Hjälpen som dina medarbetare verkligen behöver

Vad är det allra viktigaste du som chef kan ge dina medarbetare om du vill att de ska vara kreativa? Är det feedback? Uppmuntran? Bättre utbildning? Eller kanske nya utmaningar?

Nej. Svaret är att ge dem tid och resurser att kunna göra ett bra jobb, enligt en amerikansk forskningsstudie.

Forskarna Robert Epstein, Katrina Kaminaka, Victoria Phan och Rachel Uda har ställt frågor till 1 300 chefer och listar åtta olika chefskompetenser som gynnar kreativitet hos medarbetarna:

1. Utmana medarbetarna. Ge svåra problem att lösa och ambitiösa mål, samtidigt som du hjälper till att hantera stress.

2. Bredda kunskaperna. Ge utbildning i ämnen som ligger utanför medarbetarnas nuvarande expertområde.

3. Fånga idéer. Uppmuntra och ge medarbetarna verktyg att ta vara på sina idéer.

4. Hantera teamsamarbete. Sätt ihop teamen rätt och använd verktyg som brainstorming för att få kreativ utdelning.

5. Var en förebild. Chefen visar själv prov på ett kreativt förhållningssätt.

6. Ge nödvändiga resurser. Tid, material och verktyg för medarbetarna att lösa problem och skapa nya idéer.

7. Skapa god arbetsmiljö. Ser till att arbetsplatsen fungerar väl både fysiskt och socialt.

8. Ge positiv feedback och erkännande. Medarbetare som bidrar med värdefulla idéer blir uppmuntrade.

Av dessa åtta är alltså den sjätte punkten allra viktigast, menar forskarna. Studien visar också att kvinnliga chefer är bättre än manliga på att använda dessa färdigheter för att locka fram kreativitet. Kvinnorna fick högre poäng på samtliga åtta kompetenser.

Så hur kommer du ikapp om du är man? Forskarnas svar är övning och chefsutbildning, vilket kommer att höja dig över mängden.

”De flesta chefer saknar viktiga kreativitetsskapande färdigheter men dessa går att träna upp”, menar Epstein och hans kollegor.

 

Epstein et al. (2013) – How is Creativity Best Managed? Some Empirical and Theoretical Guidelines. Creativity and Innovation Management, 22, 359-374.

 

 

Sänk ribban så kommer idéerna

Du uppmuntrar dina medarbetare att vara kreativa och ta initiativ för att förbättra saker. Du säger att tid finns om någon kommer med en bra idé. Ändå händer inget. Varför?

Svaret är att du omedvetet kan sätta en allt för hög ribba för dina medarbetare. För att få den där utvecklingstiden måste man ha en riktig kioskvältare som inte kan misslyckas.

Men de flesta idéer är inte kioskvältare, det vill säga aha-upplevelser som förändrar allt. Snarare är de av typen ”vad skulle hända om…”, ”jag är inte säker, men…”. Undersökande och ofullständiga, alltså. Det är bara på film som människor får fantastiska idéer som fungerar direkt.

Klart att du ska sträva efter att få fram bra idéer som skapar värde åt organisationen. Men de bästa idéerna har sällan varit perfekta från början. De har formats och formats om i olika processer:

  • Iterativa processer, där idén testas och gradvis förfinas. Detta är motorn i både vetenskaplig och tillämpad forskning.
  • Sociala processer, där idén byggs på och förbättras av andra. Ofta behövs ett flertal kompetenser för att kavla ut ett komplext problem.

Du gör alltså klokt i att sänka ribban. Var medveten om och tydlig med att idéer endast är råmaterial som behöver testas och utvärderas. Detta kräver förstås ett klimat som präglas av öppenhet och prestigelöshet och där misslyckanden ses som lärdomar.

Men som chef har du också den bästa positionen för att förändra klimatet i den riktningen.

 

Läs mer: Leif Denti (2013). Top Six Components of a Creative Climate. Innovationmanagement.se

 

Lär av Hemingways kreativa rutiner

Foto: Florida Keys Public Libraries

I början av en kreativ process, när du är som mest sårbar för att ge upp är det viktigt att ha en ritual som tvingar dig att arbeta .

Detta skriver Twyla Tharp, den världsberömda och prisbelönta koreografen av modern dans, i sin bok The Creative Habit. Ritualer hjälper oss att mentalt ställa in oss på det som ska göras härnäst. De minskar också risken för att ge upp eller ännu värre – att inte sätta igång från början.

Uppvärmning för en idrottsman är mer än att mjuka upp musklerna. Uppvärmningen skapar förväntningar och fokus på att det nu kommer bli ett brännande träningspass. Det är svårt att bestämma sig för att gå hem när man väl har värmt upp.

