Idékläckning på nätet ingen god idé

Den klassiska förslagslådan har fått sin digitala efterföljare. Interna diskussionsforum på nätet ger – åtminstone i teorin – fantastiska möjligheter att skapa delaktighet och innovationskraft i ett företag. Men det är inte så enkelt att få ett forum att fungera. Att bara öppna tjänsten och skicka en förhoppningsfull inbjudan räcker inte långt.

Forskarna Julian Birkinshaw, professor vid London Business School, samt Cyril Bouquet och Jean-Louis Barsoux vid IMD i Lausanne har undersökt hur väl företagen lyckas göra sina diskussionsforum till kreativa kläckningsplatser. De fann två problem:

1. Diskussionen tar inte fart. I början går folk in och tittar av nyfikenhet, men sedan behöver de goda skäl för att komma tillbaka. Detta kräver mycket och uthållig kommunikation som bygger upp en tro på att det faktiskt kommer att hända intressanta saker om man börjar engagera sig och skriva.

2. Sidan får fel sorts inlägg.  Forumet fylls av kommentarer och idéer som hamnar utanför ämnet, är ogenomtänkta eller irrelevanta.

Lösningen, menar forskarna, är att förstå vilken typ av interaktion som fungerar på ett online-forum. Bäst är dina chanser att få feedback på specifika frågor och ett brett spektrum av åsikter och reaktioner på redan befintliga idéer. Om målet däremot är att locka fram kreativa och nyskapande idéer och samtal där människor bygger vidare på varandras tankar så ger fysiska möten och workshops betydligt bättre resultat.

Så pitchar du en idé på tio sekunder

Det finns förstås inga one-liners när det kommer till att pitcha idéer. Men visst vore det bra att veta hur man säljer in en idé snabbt?

Under 2,5 år ägnade sig författaren James Altucher åt en minst sagt udda syssla. Han begav sig ut varje tisdagnatt mellan kl 3 och 4 för att på fem sekunder förmå prostituerade, knarklangare och hemlösa att berätta sina inre hemligheter för honom – eller åtminstone inte ha ihjäl honom.

Lärdomar från att närmat sig ungefär 3 000 människor kondenserar Altucher i en rad tips på hur man övertygar någon på tio sekunder.

1. Förbered dig. Tio sekunder är inte lång tid. Du måste i stort sett redan se ut som att du har fått ett ja på pitchen. Håll upp axlarna, andas djupt och avslappnat.

2. Beskriv det brännande problemet och varför personen du pitchar mot ska bry sig.

3. Beskriv det unika i din idé, och hur din idé skiljer sig från andra försök att lösa problemet.

4. Var specifik. Avslöja några av detaljerna kring hur det hela kommer fungera.

5. Erbjud bevis, till exempel hur en annan respekterad organisation gjort liknande saker som lyckats.

 

 

 

 

 

Coca-Cola-metoden gör dig mer fokuserad

Mår vi bra eller dåligt av att vara ständigt uppkopplade?

Juryn debatterar fortfarande frågan och två svenska professorer är oeniga. Torkel Klingberg menar att rapporteringen om online-stressade svenskar är överdriven, medan professor Martin Ingvar hävdar motsatsen.

Men hur är det med kreativitet då? Inom psykologisk forskning talar man om switching costs, alltså att det kostar tid och energi att växla mellan olika fokus. Om du ständigt multitaskar så växer dessa kostnader på hög. Det som verkade effektivt (till exempel att kolla och svara på sms:et på mobilen, mejlen på datorn, samtidigt som man ska hänga med på mötet) blir i stället motsatsen.

Kreativa tankar är extra sårbara för omfokuseringskostnader, eftersom de ofta är uppbyggda av en djupare förståelse för problemet eller utmaningen som ska lösas.

Här är några tankeenergisparande tips för din organisation:

• Ge utrymme mellan möten för just småsaker. Hos Coca-Cola finns bara två mötestider: 50 minuter och 25 minuter. Tanken är att man ska kunna kolla mejlen mellan mötena – och vara fokuserad under mötet.

• Använd överenskomna standardord i mejlens brevhuvud i versaler så att alla snabbt kan fatta beslut: BRÅDSKANDE signalerar att mejlet bör besvaras omedelbart. VIKTIGT signalerar att mejlet är viktigt men inte akut. Alla andra mejl är varken viktiga eller brådskande. Till sist: FYI betyder ”för din information, du behöver inte agera på mejlet”.

• Läs vårt tidigare tips: ”Så håller du mejlboxen kort”.

 

Kreativitet – svårare att köpa än du tror

Utan kreativitet sker ingen innovation.

Behöver denna självklarhet ens påpekas? Ja, faktiskt. Organisationer utan verklig kreativitet har nämligen bara två alternativ för att skapa innovation – att stjäla andras idéer eller att köpa dem, konstaterar den belgiske innovationskonsulten Jeffrey Paul Baumgartner.

Att stjäla idéer är inte så lätt som det låter. Kreativa människor och organisationer är nämligen duktigare än ickekreativa på att stjäla idéer. Därmed har en byråkratisk och stelbent organisation egentligen bara ett alternativ kvar. Att köpa.

