saken. Säg att du uppriktigt vill få ut mer av erfarenheten.
  • Bjud in till ett seminarium där du berättar om era snedsteg och ber om kollegernas analys.

Först efter en rigorös analys av vad som gick fel kan du lära dig av misstaget.

Och oroa dig inte – om något kommer du att bli mer respekterad. Kanske bidrar det till att låsa upp nervositeten kring misslyckanden i din organisation.

Att tända lampan räcker inte

När Thomas Alva Edison byggde sin glödlampa 1880 träffade han i stort sett rätt med både koncept och design från början. Men under de följande 16 åren förbättrades ändå både lampan och tillverkningsprocessen så många gånger att priset sjönk med 80 procent.

Exemplet får forskarna Mark Dodgson, David Gann och Ammon Salter att varna för hur snävt vi ofta ser på innovation. De listar fyra vanliga tankefällor:

• Att tro att det går en rak utvecklingslinje från att stoppa in pengar i en R&D-avdelning i ena änden och få ut ny teknik på marknaden i den andra. Det är en vanlig önskedröm bland toppchefer.
• Att bara se de stora genombrotten som innovation och glömma potentialen som finns i de små stegens förbättringar, så kallad inkrementell innovation.
• Att se goda innovationer som isolerade händelser i stället för en del av ett större fungerande system.
• Att tänka på innovation som antingen en produkt eller en process och missa hur intimt dessa båda ofta hänger samman.

Felet med att vara perfekt

Det hände inte ofta att Steve Jobs innovationer på Apple floppade. Men den DropBox-liknande molntjänsten MobileMe var ett sådant undantag.

Jobs blev rasande och sägs ha skällt ut hela sitt team med ord om att de ”borde hata varandra” och att de hade ”skamfilat Apples varumärke”.

Exemplet återberättas av Oskar Henrikson på psykologifabriken.se som ett exempel på hur perfektionism kan ta död på kreativitet. I Steve Jobs fall handlade det om att ställa orimliga krav på andra, men det finns även två andra typer av perfektionism att se upp med, enligt boken ”When perfect isn’t good enough” av psykologen Martin Antony.

  • Självriktad perfektionism är kanske den vanligaste, som tar sig uttryck i sträng självkritik och gör det svårt att stå ut med sina egna misstag.
  • Socialt ordinerad perfektionism kan vara svårare att få syn på, eftersom du inte ställer kraven direkt på dig själv eller andra. I stället förutsätter du att människor i din omgivning ställer krav som är omöjliga att leva upp till. Du antar också att du måste leva upp till dem för att bli omtyckt.

En kolerisk chefstil är uppenbart kreativitetsdödande. Men även de två andra formerna av perfektionism hämmar idéer och innovation, även om det sker mer i det tysta. Självkritiken kan göra det svårt att komma till skott och idéerna blir inte av.

Att vara noggrann och göra rätt uppmuntras och belönas på många arbetsplatser, av naturliga skäl. Men tyvärr riskerar de beteendena också att motverka kreativitet om de överdrivs.

Läs mer:

Anthony, M., & Swinson, R. (2009). When Perfect Isn’t Good Enough: Strategies for Coping with Perfectionism. USA: New Harbinger Publications.

Isaacson, W. (2011). Steve Jobs. London: Little, Brown.

Därför misslyckas forskare med sina företag

Akademiker och universitet har för det mesta ingen förmåga att leda företag, inga muskler, ingen vision och ingen affärsplan – vilket är 90 procent av arbetet med att ta vetenskapliga framsteg ut på marknaden.

Detta hårda omdöme kommer från den brittiske mikrobiologen och entreprenören Chris Evans. Han har startat ett 20-tal olika bioteknikföretag och lyckades bland annat ta ett av sina bolag, Chiroscience, till Londonbörsen.

På sin resa mot miljardförmögenhet och ära (han adlades 2001) lärde sig Evans den hårda vägen hur forskningsupptäckter på universitet förvandlas till kommersiellt framgångsrika företag.

”Forskare tänker ofta att ’vi har uppfunnit grejen, då har vi kommit halvvägs’. Men sanningen är att de är halvvägs till ingenstans”, sa Chris Evans bland annat i en intervju 1998.

Han hävdar att universiteten lägger för stor vikt vid själva teknologin och vem som ska äga de intellektuella rättigheterna. Av 100 000 patent från amerikanska elituniversitet stod ett hundratal för mellan 70 och 90 procent av inkomsterna.

I praktiken ställs en forskare som gjort en lovande upptäckt inför ett avgörande karriärval. Ska jag satsa all min kraft på att lära mig och utöva ett nytt yrke – som företagare och entreprenör – eller vill jag innerst inne helst stanna i mitt laboratorium?

Svaret blir ofta skillnaden mellan succé och fiasko på marknaden.

Flow – ditt bästa arbetsverktyg

Har du någonsin upplevt att du blivit så uppslukad av en aktivitet att du glömt bort tid och rum? Att du kastats tillbaka till verkligheten av en knorrande mage, för att upptäcka att du glömt äta på många timmar?

Då har du troligen upplevt flow – stadiet av intensiv koncentration och fokus. Det fina är att idékranen är öppen till max när vi är inne i flow och det blir oftast mycket arbete gjort.

Flow underlättas av att det vi ägnar oss åt har klara regler och mål, som till exempel att spela ett parti schack. Vi har också lättare att komma i flow när uppgiften är lagom utmanande, alltså varken för enkel eller för svår.

Knepet att nå flow i ett enformigt arbete är att motstå impulsen att smita eller längta bort. Gå in för det i stället. Fundera på varje litet moment, om det behövs och hur du skulle kunna göra det bättre.

Innovationsarbete har ofta nackdelen att det är komplext och saknar regler och mål, eftersom du försöker skapa något nytt. Då kan du bli hjälpt av att sätta tidsramar och rutiner för dig själv i ditt arbete och att dela upp svårlösta problem i mindre delar.

Som flowteorins skapare Mihaly Csikszentmihalyi säger:

”Det är helhjärtat engagemang snarare än lycka som ger dig det bästa livet.”

 

Läs mer: www.psychologytoday.com/articles/199707/finding-flow