Kompositören Igor Stravinsky började sin arbetsdag med att spela ett stycke från Bach. Kanske för att värma upp fingrarna, men kanske också behövdes ritualen för att hitta den rätta musikaliska ansatsen. På samma sätt brukar författare arbeta enligt ett strikt schema. Ernest Hemingway steg alltid upp i ottan och började sin dag med att läsa det han skrivit igår. Så fort han fick en idé om hur berättelsen skulle fortsätta så lade han sina anteckningar åt sidan för att börja skriva (Plimpton, 1958).

En teknisk specialist som intervjuades för Leif Dentis avhandling hade sin egen ritual för att ta fram innovationer. Varje fredag åkte han till Chalmers universitetsbibliotek för att lära sig något nytt. Sedan satt han och antecknade alla idéer han fick. Biblioteksmiljön var befriande. Fredagarna var heliga.

Vad har du själv för ritualer? Hur skulle du kunna bygga en stödjande rutin som gör dig fokuserad att tänka i nya banor – själv eller tillsammans med andra?

 

Plimpton, G. (1958). Ernest Hemingway, The art of Fiction No. 21. The Paris Review, no. 18.

Twarp, T. The Creative Habit: Learn it and use it for life. New York: Simon & Schuster.

 

 

 

 

 

 

Se upp för Dr House!

dr-house

Den mångfaldigt prisbelönta tv-serien Dr House har ofta hyllats för sin medicinska realism. Det finns till och med historier om verkliga läkarteam som har inspirerats av Dr House-avsnitt och kunnat rädda liv.

Varje avsnitt är uppbyggt enligt samma dramaturgi. Gregory House leder en grupp unga diagnostiker som får en knivig medicinsk gåta att lösa. Teamet kör fast och brainstormar sedan under tidspress medan patienten nästan dör.

Uppgiften kan bara lösas med djup kunskap, briljant slutledningsförmåga och en dos gatusmart kreativitet. Alla är därför övermänskligt snabbtänkta och de krångliga latinska orden haglar genom luften.

Läkare må vara imponerade av seriens medicinskt kunniga manusförfattare. Men alla andra – exempelvis mellanchefer som ska få folk att vara kreativa i grupp – bör i stället se den som ett varnande exempel. Som chef utstrålar Gregory House nämligen ett massivt förakt mot sina jämförelsevis medelmåttiga medarbetare och himlar med ögonen (i bästa fall) så fort de föreslår en lösning. Han hetsar dem också hela tiden att konkurrera med varandra.

I verkligheten hade de unga läkarna knappast vågat fortsätta bolla några diagnoser. Otryggheten och skammen som chefen påför dem så fort de gissar fel hade fått dem att tystna för länge sedan.

I avsnittets upplösning räddas patienten i sista stund genom att Dr House själv är smartare än alla andra tillsammans. Undersåtarna har visserligen bidragit, men får sällan del av äran. Deras lön är att få vistas i geniets närhet.

Även detta är gravt orealistiskt. ”Wisdom of the crowd” är ett numera välkänt begrepp som beskriver hur en stor grupp människor tillsammans i princip alltid löser ett kunskapsproblem bättre än en ensam expert. Dessutom sjunker både tilliten och motivationen kraftigt i en grupp där deltagarna inte får erkännande för sina idéer.

Dr House visar alltså motsatsen till hur effektivt grupparbete egentligen går till. Beter du dig som den socialt handikappade överläkaren kommer du snart att ha utrotat allt verkligt kreativt tänkande.

Men du som har följt serien noga minns förstås också vad som händer i slutet på säsong fem. Mycket riktigt – Gregory House blir inlagd på mentalsjukhus.

 

 

Förvänta dig kreativitet så får du den

Om du förväntar dig kreativitet från andra, till exempel dina medarbetare, så ökar chansen att de faktiskt blir kreativare. Magi? Nej inte alls. Pygmalioneffekten fungerar genom den självuppfyllande profetian.

Den självuppfyllande profetian går ut på att positiva eller negativa förväntningar om egna eller andras beteenden, kapacitet eller prestationer ökar sannolikheten att dessa förväntningar så småningom inträffar.

Ett klassiskt exempel på att den fungerar är Rosenthals studier på lärare och elever från 1968. Forskarna berättade för lärarna att vissa elever hade ”hög potential” då de ”visade tecken på framgångar i sin intellektuella utveckling”. Detta var felaktig information, i själva verket fanns det inga skillnader mellan eleverna. Men de positiva omdömena ledde till att lärarna omedvetet uppmuntrade dessa elever och de förväntade sig högre prestationer av dem.