Det är också vad som sker. Stora och stelnande företag köper upp unga och spänstiga entreprenörer. Problemet är bara att uppstartsföretagens medarbetare ofta får svårt att vistas i storföretagets kultur. Kreativa människor är svårstyrda, ställer obekväma frågor och gillar inte att anpassa sig. Det kanske hyllas i teorin, men i verkligheten trivs parterna illa med varandra.

Entreprenörerna flyr dessutom gärna snabbt med sina nya pengar och fortsätter kläcka nya idéer på annat håll.

Alternativen till intern kreativitet är alltså inte så enkla att hantera. Och utan kreativitet sker, som sagt, ingen innovation.

 

 

Onödigt arbete plågade kommunen

Hur mycket dyrare skulle det bli om hemtjänstpersonalen frågade var och en av de gamla varje dag vad de önskade i stället för att ge dem schablonberäknad och detaljstyrd vård?

Den kommunala hemtjänsten i Skönsmon i Sundsvall tog reda på det genom att på försök ge medarbetarna större handlingsutrymme i kontakten med sina gamla. Resultatet blev lägre kostnader och nöjdare kunder. De gamla behövde dessutom bara träffa i snitt 11 olika vårdare per månad i stället för 25 och de tryckte 30 procent mer sällan på sina larmknappar.

Historien berättas i Innovationsrådets rapport Att tänka nytt och göra nytta som exempel på hur man kan minska det som kallas onödig efterfrågan.

Onödig efterfrågan är när kunden tar kontakt för att de möter svårbegriplig information, exempelvis krångliga blanketter, eller för att myndigheten har gjort fel. Detta skiljer sig från verklig efterfrågan, som berör sådant som myndigheten är till för.

Mätningar visar att 20-40 procent av alla kontakter med myndigheter är onödig efterfrågan. Bara för Bolagsverket har det handlat om 180 000 onödiga telefonsamtal om året.

Att öppna ögonen för onödig efterfrågan, iaktta var den uppstår, börja mäta den och hitta lösningarna är en enkel och bra startpunkt för innovationsarbete på i princip vilken offentlig arbetsplats som helst. Och det krävs inte nödvändigtvis stora beslut eller resurser för att komma igång.

 

Fem grunder för innovation i offentliga sektorn

87 procent av medborgarna vill att den offentliga sektorn ska bli mer innovativ, framgår det i statliga Innovationsrådets läsvärda slutbetänkande från förra året. Vad är det då som bromsar utvecklingen?

Nästan var tredje myndighetschef och ännu fler av deras medarbetare pekar ut organisationskulturen som ett innovationshinder. Människor verkar ha svårt att acceptera nya arbetssätt, särskilt om de varit med om tidigare försök som misslyckats. Politikerna, de som ger direktiv ovanifrån ger i vissa fall också för lite utrymme för egna idéer och risktagande.

Arbetar du i en myndighet eller förvaltning och vill dra igång innovationsarbete? Här är Innovationsrådets lista på fem villkor som du bör se till att kunna bocka av för att lyckas:

1. Förändringarna måste syfta till att skapa värde för medborgarna och samhället. Det kan handla om att förenkla en tjänst, öka effektiviteten eller stärka demokratin.

2. De styrande politikerna måste ge dig handlingsutrymme och stöd. Det kan handla om mål, pengar eller ändrade lagar.

3. Utgå från syftet med er verksamhet – och från kompetensen och motivationen hos dina medarbetare.

4. Medarbetarna och organisationen måste vara aktiva och intresserade av att lära nytt.

5. De förändringar ni genomför måste leda till förbättringar för medborgarna.

 

 

 

 

Ny kartläsning gav Haparanda det stora lyftet

På tio år har Haparanda gått från att vara utslängt i periferin med 13,5 procents arbetslöshet till att bli ett blomstrande handelscentrum för en hel region. Hur är det möjligt? Har man grävt upp staden och flyttat den 100 mil söderut?

Nej, hemligheten är att kommunen har rivit sina mentala gränser. Från att ha legat i en av Sveriges mest glesbefolkade utkanter ser sig Haparanda numera som ett nav i Barentsregionen. När man suddar ut kartans nationsgränser finns det plötsligt en halv miljon människor inom 30 mil. Och en dagsresa bort med bil ligger Murmansk med ytterligare 300 000 invånare.

Det förlösande ögonblicket var när kommunalrådet Sven-Erik Bucht 2003 lyckades övertala Ingvar Kamprad att bygga ett Ikeavaruhus i staden, mot sin egen styrelses vilja. Satsningen blev en succé som lyfte hela regionen.

Men minst lika viktigt är det uthålliga arbetet med att bygga ihop Haparanda med finska Torneå på andra sidan älven. Kommunerna samarbetar i dag om utbildning, sjukvård, räddningstjänst, reningsverk, post, kultur och turistmarknadsföring. Ett nytt polishus har byggts på gränsen och när det behövs tänjer man på stelbenta nationella regler som står i vägen. Nu lobbar man för att få EU-pengar på en bättre väg till Murmansk. Genom rysk mark.

