Varje idé måste besvaras

Många konsultfirmor säljer pedagogiska webbprogram som ersätter gamla tiders klassiska förslagslåda. Med de moderna verktygen ska medarbetarnas innovativa idéer lättare kunna fångas upp, samlas in och hanteras, är tanken.

Det kan säkert fungera utmärkt. Men systemen bör ändå förses med en liten varningstext. Om en digital förslagslåda är det enda du erbjuder dina medarbetare är risken att den gör mer skada än nytta.

Det är viktigt att vara uppmärksam på användarnas förväntningar. Varje medarbetare som lägger ner tid och engagemang på att använda ett idéverktyg förtjänar en tydlig återkoppling på sin arbetsinsats (som ofta går utöver det vanliga, eftersom operativt arbete är normen på många svenska arbetsplatser).

Sälj inte in den digitala förslagslådan med hjälp av överdrivna förväntningar. Den absoluta majoriteten av alla förbättringsidéer blir aldrig förverkligade. En del forskare hävdar att sannolikheten för en idé att ta sig hela vägen till lönsam produkt är en på tre tusen.

Oavsett vad som händer med en idé så måste medarbetaren få veta om det. Det kan räcka med att en användare en enda gång märker att ingenting händer för att hon ska sluta bidra med sin kreativitet för gott.

Ett absolut minimum är att du som chef ger återkoppling om att idén är mottagen och läst och att idén kommer att bedömas. När du eller någon annan väl har fattat beslut ska det meddelas. Har idén fallit eller passerat nålsögat?

Vad som helst är bättre än generad tystnad.

 

Läs våra tidigare tips om innovationstävlingar och medarbetardriven innovation.

Referens:

Unsworth, K., L., & Clegg, C., W. (2010): Why do employees undertake creative action? Journal of Occupational and Organizational Psychology, 83, 77-99.

 

 

 

Låt tusen eldar brinna

Hur kan du veta att du satsar på rätt innovationsidé från början, så att du slipper spilla tid och pengar på misslyckade försök?

Svar: det kan du inte. Forskarna Greg Stephens och James Burley har räknat ut att det i en typisk tillverkningsindustri krävs 3 000 idéer för att få fram en produkt som blir framgångsrik på sin marknad. Av dessa 3 000 kan cirka 300 sorteras ut för vidare experiment. Ungefär 125 är värda ett mindre utvecklingsprojekt. Därefter får fyra av dem ordentliga utvecklingsresurser. Färre än två lanseras sedan på marknaden och väl där ute är det bara en som ger pengarna tillbaka med vinst.

Oddsen för att en idé ska lyckas kommersiellt är alltså en på 3 000, i snitt. Inom läkemedelsindustrin går det 6 000-8 000 idéer på varje succé.

Innovationsarbete pågår i vad forskarna kallar en low validity environment, vilket betyder att det i princip är omöjligt att avgöra vad som är orsak och verkan. Ingen kan säga vilka handlingar som skapade en viss effekt.

Så vad blir slutsatsen? Jo, att det är fel taktik att satsa all ved på en enda stor brasa. Chansen att lyckas är mycket större om du tänder många små eldar. I bästa fall är det någon av dem som tar sig och i slutändan väger upp risken för alla som slocknade under vägen.

Stevens, G. A, & Burley, J. (1997). 3,000 Raw Ideas Equals 1 Commercial Success! Research-Technology Management, 40 (3).

Dags att stoppa vattenfallen

Först tar men reda på vad som ska göras, sen planerar man sin lösning, sen implementerar man den.

Det där låter ju som höjden av sunt förnuft, vilket är precis vad det har betraktats som i traditionell projektutveckling. Arbetssättet har till och med ett namn – vattenfallsmodellen – som sägs ha myntats av systemutvecklaren Winston Royce 1970.

Vattenfallet syftar på ett flödestänkande. Först analys, sedan design, därefter implementering och testning och till sist integration och testning. Varje aktivitet ska göras färdig innan nästa påbörjas.

Modellen har sina fördelar. Problem kan upptäckas tidigt, vilket sparar tid och pengar. Beställaren får också avstämningspunkter där det går att fatta beslut om att gå vidare eller lägga projektet på is.

Men i dag har tiden sprungit ifrån vattenfallsmodellen, särskilt i IT-världen. Verkligheten låter inte längre att projekt byggs helt på planering, överblick och förmågan att förutse problemen. Ju mera komplext något är, desto sämre är vi på att planera. Och världen har aldrig varit så komplex som den är idag. Vår förmåga att planera räcker inte i dagens komplexa värld.

Ändå sitter många företagskulturer fast i sitt vattenfallstänkande. Chefer tar kraven på nya metoder som indirekt kritik mot hur de har skött sitt arbete i många år. Och medarbetare kan vara ovilliga att överge arbetssätt som de behärskar.