Efter ett år när forskarna testade elevernas intellektuella utveckling visade det sig att gruppen med ”hög potential” ökade sin IQ-poäng mer än andra elever.

Pygmalioneffekten är robust även i organisationsmiljöer (McNatt, 2000) och har studerats just i syftet att stimulera kreativitet. Tierney och Farmer (2004) fann att chefers positiva förväntningar kring kreativt beteende höjde medarbetarnas självförtroende kring sina kreativa färdigheter, vilket i sin tur var positivt relaterat till deras kreativa prestationer.

Läs även Leif Denti’s artikel om Pygmalioneffekten på Innovationmanagement.se.

 

Referenser

McNatt, D. B. (2000). Ancient Pygmalion joins contemporary management: A meta-analysis of the result. Jornal of Applied Psychology, 85, 314-322.

Rosenthal, R., & Jacobson, L. (1968). Pygmalion in the classroom. New York: Holt, Rinehart & Winston.

Tierney, P., & Farmer, S. M. (2004). The Pygmalion process and employee creativity. Journal of Management, 30, 413-432.

 

Därför drar sig de kreativa genierna undan

Har du grubblat över varför så många av de största inom konsten, musiken och andra kreativa yrken hellre isolerar sig i en gård på Österlen än hänger med resten av kultureliten i konstnärsbarerna?

Nu finns äntligen ett vetenskapligt svar på frågan. Den tyske forskaren Florian Aubke har studerat 262 tyska mästerkockar och kunna dra slutsatser om hur nätverkande förhåller sig till kreativitet.

Stjärnkockarna känner alla varandra mer eller mindre, som i de flesta elitpräglade branscher. Men de mest upphöjda och kreativa har inte de mest centrala platserna i nätverken, vilket man kanske skulle tro. Detta trots att det är just toppnamnen som alla andra vill frottera sig med.

Spindelpositionerna intas i stället av mer medelmåttiga – men fortfarande framgångsrika – kreatörer.

I början av din karriär är det viktigt att bygga ett stort nätverk och lära dig det kreativa hantverket av mer erfarna kollegor. Men att sedan underhålla nätverken kostar tid och möda. Och framför allt – det hämmar din kreativitet, visar Aubkes forskning.

Personliga band driver på sociala assimileringsprocesser och får medlemmarna att tänka lika. Och sann kreativitet handlar om motsatsen, att tänka själv och göra annorlunda.

De mest kreativa umgås därför hellre med människor från andra sociala världar. De är tvungna att vara selektiva med sina egna kollegor och motstå deras uppvaktning, för annars blir de för centrala figurer i nätverken. Och då tappar de sin skaparkraft.

Med samma formel kan vi räkna ut att de som syns, hörs, ryggdunkar och kindpussar mest kanske gör det för att de egentligen inte har så orginella idéer att komma med.

Krasst sett har du alltså två karriärval – det ensamma geniet eller den sociala medelmåttan.

 

Aubke, F. (2014). Creative Hot Spots. A Network Analysis of German Michelin-Starred Chefs. Creativity and Innovation Management, 23, 3-14.

Ut och gå och bli mer kreativ

Riv ut en sida från Steve Jobs bok och ta med kollegerna ut på promenad.

Det här tipset har du sett förut, men har du gjort det ännu? Fysisk aktivitet för med sig ett antal positiva effekter för både vår fysiska och psykiska hälsa. Forskning har också visat att aerobisk träning ökar vår kreativa tänkande.

I en studie från Middlesex University jämförde Hannah Steinberg och hennes kolleger en grupp individer som fick ägna sig åt fysisk aktivitet i form av dans med en kontrollgrupp som fick sitta och se på video.

Man kan tro att fysisk aktivitet gör hjärnan tröttare och därför mindre kreativ. Men så är det inte. Dansarna uppvisade högre kreativitet än videotittarna och la fram mer varierade idéer. Samma studie visade även att de som dansade rapporterade att de mådde bättre efter dansen, medan de som tittade på video mådde sämre än innan videotittandet.

En annan studie (Blanchette et al., 2005) visade att försöksdeltagare som rörde på sig var mer kreativa direkt efter den fysiska aktiviteten – samt när de testades två timmar efteråt – jämfört med en kontrollgrupp som fick sitta stilla.

Har du något tillfälle idag dag där du kan skippa powerpoint-bilderna och ta med dina kolleger ut på ett promenadmöte?

 

Källor:

Blanchette, D. M., Ramocki, S. P., O’del, J. N., & Casey, M. S. (2005). Aerobic Exercise and Cognitive Creativity: Immediate and Residual Effects. Creativity Research Journal, 17, 257-264.

