Eget företag en allt bättre innovationsmiljö

Var föds egentligen de stora banbrytande tekniska innovationerna i Sverige? I garagen hos de begåvade snillena eller på de stora företagens FoU-avdelningar?

Chalmersforskaren Christian Sandström ger svar på den frågan i en rapport från Reforminstitutet, där han gjort ett urval av de 100 största svenska innovationerna från 1850 till i dag. Urvalet rymmer allt från respiratorn och telefonluren till den bakåtvända bilbarnstolen och Skype.

Statistiken säger att de stora företagen med sina resurser, sin teknik och sitt marknadskunnande historiskt sett varit den bästa miljön för radikal innovation. Storbolagens andel av den 164-åriga listan är 47 procent. Därefter kommer de fristående uppfinnarna med 33 procent och innovatörer vid universiteten med 20 procent.

Men de senaste 30 åren har de fristående uppfinnarna gått om och tagit över. Förhållandet är i dag det omvända – uppfinnarna står för 45 procent och företagen för 35 procent. Egna nystartsföretag har alltså blivit en allt bättre drivbänk för innovation. Skälen är bland annat de goda företagarvillkoren, billig IT-teknik och tillgång till riskkapital.

Stora företag och universitet konkurrerar dock med sina kassaflöden, stora marknadskunskaper och attraktiva forskningsmiljöer. Framför allt inom medicinen har universiteten en fortsatt stark ställning.

 

Sandström, C. (2014). Var skapades Sveriges 100 främsta innovationer? Reforminstitutet.

 

 

 

Kreativitet – svårare att köpa än du tror

Utan kreativitet sker ingen innovation.

Behöver denna självklarhet ens påpekas? Ja, faktiskt. Organisationer utan verklig kreativitet har nämligen bara två alternativ för att skapa innovation – att stjäla andras idéer eller att köpa dem, konstaterar den belgiske innovationskonsulten Jeffrey Paul Baumgartner.

Att stjäla idéer är inte så lätt som det låter. Kreativa människor och organisationer är nämligen duktigare än ickekreativa på att stjäla idéer. Därmed har en byråkratisk och stelbent organisation egentligen bara ett alternativ kvar. Att köpa.

Det är också vad som sker. Stora och stelnande företag köper upp unga och spänstiga entreprenörer. Problemet är bara att uppstartsföretagens medarbetare ofta får svårt att vistas i storföretagets kultur. Kreativa människor är svårstyrda, ställer obekväma frågor och gillar inte att anpassa sig. Det kanske hyllas i teorin, men i verkligheten trivs parterna illa med varandra.

Entreprenörerna flyr dessutom gärna snabbt med sina nya pengar och fortsätter kläcka nya idéer på annat håll.

Alternativen till intern kreativitet är alltså inte så enkla att hantera. Och utan kreativitet sker, som sagt, ingen innovation.

 

 

Ny kartläsning gav Haparanda det stora lyftet

På tio år har Haparanda gått från att vara utslängt i periferin med 13,5 procents arbetslöshet till att bli ett blomstrande handelscentrum för en hel region. Hur är det möjligt? Har man grävt upp staden och flyttat den 100 mil söderut?

Nej, hemligheten är att kommunen har rivit sina mentala gränser. Från att ha legat i en av Sveriges mest glesbefolkade utkanter ser sig Haparanda numera som ett nav i Barentsregionen. När man suddar ut kartans nationsgränser finns det plötsligt en halv miljon människor inom 30 mil. Och en dagsresa bort med bil ligger Murmansk med ytterligare 300 000 invånare.

Det förlösande ögonblicket var när kommunalrådet Sven-Erik Bucht 2003 lyckades övertala Ingvar Kamprad att bygga ett Ikeavaruhus i staden, mot sin egen styrelses vilja. Satsningen blev en succé som lyfte hela regionen.

Men minst lika viktigt är det uthålliga arbetet med att bygga ihop Haparanda med finska Torneå på andra sidan älven. Kommunerna samarbetar i dag om utbildning, sjukvård, räddningstjänst, reningsverk, post, kultur och turistmarknadsföring. Ett nytt polishus har byggts på gränsen och när det behövs tänjer man på stelbenta nationella regler som står i vägen. Nu lobbar man för att få EU-pengar på en bättre väg till Murmansk. Genom rysk mark.

Den stora innovationen är det gränslösa tänkandet. Och om inte bygdens framgångar är inspirerande nog för andra kommunledare i Sverige så kan de alltid snegla på Haparandatopparnas personliga vinster. Kommunchefen Christina Lugnet lyftes upp som generaldirektör för Tillväxtverket 2009 och i förra veckan tillträdde Sven-Erik Bucht sitt nya statsrådsjobb.

 

Jonny Paulsson & Lars Roswall: Innovativa kommuner. Vinnovarapport 2013.