Den stora innovationen är det gränslösa tänkandet. Och om inte bygdens framgångar är inspirerande nog för andra kommunledare i Sverige så kan de alltid snegla på Haparandatopparnas personliga vinster. Kommunchefen Christina Lugnet lyftes upp som generaldirektör för Tillväxtverket 2009 och i förra veckan tillträdde Sven-Erik Bucht sitt nya statsrådsjobb.

 

Jonny Paulsson & Lars Roswall: Innovativa kommuner. Vinnovarapport 2013.

 

 

Myten om storföretagens missförstådda genier

Du har säkert hört varianter på berättelsen om det missförstådda snillet som kläckte en genial idé med potential att frälsa sitt stora företag, men som motarbetades av enfaldiga direktörer. Historierna används ofta som argument för att innovation bör bedrivas nedifrån och upp i stora företag, det vill säga att det är medarbetarna på golvet med sina unika detaljkunskaper som ska driva utvecklingen som ”intraprenörer”.

Julian Birkinshaw vid London Business School och Cyril Bouquet och Jean-Louis Barsoux vid IMD i Lausanne har granskat påståendena om att många viktiga och radikala innovationer skapas på detta sätt. Men de hittade få bevis.

Visst finns det exempel på uppfinningar som ratats av företagsledningarna flera gånger för att sedan efter en ny chans blivit stora succéer. Men de flesta sådana produkter är mediokra framgångar.

De verkliga milstolparna visar sig i stället ha kommit till genom en kombination av gräsrotsengagemang och aktiv ”gödsling” uppifrån. Framgångsrik innovation behöver uppbackning från båda håll. Den fungerar varken utan medarbetarnas detaljkunskaper eller företagsledningarnas överblick, målfokus och affärserfarenhet.

De som ensidigt hyllar gräsrotsinnovation glömmer också ofta att de där motarbetade succéuppfinningarna vid någon punkt faktiskt övertygade cheferna och fick sin sponsring uppifrån. Annars hade vi antagligen aldrig inte ens hört talas om dem.

 

Världens starkaste armé föll igen – på samma misstag

Alla pratar om hur snabbt världen förändras. Men vad gör man åt det?

Författaren och innovationsstrategen Max McKeown ger ett svar med sin bok ”Adaptability”. Nyckeln till överlevnad är förmågan att anpassa sig.

I boken berättar han hur den amerikanska armén misslyckades i Irak. Trots att USA satsade 6 000 miljarder kronor och dödade 100 000-tals irakier rådde man inte på de många, små och osynliga gerillaattackerna. Och den här gången kan motståndarnas strategi inte ha varit någon överraskning. Hollywood har gjort filmer i 40 år om hur det gick i Vietnam.

Glappet i tid från att en situation har förändrats till att en organisation har anpassat sig är avgörande. Den irakiska armén var blixtsnabb att inse verkligheten, lära om och byta strategi. Den amerikanska misslyckades – eller vägrade.

Varför? McKeown räknar upp de tidiga stadierna av anpassning: att upptäcka en förändring, att erkänna den, att förstå vad den innebär och att vilja agera på nya sätt.

Anpassning kan bromsas i vart och ett av dessa stadier. Det kan bero på oförstånd, men också på individernas egenintresse. Vissa kan ignorera en utveckling för att de tjänar på det – eller snarare för att de skulle förlora på det nya. Förändringar hotar ofta den rådande ordningen.

Egenintresse kan leda till dumhet och dumhet kan förstärka egenintresse. Ibland drabbas hela organisationer av kollektiv förnekelse. Medarbetare som ser att organisationen är på fel spår kan då ha svårt att få gehör för en bättre väg.

Är du en av de klarsynta som lider av att en nödvändig anpassning dröjer? Börja analysera vilka som skulle förlora på ett nytänkande. Hos dem hittar du nog en del av trögheten.

 

McKeown, M. (2012). Adaptability: The art of winning in an age of uncertainty. Kogan Page Ltd.

 

 

Myndigheterna som förstår kundnytta på riktigt

www.verksamt.se kan en blivande företagare både registrera sitt företag, ansöka om F-skatt, söka lediga företagsnamn och söka en rådgivare på samma ställe. Sajten är ett samarbete mellan myndigheterna Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket. Exemplet visar hur myndigheter kan utgå från den enskilde medborgarens eller kundens resa genom systemet i stället för att bygga sina tjänster utifrån sin egen traditionella linjeorganisation.

Med ett så kallat livshändelseperspektiv byggs tjänster i stället utifrån vad den enskilde försöker uppnå. En särskild blankett eller ett visst beslut är ju sällan det verkliga behovet, utan myndighetsärendet är bara ett steg på vägen under en händelse i livet som att gifta sig eller starta företag.

Hur är detta innovativt? Jo, det nya perspektivet sätter ljus på den bristande koordination som ofta finns mellan olika myndigheter eller i värsta fall inom en och samma myndighet. Och det behövs. En enkät gjord av Innovationsrådet 2012 visar att bara 8 procent av de tillfrågade myndigheterna organiserar sig utifrån sina kunders livshändelser.