Steinberg., H., Sykes, E. A., Moss, T., Lowery, S., LeBoutiller, N., Dewey, A. (1997). Exercise enhances creativity independently of mood. British Journal of Sports Medicine, 31, 240-245.

 

Lär känna din motivation

Allt vi gör kräver motivation. När du gick ur sängen i morse var du (trots allt) motiverad att göra detta. Men visste du att nya tankar som bryter status quo – alltså kreativitet – kräver extra mycket motivation?

Det kan därför vara värt för dig att lära känna din motivation. Genom att göra detta kan du maximera förutsättningarna för att vara kreativ.

Planera för din motivation genom att först lära känna den. Om du till exempel vet att du i princip aldrig är motiverad före klockan tio på morgonen så kan du fokusera på att få undan mer administrativt arbete den tiden.

Ställ dig följande frågor:

  • När är du motiverad? På morgonen, eftermiddagen eller kvällen? Finns det en speciell tid då du i princip aldrig är motiverad och det är lika bra att ägna sig åt annat än krävande tankearbete?
  • Hur är du motiverad? Blir du rastlös? Får du en adrenalinkick? Börjar du famla efter ett anteckningsblock? Vilka signaler kan du plocka upp som indikerar att det är dags att sätta sig ned och producera?
  • Vad gör dig motiverad? Korta deadlines? En klapp på axeln? Pengar och belöningar? Prestige? En slät kopp kaffe?

Sluta brainstorma!

Psykologen Niklas Laninge är en svuren motståndare till brainstorming och hävdar att idégenerering i grupp är en av de sämre metoderna för att effektivt frigöra kreativt tänkande. Det gäller i alla fall brainstorming så som den ofta genomförs på vanliga arbetsplatser.

I ett blogginlägg hos Psykologifabriken hänvisar Laninge till författaren Marc Runco som i sin bok Creativity ställer följande krav på brainstorming för att den ska fungera som vi önskar:

• Ingen bedömning och kritik av idéer – inte ens antydningar eller kroppsspråk – får ske innan sessionen är över.

• Målet måste vara att ta fram så många idéer som möjligt, inte att de ska vara bra. Gallringen får ske i nästa steg.

• Ju vildare och galnare idéer desto bättre.

• Alla deltagare måste våga bygga vidare på varandras idéer. Annars kan man lika gärna kläcka idéerna enskilt.

Istället ska du göra så här. Behåll de övergripande idéerna ovan men be alla att var för sig skriva ned så många idéer de kan. Först efter detta sätter ni er tillsammans och sållar. Tekniken kallas ”brainwriting” och har visat sig ge både fler och bättre idéer än vad brainstorming lyckas generera.

 

Runco, M. A. (2007). Creativity: Theories and Themes: Research, Development, and Practice. USA: Elsevier Academic Press.

 

Snilleblixtarnas principer (del 3)

Är alla innovationer briljanta och unika sammanträffanden? Eller finns det några mönster i dem?

Den ryske patentingenjören Genrich Altshuller analyserade uppfinningsrik problemlösning mycket systematiskt på 1940-talet och hittade tusentals mönster. Det resulterade i 40 så kallade TRIZ-principer som du kan låta dig inspireras av för att kläcka nya idéer.

Vi ger dig ett litet urval av Altshullers principer, uppdelade på tre ”Dagens tips”. Använd dem när du vill tänka nya banor eller varför inte när du har idétorka. Här är sista delen:

• Välsignelser i förklädnad. Nackdelar som går att vända till fördelar. Hitta sätt att använda en brist för att öka nyttan. Exempel: Post-it-lappen, som uppfanns när någon blandade ett lim som aldrig torkade.

• Feedback. Använd reaktioner som input för att förbättra en funktion. Exempel: Telefonnummer för klagomål på produktförpackningen, gymmets roddmaskin som gör mer motstånd ju hårdare du drar.

• Självbetjäning. Låt ett objekt eller system utföra vissa funktioner på egen hand. Exempel: Börsrobotar som handlar med aktier och fattar egna beslut enligt förutbestämda regler.

• Billiga kortlivade produkter. Producera föremål med enklare material och konstruktion som blir billigare och mer användarvänliga. Exempel: Engångsrakhyvlar, engångshandskar, engångstallrikar.

• Fasförändringar. Använd förändringen av ett ämne från fast form till flytande eller gasform för att uppnå önskvärda effekter. Exempel: Den visslande tekannan.

• Temperaturförändringar. Utnyttja att material får olika egenskaper vid olika temperaturer. Exempel: Plastramar i kylskåp som är hårda vid 8 grader men mjukar i 40-gradigt vatten så att de kan krängas på och av hyllplanen av glas.

 

http://www.aitriz.org