Vattenfallen var effektiva på 80- och 90-talen i en stabilare värld där man kunde sitta och utveckla nya produkter i flera år. Men i dag tar de så kalla agila metoderna över, där man arbetar tätare ihop med användarna och använder lösningarna medan man arbetar med dem. Scrum är en av dessa nya modeller, som vi har beskrivit här.

Stöt inte bort de digitala talangerna

”Vi måste anställa folk som förstår sig på digitala marknadsföringsstrategier”, tänker många stora och etablerade företag. Sagt och gjort, ett antal unga talanger rekryteras som varit uppkopplade och haft internet i blodomloppet sedan innan de kunde läsa sina egna namn.

Men väl innanför väggarna tar förnyelsen ofta stopp, menar kommunikationsstrategen Ulrika Rudqvist i en krönika i HD-Sydsvenskan. Företagen vet inte vad de ska göra med digitala talanger som tänker mer innovativt än cheferna är beredda på.

”Alltför ofta hamnar de i ett produktionsarbete och får bli copy eller administratör, snarare än att leda ett företag in i en ny kommunikationsera. Helst ska de inte höras, utan sitta bakom en datorskärm och snällt skriva det företaget vill säga på sociala medier, men på något mirakulöst vis dra in tusentals likes”, skriver Ulria Rudqvist.

Det ska helt enkelt vara ”business as usual”, med samma ledningsgrupp, samma beslutsfattare och samma process, menar hon.

Företagen har svårt att ta till sig de djupa förändringar med internetåldern, det vill säga precis de insikter som de nya digitala invånarna anställdes för att ha. I stället stöts de nya talangerna bort.

Känner du igen ditt företag i Ulrika Rudqvists beskrivning? Då kan det vara dags för en tankeställare.

”Galna” visioner lockar fram innovation

Stora globala företag sätter inte längre mål i stil med ”minska utsläppen med tio procent”. Trenden i dag är att binda sig vid enormt storslagna och närmast galet utmanande visioner, noterar miljöstrategen Andrew Winston i Harvard Business Review.

Nissan har till exempel antagit visionen om att deras bilar inte ska vara inblandade i en enda trafikolycka med allvarliga personskador.

Det låter orimligt, eftersom Nissan inte kan ta ansvar för hur bilägarna kör, hur säkra bilar de än lyckas bygga. Men strategin tvingar företaget att tänka annorlunda kring sin produktutveckling, att inte slentrianmässigt undvika risker och att locka fram mer kreativitet, motivation och ansvarskänsla hos medarbetarna.

Självklart finns baktankar om både CSR-, marknadsförings- och PR-effekter, men syftet med visionerna är ändå strikt affärsmässigt. Med en egen vision skiljer Nissan också ut sin strategi från konkurrenten Honda, vars högtflygande ambition är nollutsläpp av koldioxid i hela kedjan från energikälla till körning. Eller från GM i USA, som strävar efter att inte lämna ifrån sig några sopor – ”zero waste” – från sin bilproduktion.

Trenden visar hur fenomenet CSR (corporate social responsability) utvecklas. De stora företagen låter sig inte längre ledas av utomstående världsförbättrare. I stället söker de internt efter sitt eget engagemang för de stora framtidsfrågorna och omvandlar det till kommersiellt gångbar innovationskraft.

Sverige är för dåligt på att misslyckas

Sverige ligger på femte plats när det gäller kreativt arbetsklimat, men bara på femtiofemte plats när det gäller att leverera resultat, enligt en undersökning från Sveriges Ingenjörer.

Det är alltså, som Tusentips har konstaterat tidigare, inte själva idéerna som är problemet. Eller lösningen, för den delen.

Ingenjörer är bra på att ha idéer och lösa problem. Utmaningen är att kreativt innovationsarbete inte alltid kan vara så effektivt och välordnat som företagsledningarna kanske skulle önska, menar Terrence Brown, professor i entreprenörskap och innovation på KTH i Stockholm i en intervju med sajten Ingenjörskarriär.

Nyckeln är att skapa en företagskultur som gynnar innovation. Då måste man stå ut med och tillåta misslyckanden, för annars vågar medarbetarna inte testa och genomföra nya saker. När rädslan styr dör kreativiteten.

Högtidliga löften och policydokument räcker inte långt.

”Det är enkelt att säga att man tillåter medarbetare att misslyckas. Men det enda folk kommer ihåg är att Sven, som misslyckades med något förra året, fick sparken. Där måste cheferna själva visa att det är okej, för folk tror inte på vad de säger utan bara på vad de gör”, säger Terrence Brown i intervjun.

 

Läs rapporten ”Ge idéer kraft” från Sveriges Ingenjörer här.

Boxen som kickar igång idéerna

Programvaruföretaget Adobe ville slå ett slag för kreativiteten och hittade på ett innovationsverktyg som sticker ut – en liten röd kartong med texten ”Pull in case of Idea”.

