Välkommen till innovationssamhället

Det kan kännas tjatigt att säga, men vi lever i en värld av allt snabbare förändringar. De företag som inte hänger med när som helst kan bli utkonkurrerade. Några kallar denna nyordning för innovationssamhället. Varför? Jo, för att det enda som skapar långsiktig trygghet i dagens värld är förmågan att ständigt förändra sig och prestera nya innovationer.

Men det finns goda nyheter. Mycket av den anpassning som krävs kan ske gratis – genom att förändra sättet att leda, driva och styra företag. Den här webbplatsen, Tusen tips om innovation, är till för dig som vill bli framgångsrik i detta nya samhälle men inte vet riktigt var du ska börja. Vi som driver Tusen tips är Leif Denti, forskare i innovationspsykologi, samt Martin Kreuger, journalist och chefsutbildare. Vi bevakar området för att kunna ge dig nya råd och insikter varje dag – både här på sidan och i vår mobilapp – om hur du leder och organiserar din arbetsplats mot större innovationsförmåga.

Vårt arbete möjliggörs av innovationsmyndigheten Vinnova och forskningsstiftelsen IMIT. Så välkommen, både till innovationssamhället och till sajten som guidar dig dit. Och välkommen också att bidra med all din egen kunskap och dina kommentarer.

Leif Denti och Martin Kreuger, redaktörer

Se upp för segelfartygseffekten

Snabbseglaren Cutty Sark från 1869.

Snabbseglaren Cutty Sark från 1869.

Vad hände med segelfartygen när ångfartygen slog igenom på 1800-talet? Insåg timmermännen vad klockan var slagen, packade ihop sina hyvlar och gick hem?

Nej, tvärtom.

I sin desperation inför den nya tekniken fick varven plötsligt en häpnadsväckande innovationskraft. Segelskeppen förbättrades mer under sina sista 50 år än vad de tidigare hade gjort under 300.

Med facit i hand är ångans seger uppenbar. Men i slutet av 1800-talet framstod segeltekniken som både vital och konkurrenskraftig.

Fenomenet har fått ett eget begrepp i managementlitteraturen – ”segelfartygseffekten” – myntat av W.H. Ward hos brittiska Institute of Physics 1967. Det beskriver det plötsliga uppsving som en dödsdömd teknik kan få under hotet från en ny och bättre. Men det sätter också fingret på hur denna uppflammande innovationslust kan försena oundvikliga teknikgenombrott.

Finns det några branscher i dag som visar tecken på en segelfartygseffekt?

Säkert, men det är svårt att avgöra vilka de är innan de har blivit utkonkurrerade. Under tiden kan vi fundera på framtiden för exempelvis dagstidningen på papper, kontokortet och postväsendet.

Vilken är förresten din egen bransch? Den har väl inga likheter med segelfartyg?

Leta idéer på fyra olika håll

I vilken ände ska en kommun starta när den vill bli mer innovativ kring sina tjänster? Neil Kleiman på den amerikanska sajten governing.com rapporterar om hur ett antal amerikanska städer använde innovationsteam som använde en enkel lärprocess genom att titta åt fyra olika håll:

Utåt. Skanna av både andra kommuner i landet och andra länders exempel på fungerande lösningar.

• Inåt. Hur ser problemet ut i den egna kommunen och vad kan organisationen göra åt det?

Bakåt. Tala med intressenter – medborgare, företagare, anställda – och insatta experter om hur det har varit hittills.

• Framåt. Be både medarbetare och medborgare om deras idéer kring om hur tjänster och service borde se ut.

I de amerikanska exemplen blickade innovationsteamet från Atlanta utåt genom att resa runt till andra städer och studera deras lösningar. Chicago-teamet tittade inåt och upptäckte att stadens 100-sidiga guide för att starta en restaurang var helt obegriplig. De testade nya idéer tills de fick fram en guide som nya krögare faktiskt kunde använda.

Memphis såg bakåt genom att bjuda in lokala företagare som fick beskriva sin syn på stadens problem. Och Louisville startade en tävling bland alla sina anställda om de bästa förändringsförslagen, vilket gjorde att framtidsidéerna uppstod hos dem som sedan skulle genomföra dem.

 

Läs mer här: Kleiman, N. (2012). How ’ideation’ can power innovation.

Nya företag växer sämre än gamla

Föreställ dig en riktig snabbväxare, så kallad gasell. Ser du framför dig ett litet nystartat företag i en högteknologisk tillväxtbransch med mycket forskningsfokus och riskkapitalister som ägare?

Den bilden stämmer inte, om man tror forskaren David Birch från MIT i Boston.

I praktiken sysslar bara några få procent av snabbväxarna med hightech. På Dagens Industris lista över de bästa gasellerna 2010 återfanns bland annat ett bemanningsföretag, två byggföretag, ett callcenter, ett IT-bolag och en maskinuthyrare.

