En arbetare vaknar en vinternatt ombord på sin oljeborrplattform av att hela plattformen står i lågor. Han måste bestämma sig omedelbart – antingen stanna kvar ombord eller hoppa ner i den iskalla Nordsjön. Om han stannar kommer han garanterat att brännas till döds inom ett par minuter. Om han hoppar har han chansen att klara sig, men risken är också stor att han slår ihjäl sig, drunknar eller fryser ihjäl.
Ställd inför detta val hoppar han förstås. Och tursamt nog blir han undsatt av en räddningshelikopter och överlever.
Nu är detta ingen verklig händelse, utan bara en populär metafor som kallas burning platform-modellen. Den är till för att tydliggöra hur svårt det är för oss människor att välja radikala förändringar frivilligt. Vi måste ofta bli ställda inför ännu värre och mer akuta konsekvenser innan vi vågar ta steget.
De flesta chefer kastar inte sina företag in i radikala och riskabla förändringar medan företaget fortfarande tjänar pengar och de själva har det ganska bekvämt i status quo. Problemet är dock att det oftast brinner någonstans i företaget även när affärerna går bra. Du har bara inte upptäckt det än.
Ett företag som står stilla medan omvärlden rör sig framåt färdas relativt sett bakåt.
Frågan är: väntar du tills elden är lös och handlar i panik, eller odlar du en kultur som uppmuntrar alla i organisationen att ständigt hålla ögonen öppna och sniffa efter brandrök?
Läs mer:
Sharma, A. (1999). Central Dilemmas of Managing Innovation in Large Firms. California Management Review, 41(3), 146-164.