 

 

19-årig talang fann nyckeln till framgång

Astronaut? Rockstjärna? Börsmäklare? Nej, 19-årige John Meyer från New York lever drömmen som gäller för en tonåring 2014.

Redan som 13-åring lärde han sig programmera iPhone-appar och har sedan dess fått ihop ett 40-tal. Han var tidigt ute med en ficklampsapp och fick därefter framgång med en kameraapp som tar ett gruppfoto i exakt det ögonblick när alla ler och ingen blundar.

Nu hoppar han av universitetet eftersom han redan försörjer sig med råge, bland annat på Fresco News, en nyhetssajt som bygger på Instagrambilder från vanligt folk som varit på plats vid en nyhetshändelse. Han har också hunnit tacka nej till en fast anställning på Apple.

John Meyer är utan tvivel både driftig, kreativ och begåvad. Men i jakt på förklaringar till varför just han lyckas så bra som innovatör finns en annan detalj som sticker ut. Förmågan att vara på rätt plats vid rätt tid och knyta kontakter.

Varje år åker han till Apples utvecklarkonferens i Kalifornien. Första gången var han omyndig 16-åring och tvingades bluffa sig in genom att be sin pappa anmäla sig, flyga med till San Francisco och överlåta inträdesbiljetten.

John Meyer känner redan gott om folk på Apple och utbyter ständigt idéer med programmerare i sin egen ålder.

Slutsatsen är följande: Visst är det oumbärligt att kunna knacka kod, men för en ung och grön innovatör kan social talang och nätverksbyggande vara minst lika viktigt.

 

Läs intervjun med John Meyer i Business Insider här.

 

 

Medarbetarna var Skatteverkets guldgruva

Historien om Skatteverkets deklarationsapp visar att innovation i högsta grad är en fråga för den offentliga sektorn, om någon nu tvivlade på det.

För fem år sedan började Skatteverket känna av medborgarnas allt större efterfrågan på en mobil lösning. Man bedömde dock att utvecklingen skulle bli för dyr och det fanns inga utländska förebilder att luta sig mot.

2010 fick några verksamhetsutvecklare till slut ändå grönt ljus att försöka. De började med att ta reda på hur långt man kunde komma internt. Och då hittade de medarbetare som utvecklade appar av eget intresse på fritiden.

På bara några månader kunde verket lansera sin mobilapp i mars 2011 med bara lite stöd av utomstående konsulter. Succén blev omedelbar med nära 400 000 nedladdningar. Sedan dess har utvecklarna fått resa runt världen och berätta för kollegor i andra länder hur de har gjort.

Men det gäller att förstå att appen bara är det yttre beviset på Skatteverkets innovationsförmåga. I bakgrunden ligger en djup och långsiktig kulturförändring. Verket har under decennier moderniserat sin syn på både medborgarna, myndighetens egen roll och de egna medarbetarna.

Skatteverket av i dag är inte till för sin egen skull, utan drivs med ett utifrånperspektiv där fokus ligger på medborgarnas behov och att det ska vara ”lätt att göra rätt”. Gamla tiders misstänksamhet är utbytt mot en ny en ny människosyn och vision om ett samhälle där alla vill göra rätt för sig.

Man har också uttalade förväntningar på att de egna medarbetarna ska vara nyfikna och bidra till innovation och förnyelse. På så sätt drar man nytta av en stor samlad innovationskraft. Och så blir lösningarna både snabbare och billigare.

Läs mer i Vinnovas rapport om tjänsteinnovationer i offentliga sektorn här.

 

Hovlin, K., Arvidsson, S., Hjorth, M., & Ljung, A. (2011). Tjänsteinnovationer i offentlig sektor. Behov av forskningsbaserad kunskap och kompetens. Stockholm: Vinnova Rapport 2011:12.

 

 

Skunk Works – känn igen stanken av ett mästerverk

1943 siktades de första tyska jetdrivna stridsplanen över Europa. Svaret från USA:s försvarsdepartement var att ge flygtillverkaren Lockheed i uppdrag att bygga ett eget.

Men planet – som skulle flyga över 300 km/h snabbare än allt företaget tidigare byggt – måste vara framme inom 180 dagar. Det fanns dessutom ingen plats i fabriken och projektet var topphemligt.

Bara en man kunde leda jobbet, den begåvade men excentriske chefsingenjören Kelly Johnson. Han tog med sig 23 konstruktörer och 30 mekaniker och startade en provisorisk fabrik i ett cirkustält, granne med en stinkande plastfabrik.

En dag lyfte en av konstruktörerna telefonen och svarade ”Skunk Works” (skunkfabriken). Skämtet bet sig snabbt fast och det dröjde inte förrän även huvudkontoret började använda namnet.