Och snabbväxarna är sällan nystartade, konstaterar David Birch:

– De flesta tror att företag är som kor, som växer mycket i början och allt mindre efterhand. Men till skillnad från kor kan företag ofta ”återfödas” – de får en ny ledning, snubblar över ny teknik eller tjänar på ett marknadsskifte.

Statistiskt sett har äldre företag större sannolikhet att kunna växa fort än till och med de mest nystartade.

Satsa alltså inte på nystart för tillväxtens skull. Att vara innovativ på ett etablerat företag ger större chans till gasellsprånget.

 

David L. Birch (1979): The Job Generation Process.

Se till att misslyckas ordentligt

Vänd synen på misslyckanden upp och ned genom att misslyckas så grundligt som möjligt. Utred hur det gick snett och varför. Misslyckanden är nämligen en ofrånkomlig del av innovation. Ibland blir det helt enkelt fel.

Vi gillar inte att misslyckas, förstås. De flesta av oss vill framstå som framgångsrika och genomtänkta i andras och våra egna ögon. Men på lång sikt är det ingen bra idé att sopa misstagen under mattan.

Inse i stället att vi människor lär oss främst genom misstag och att en blunder är en chans att växa några millimeter.

Nästa gång du gör en fadäs, samla in så mycket information om den som du kan.

  • Anteckna vad du eller din projektgrupp gjorde, vilka omständigheter som spelade in och vad konsekvenserna blev.
  • Intervjua dina kolleger, kunder eller chefer om deras syn på saken. Säg att du uppriktigt vill få ut mer av erfarenheten.
  • Bjud in till ett seminarium där du berättar om era snedsteg och ber om kollegernas analys.

Först efter en rigorös analys av vad som gick fel kan du lära dig av misstaget.

Och oroa dig inte – om något kommer du att bli mer respekterad. Kanske bidrar det till att låsa upp nervositeten kring misslyckanden i din organisation.

Att tända lampan räcker inte

När Thomas Alva Edison byggde sin glödlampa 1880 träffade han i stort sett rätt med både koncept och design från början. Men under de följande 16 åren förbättrades ändå både lampan och tillverkningsprocessen så många gånger att priset sjönk med 80 procent.

Exemplet får forskarna Mark Dodgson, David Gann och Ammon Salter att varna för hur snävt vi ofta ser på innovation. De listar fyra vanliga tankefällor:

• Att tro att det går en rak utvecklingslinje från att stoppa in pengar i en R&D-avdelning i ena änden och få ut ny teknik på marknaden i den andra. Det är en vanlig önskedröm bland toppchefer.
• Att bara se de stora genombrotten som innovation och glömma potentialen som finns i de små stegens förbättringar, så kallad inkrementell innovation.
• Att se goda innovationer som isolerade händelser i stället för en del av ett större fungerande system.
• Att tänka på innovation som antingen en produkt eller en process och missa hur intimt dessa båda ofta hänger samman.

Felet med att vara perfekt

Det hände inte ofta att Steve Jobs innovationer på Apple floppade. Men den DropBox-liknande molntjänsten MobileMe var ett sådant undantag.

Jobs blev rasande och sägs ha skällt ut hela sitt team med ord om att de ”borde hata varandra” och att de hade ”skamfilat Apples varumärke”.

Exemplet återberättas av Oskar Henrikson på psykologifabriken.se som ett exempel på hur perfektionism kan ta död på kreativitet. I Steve Jobs fall handlade det om att ställa orimliga krav på andra, men det finns även två andra typer av perfektionism att se upp med, enligt boken ”When perfect isn’t good enough” av psykologen Martin Antony.

  • Självriktad perfektionism är kanske den vanligaste, som tar sig uttryck i sträng självkritik och gör det svårt att stå ut med sina egna misstag.
  • Socialt ordinerad perfektionism kan vara svårare att få syn på, eftersom du inte ställer kraven direkt på dig själv eller andra. I stället förutsätter du att människor i din omgivning ställer krav som är omöjliga att leva upp till. Du antar också att du måste leva upp till dem för att bli omtyckt.

En kolerisk chefstil är uppenbart kreativitetsdödande. Men även de två andra formerna av perfektionism hämmar idéer och innovation, även om det sker mer i det tysta. Självkritiken kan göra det svårt att komma till skott och idéerna blir inte av.

Att vara noggrann och göra rätt uppmuntras och belönas på många arbetsplatser, av naturliga skäl. Men tyvärr riskerar de beteendena också att motverka kreativitet om de överdrivs.

Läs mer:

Anthony, M., & Swinson, R. (2009). When Perfect Isn’t Good Enough: Strategies for Coping with Perfectionism. USA: New Harbinger Publications.

