De flesta som har läst på universitetet kan vittna om den gamla professorn som tar dubbelsteg mot katedern, öppnar portföljen och tar fram sina – overheadbilder.
Vi tar gärna genvägar för att spara mental energi. Men ibland kan våra rutiner vara dåligt anpassade till verkligheten och vi har kört fast i gamla hjulspår.
Nu är dock problemet att din hjärna är riggad att tänka längst med samma banor. Det är bekvämt att göra sådant vi känner till sedan tidigare, vi får till och med en liten pyts dopamin, hjärnans må-bra hormon, av att göra detta. Det är därför vi också ogillar att bryta invanda mönster. Om vi på morgonen upptäcker att det är slut på kaffefilter, mjölk, eller själva bryggkaffet så ser vi knappast detta som ett spännande äventyr, en möjlighet att få bevista mataffären eller lära känna nya grannar.
Det första du bör göra är förstås att bli medveten om att det du gör inte fungerar så bra. Du kanske till och med behöver kringgå några psykologiska försvar.
- Tradition. Argumentet ”så här har vi alltid ha gjort”.
- Prestige. Vi gillar inte att erkänna att vi gjort fel.
- ”Sjunkna kostnader”. Vi är ofta ovilliga att släppa något vi redan investerat tid eller pengar i.
Försök att få en nykter bild över ditt eller ert beteende. Ta hjälp av andra du litar på som kan erbjuda ett mer objektivt perspektiv.
För att ta dig ur hjulspåret behöver du göra något drastiskt, menar Twyla Tharp i sin bok The Creative Habit. Hon rekommenderar att sätta upp en ”aggressiv kvot” för att ta fram nya idéer. Till exempel kan du för dig själv eller för ditt team sätta ett mål om 75 nya idéer för hur ni ska göra någonting annorlunda. Twarp observerar att efter att skåpmaten har avverkats, det vill säga de ”uppenbara” idéerna, framträder de riktigt intressanta.
Kahneman, D. (2013). Thinking, fast and slow. Farrar Straus Giroux.
Twarp, T. (2006). The Creative Habit: Learn it and use it for life. New York: Simon & Schuster.