Kanske kunde de tacka den olidliga plastlukten för att teamet mot alla odds lyckades få fram en fungerande prototyp på bara 143 dagar. Efter succén fick Johnson behålla sin elitstyrka för nya innovationsprojekt och Lockheed registrerade Skunk Works som ett seriöst varumärke.

Med åren har Skunk Works även blivit ett allmänt begrepp för när ett företag kopplar loss ett utvalt team från det dagliga och låter det arbeta självständigt med något radikalt nytt under snål budget och deadline. Här delar Lockheed med sig av Kellys 14 tumregler för framgångsrika Skunk Works-projekt.

I berättelsen finns gott om lärdomar för varje innovationsledare:

• Sätt värde på de egensinniga rebellerna. Vissa människor behöver få gå utanför ramarna och slippa formaliteter för att skapa mästerverk.

• Extrema mål, extrem tidspress och extrema arbetsförhållanden är inte alltid en nackdel. Ibland frigör de enorm motivation och skaparkraft. Men tro inte att människor kan arbeta konstant under sådan press. Då försöker du bara utnyttja dem.

• Det finns en stark lockelse i att få vara en del av ett större äventyr. Några få steg utanför vardagslunken kan räcka för att väcka känslan av större mening.

• Erkännande och hjältestatus lockar fram engagemang. Snåla aldrig med att visa stolthet över de egna medarbetarna när den är förtjänad.

 

Läs mer: Författaren Matthew E. May’s artikel om Skunk Works-historien från tidningen Fast Company.

 

Ingen nyhet – ändå är Apple Pay en het innovation

Apple Pay är en av de senaste årens stora lanseringar från den hyperinnovativa datajätten. Från och med iPhone 6 ska det gå att ersätta kontokortet med mobilen via fingeravtrycksläsning och så kallad närfältskommunikation (NFC).

Men hur kan detta vara en innovation? NFC-tekniken är inte ny och en lång rad konkurrenter, inte minst Google Wallet och PayPal, har förgäves försökt kapa åt sig marknaden i flera år. Ingen, varken teknikbolagen, kontokortsföretagen eller bankerna, vill släppa sin makt över betalningarna.

Dödläget har dock inte avskräckt Apple. Här är fem punkter som förklarar de strategiska hemligheterna med nya Apple Pay:

• Apple har lyckats förhandla fram avtal med alla stora kontokortsföretag som Visa, Master Card och AmEx, vilket är nyckeln till betalningsmarknaden.

• Apple Pay är bara mellanhand mellan kunderna och kortföretagen. Det skiljer dem från Google Wallet, som ”ser” alla användarnas transaktioner och beteenden. Finansbranschen ser därför Google som en värre konkurrent.

• I USA gäller fortfarande kort med magnetremsor. Men alla kortläsare ska vara utbytta om ett år och kanske kan man skippa steget med datachip i korten och gå direkt på en mobillösning.

• Apple Pay ger betydligt säkrare betalningar, vilket uppskattas efter skandaler där kortuppgifter från miljontals användare stulits på nätet.

• Apple har redan 800 miljoner kortkonton kopplade till sig via iTunes. PayPal har ”bara” 150 miljoner.

Slutsatsen är att det innovativa med Apples senaste världslansering inte är tekniken. Bedriften är att ha skapat en lösning som kontokortsföretagen går med på. Därmed har Apple chansen att bryta låsningen på marknaden för mobila betalningar, även om det mesta återstår att bevisa.

 

Läs mer om Apple Pay i analyserna från de amerikanska nätmagasinen Slate och VentureBeat.

Så får du ”freemium” att fungera

Många innovativa uppstartsföretag gör affärer av information, kultur och underhållning på nätet och via mobilappar. Och en av de mest populära affärsmodellerna i dag är ”freemium” – kombinationen av gratisinnehåll för att locka publik och betalt innehåll för att få intäkter. Spotify, Dropbox, Linkedin och de flesta dagstidningar har olika varianter av denna modell.

Men det är inte helt enkelt att få freemium att fungera. Vineet Kumar vid Harvard Business School har listat sex strategiska frågor som du måste kunna svara rätt på för att lyckas.

1. Hur mycket och vad ska vara gratis? Du måste ge tillräckligt mycket värde gratis för att locka nya användare. Men inte så mycket att de blir nöjda, för då bryr de sig inte om att börja betala. Du måste ständigt experimentera för att hitta rätt brytpunkt.

2. Förstår kunderna premiumerbjudandet? För Dropbox-användarna är det enkelt: börja betala så får du mer lagringsutrymme. Men vad går jag egentligen miste om som gratisanvändare av Linkedin? Se till att marknadsföra premiumtjänstens värde tydligt för dina gratisåkare.