Isaacson, W. (2011). Steve Jobs. London: Little, Brown.

Därför misslyckas forskare med sina företag

Akademiker och universitet har för det mesta ingen förmåga att leda företag, inga muskler, ingen vision och ingen affärsplan – vilket är 90 procent av arbetet med att ta vetenskapliga framsteg ut på marknaden.

Detta hårda omdöme kommer från den brittiske mikrobiologen och entreprenören Chris Evans. Han har startat ett 20-tal olika bioteknikföretag och lyckades bland annat ta ett av sina bolag, Chiroscience, till Londonbörsen.

På sin resa mot miljardförmögenhet och ära (han adlades 2001) lärde sig Evans den hårda vägen hur forskningsupptäckter på universitet förvandlas till kommersiellt framgångsrika företag.

”Forskare tänker ofta att ’vi har uppfunnit grejen, då har vi kommit halvvägs’. Men sanningen är att de är halvvägs till ingenstans”, sa Chris Evans bland annat i en intervju 1998.

Han hävdar att universiteten lägger för stor vikt vid själva teknologin och vem som ska äga de intellektuella rättigheterna. Av 100 000 patent från amerikanska elituniversitet stod ett hundratal för mellan 70 och 90 procent av inkomsterna.

I praktiken ställs en forskare som gjort en lovande upptäckt inför ett avgörande karriärval. Ska jag satsa all min kraft på att lära mig och utöva ett nytt yrke – som företagare och entreprenör – eller vill jag innerst inne helst stanna i mitt laboratorium?

Svaret blir ofta skillnaden mellan succé och fiasko på marknaden.

Flow – ditt bästa arbetsverktyg

Har du någonsin upplevt att du blivit så uppslukad av en aktivitet att du glömt bort tid och rum? Att du kastats tillbaka till verkligheten av en knorrande mage, för att upptäcka att du glömt äta på många timmar?

Då har du troligen upplevt flow – stadiet av intensiv koncentration och fokus. Det fina är att idékranen är öppen till max när vi är inne i flow och det blir oftast mycket arbete gjort.

Flow underlättas av att det vi ägnar oss åt har klara regler och mål, som till exempel att spela ett parti schack. Vi har också lättare att komma i flow när uppgiften är lagom utmanande, alltså varken för enkel eller för svår.

Knepet att nå flow i ett enformigt arbete är att motstå impulsen att smita eller längta bort. Gå in för det i stället. Fundera på varje litet moment, om det behövs och hur du skulle kunna göra det bättre.

Innovationsarbete har ofta nackdelen att det är komplext och saknar regler och mål, eftersom du försöker skapa något nytt. Då kan du bli hjälpt av att sätta tidsramar och rutiner för dig själv i ditt arbete och att dela upp svårlösta problem i mindre delar.

Som flowteorins skapare Mihaly Csikszentmihalyi säger:

”Det är helhjärtat engagemang snarare än lycka som ger dig det bästa livet.”

 

Läs mer: www.psychologytoday.com/articles/199707/finding-flow

Fem faktorer som bygger succé

Vad är det som skiljer ut de företag som får fram nyskapande försäljningssuccéer?

Det ville forskarna Gary Lynn och Richard Reilly ha svar på. Därför studerade de 700 framgångsrika team under tio år och jämförde dem med andra mindre framgångsrika företag.

Forskarna hittade fem nyckelfaktorer som utmärker lyckade innovationsprojekt:

De högsta cheferna är engagerade. De är aktiva och tar en sponsrande roll i projekten, till skillnad från de medelmåttiga företagen där toppcheferna bara är synliga när de fattar avgörande beslut.

Stabil och tydlig vision. Uttalade mål och förväntningar som är vägledande, begripliga och konsekventa ger projektteamen både stöd och guidning i arbetet.

Improvisation. Hur bra visionen än låter så är ingen briljant nog att kunna förutse från början exakt hur en nyskapande produkt ska se ut.

Informationsutbyte. Kommunikationen fungerar och kunskapen kan flöda fritt mellan människor och avdelningar. De framgångsrika företagen har ofta team som består av olika specialister.

Förmåga att samarbeta under press. Effektiva team lyckas få fram tidiga prototyper, testar dem på kunder och tar till sig den feedback man får. De kan hantera kritik och stress på ett sätt som skapar utveckling i stället för låsningar.

Lär av Googles innovativa ledarskap

Hur kan Google vara ett så innovativt och snabbfotat företag? Annika Steiber fick som första universitetsforskare i världen komma in på företaget under ett år. Med sig därifrån har hon en modell för ett nytt ledarskap som lockar fram ständig innovation.

Googles kontor i Dublin, Irland.

En vanlig dag på jobbet hos Google.

Annika Steibers slutsatser finns i hennes nyutkomna bok ”Googlemodellen”, som finansierats av Vinnova och finns att ladda hem gratis från Vinnovas hemsida.