3. Vilken konverteringsgrad är optimal? Är 5 procent betalande bra? Är 50 procent dåligt? Det är omöjligt att säga. För en bred tjänst som kan nå miljoner användare kanske 10-20 procent betalande är bra siffror, medan en smal tjänst för en specialintresserad grupp bör kunna konvertera majoriteten.

4. Kommer du ihåg att gratisåkarna är värdefulla? Det är nöjda gratisanvändare som gör din sida eller app viral genom att sprida gratisinnehållet i sociala medier. De kan därför vara dina bästa marknadsförare.

5. Har du insett att betalningskurvan sjunker? Early adopters är mer villiga att betala, vilket gör att andelen gratisanvändare med tiden har en tendens att öka ju fler som hittar tjänsten. Men de får inte bli allt för många – extra gratisanvändare är billiga att serva, men trots allt inte helt gratis.

6. Fortsätter du att vara innovativ? Du kan inte slappna av bara för att du fått ett antal premiumkunder. Användare som hittar tjänsten sent är svårare att konvertera, så du måste hela tiden utveckla tjänsten med nya funktioner och bättre gränssnitt.

Genombrott tar längre tid än du tror

Du har kanske inte hört talas om Everett Rogers diffusionsteori, men du känner säkert igen den. Den rör sig om den så kallade S-kurvan, som beskriver hur nya innovationer sprids på marknaden.

Först kommer ”early adopters”, de nyfikna som vill vara först med det nya. De drar så småningom med sig majoriteten, som helst köper det andra redan köper, och sist kommer eftersläntrarna (”laggards”), exempelvis pensionärer som motvilligt skaffar sin första mobiltelefon.

Men vad många innovatörer missar är att det finns en viktig fas innan diffusionskurvan ens börjar, den så kallade prediffusionsfasen. Det tar nämligen tid mellan att en ny produkt släpps och att de tidiga användarna börjar bry sig om den.

I denna fas kan en produkt lanseras, stå still, sjunka och kanske få återlanseras i nya småskaliga varianter innan intresset tar fart. Prediffusionsfasen är både dyr och osäker och pågår ofta mycket längre än många företag tror.

TV:n introducerades till exempel första gången 1939, men fick amerikanerna att vakna till först sju år senare, 1946. Flashminnet för datorer kom redan 1988, men fick vänta 13 år till 2001 på sitt genombrott. P-pillret släpptes första gången redan 1928, men inte förrän 1962 – 34 år senare – var marknaden mogen för denna banbrytande innovation.

Prediffusionsfasen kräver därmed både övertygelse, uthållighet och ofta en tjock plånbok. Den genomsnittliga tiden från lansering till att försäljningen börjar få fart är nämligen inte veckor eller ens månader, utan ett drygt decennium. Och vid det laget har många företagare gett upp hoppet om sin goda innovation för länge sedan.

 

Tidd, J. & Bessant, J. (2009). Managing Innovation: Integrating Technological, Market and Organizational Change. John Wiley Sons.

 

 

Snilleblixtarnas principer (del 3)

Är alla innovationer briljanta och unika sammanträffanden? Eller finns det några mönster i dem?

Den ryske patentingenjören Genrich Altshuller analyserade uppfinningsrik problemlösning mycket systematiskt på 1940-talet och hittade tusentals mönster. Det resulterade i 40 så kallade TRIZ-principer som du kan låta dig inspireras av för att kläcka nya idéer.

Vi ger dig ett litet urval av Altshullers principer, uppdelade på tre ”Dagens tips”. Använd dem när du vill tänka nya banor eller varför inte när du har idétorka. Här är sista delen:

• Välsignelser i förklädnad. Nackdelar som går att vända till fördelar. Hitta sätt att använda en brist för att öka nyttan. Exempel: Post-it-lappen, som uppfanns när någon blandade ett lim som aldrig torkade.

• Feedback. Använd reaktioner som input för att förbättra en funktion. Exempel: Telefonnummer för klagomål på produktförpackningen, gymmets roddmaskin som gör mer motstånd ju hårdare du drar.

• Självbetjäning. Låt ett objekt eller system utföra vissa funktioner på egen hand. Exempel: Börsrobotar som handlar med aktier och fattar egna beslut enligt förutbestämda regler.

• Billiga kortlivade produkter. Producera föremål med enklare material och konstruktion som blir billigare och mer användarvänliga. Exempel: Engångsrakhyvlar, engångshandskar, engångstallrikar.

• Fasförändringar. Använd förändringen av ett ämne från fast form till flytande eller gasform för att uppnå önskvärda effekter. Exempel: Den visslande tekannan.

• Temperaturförändringar. Utnyttja att material får olika egenskaper vid olika temperaturer. Exempel: Plastramar i kylskåp som är hårda vid 8 grader men mjukar i 40-gradigt vatten så att de kan krängas på och av hyllplanen av glas.

 

http://www.aitriz.org