I boken listar hon sex managementprinciper som krävs för kontinuerlig innovation (se separat artikel här) och konstaterar att Google uppfyller alla sex.

Hon beskriver också detaljerat hur Google lyckas både styra sitt bolag med drygt 30 000 anställda och ge dem de stora frihetsgrader som krävs för att klara av en så hög innovationstakt.

Google har lyckats med att både växa snabbt och behålla sin innovationskraft. Och det rör sig inte bara om gradvisa förbättringar – vissa innovationer har varit banbrytande och ändrat spelreglerna i hela branscher.

I korthet kan man säga att Googles ledningsfilosofi bygger på två huvudprinciper:

1. Styr med vision och företagskultur, inte med regler och byråkrati.

2. Tro på de enskilda människornas idéer.

FÖRETAGSKULTUREN

På Google drar man sig inte det minsta för att beskriva i detalj vilken kultur som gäller. Man hymlar inte med att ingenjören är kung på företaget (målet är hälften ingenjörer) och man är ytterst noggrann i sina rekryteringsprocesser för att få in människor med rätt attityd och ”googliness”.

”I de allra flesta företag är kulturen något som ’blir som den blir’. I Google bygger man mycket medvetet upp den företagskultur som företaget behöver som drivkraft för innovation”, skriver Annika Steiber i sin bok.

Google har till och med en särskild ”Chief Culture Officer”.

REKRYTERINGARNA

Google rekryterar helst nyutexaminerade som inte färgats av andra företagskulturer. Sedan skolas de in i ett mycket strukturerat program för att både passa in med sina beteenden och utveckla sin individualism och självständighet.

När en ny medarbetare tolkar en situation rätt enligt kulturens normer får han eller hon positiv förstärkning. Om normerna bryts blir det korrigerande återkoppling. Formandet sker mycket medvetet och med stöd från en HR-avdelning där en tredjedel är disputerade och en tredjedel före detta managementkonsulter.

LEDARSKAPET

Målet är stor innovativkraft och därför har man byggt organisationen runt de som ska komma på idéerna – de enskilda medarbetarna. Sedan stöttar man upp med ledarskap och processer och chefer som i första hand ska fungera som coacher.

”Att man lägger ner så stor omsorg på att bevara en viss kultur ger enskilda medarbetare en tydlig värdegrund för självständiga beslut. Förståelsen för kulturen och dess värderingar (…) minskar och eliminerar i många fall behovet av formella regler och instruktioner”, konstaterar Annika Steiber i sin bok.

En av Googles mest kända egenheter är den så kallade tjugoprocentsregeln. Den ger alla medarbetare möjlighet att satsa motsvarande en dag i veckan åt att utveckla en egen idé fram till koncept eller prototyp. Detta är ett sätt att göra företaget både produktivt och innovativt samtidigt – även i lågkonjunktur.

STRUKTUREN

Alla processer härstammar från grundarnas värderingar. Larry Page gillar till exempel inte hierarki, byråkrati och kortsiktig kvartalsekonomi. Därför är organisationen platt och umgänget informellt.

Google slår vakt om att aldrig bli överstrukturerat. Man litar mycket på medarbetarnas självorganisering och jagar onödig byråkrati, eftersom den bromsar snabbheten, riskviljan och innovationskraften.

Detta betyder dock inte att företaget är en lekstuga där cheferna har släppt greppet. Tvärtom. Det unika är att man fattat så medvetna och radikala beslut om vad som ska struktureras och vad som får flyta fritt.

IDÉPROCESSEN

Innovationsledarskapet har lånat in mycket riskkapitaltänkande i bolagsmiljön. Den som vill förverkliga en idé får till exempel ”pitcha” den internt i ett ”draknäste” av beslutsfattare. Det finns också tydliga kriterier för vad en idé ska leva upp till för att få finansiering.

En innovationsportfölj med ett flertal olika projekt drivs samtidigt och processerna är tydliga för hur man uppmuntrar, testar och beslutar om nya idéer.

Mycket är alltså noga styrt, från vision och strategier ner till umgängesformer och färgsättning på kontoren. Men annat är ovanligt fritt, informellt och transparent, som arbetsuppgifterna och bolagets alla nyckeltal som finns öppet på intranätet.

Annika Steiber förutser att Googles förhållningssätt på sikt kommer att påverka den allmänna synen på företagens utvecklingsarbete:

”Den tidigare uppfattningen var att vissa personer är innovatörer men inte andra. Idag vet vi att alla människor kan tränas att innovera systematiskt, precis som man kan arbeta systematiskt med kvalitetsförbättring.”

 

Ladda hem Annika Steibers bok ”Googlemodellen” gratis från Vinnovas hemsida.

Läs även artikeln Sex strategier för ständig innovation