Den medarbetare som öppnar boxen hittar instruktionskort, två block med Post-It-lappar, ett presentkort på hämtkaffe, en chokladbit och – inte minst – en kreditkort med 1 000 dollar på som kan användas helt efter eget huvud utan att chefen får lägga sig i. Allt som en innovatör kan tänkas behöva, med andra ord.

I instruktionerna guidas idékläckaren genom sex steg med övningar och checklistor som ska ta honom eller henne från idé till ett testat koncept som kan presenteras för företagsledningen, vilket är sista steget. Men det finns ingen deadline för när något ska presenteras och inga sura miner om Kickboxen inte leder fram till något användbart.

Hittills har Adobe delat ut cirka tusen Kickboxar till sina anställda på alla håll i världen. Och poängen med lådan är förstås inte det magiska innehållet, utan att den på ett så tydligt och pedagogiskt sätt ger alla tillåtelse att tänka nytt och fritt.

Läs mer om Kickbox här på Adobes hemsida.

 

 

Upptäck dina egna gömda skatter

Är du runt 40 och har tröttnat på jobbet och vill ha en mitt-i-livet-förändring? Får du för lite frihet, utmaningar och utrymme för dina egna idéer?

Då är du långt ifrån ensam, utan tvärtom helt normal. I den här kategorin finns de flesta som startar egna företag, visar både en kartläggning av Oxfordforskaren Ed Roberts från 1991 och nyare forskning från USA. De är inte i första hand 20-åringar i Sillicon Valley som lyckas som innovativa entreprenörer, utan välutbildade och redan framgångsrika medelåldringar.

Företagen är dock inte så förtjusta i karriärbytare, utan ser hellre att de fortsätter där de redan gör nytta. Det bidrar till att många i stället tar steget och hoppar av.

Men innan du gör det har innovationskonsulten Jeffrey Paul Baumgartner några råd om hur du drar maximal nytta av tre strategiska tillgångar: ditt nätverk, ditt rykte och din kompetens.

  • Nätverket. Du känner fler människor än du tror. Tänk på alla som du har arbetat med, gjort affärer med, haft som chefer, leverantörer, konkurrenter eller träffat på konferenser. Tänk både på hur de kan hjälpa dig och hur du kan hjälpa dem. Se till att vårda kontakter och äta luncher medan du fortfarande har kvar din nuvarande position.
  • Ryktet. Vad har du för rykte i dag? Fråga människor i din omgivning som du kan lita på. Det kanske inte är exakt det du själv tror. Ryktet kan vara fördelaktigt på ett sätt du inte tänker på.
  • Kompetensen. Problemet med att vara duktig och erfaren är att din kompetens blir allt mer omedveten. Du förutsätter att det som är enkelt för dig är enkelt även för alla andra och därmed ingen konkurrensfördel. Men det stämmer inte. Ta hjälp av andra för att få syn på dina dolda fördelar.

Scrum får saker att hända

Allt fler röster uppmanar svenska organisationer att ta bättre vara på idéer och bedriva innovation på ett strukturerat sätt. Men hur ska det egentligen gå till?

Ett svar kallas scrum och är en metod som varit populär i första hand bland mjukvaruutvecklare sedan 1990-talet. Ordet är ingen förkortning, utan syftar på den formation som ett rugbylag har när det sätter igång spelet.

I scrum finns ingen klassisk kravspecifikation, utan man arbetar med en levande lista med önskemål, så kallad backlog. Arbetet sker i tvärfunktionella team där man fördelar olika roller som produktägare, scrum master och självorganiserade team.

Man arbetar också gärna i så kallade sprintar, som kan vara mellan 3 och 30 dagar. De kompletteras med ”daily scrum”, ett kort möte där alla medlemmar ger en statusuppdatering om vad de har gjort sedan i går, vad de ska göra tills i morgon och vad som hindrar dem.

Hängivna scrumförespråkare hävdar att de organisationer och team som tar till sig metoden fullt ut får uppleva mer flexibilitet, kreativitet och inspiration – plus bättre resultat. På intresseorganisatonen Scrumalliances hemsida berättas till exempel hur Media Markt lyckades etablera sin näst största butik i världen i Kina på tolv månader.

En svensk beskrivning av scrumarbete finns också hos webbyrån Happiness.

 

 

Entreprenörerna vet var skon klämmer

Statsminister Stefan Löfven lanserade i förra veckan sitt innovationsråd, bestående av experter och partsrepresentanter som ska knäcka frågan hur Sverige bäst behåller och ökar sin innovationsförmåga.

Något som gissningsvis kan intressera rådet är frågan om vad som får fristående entreprenörer – en av de grupper vars axlar landets framtid antas vila på – att lyckas.

En amerikansk studie, ”The Anatomy of an Entrepreneur”, undersökte 549 grundare av framgångsrika företag i snabbväxande branscher som försvar, IT och hälsovård. Så här svarade entreprenörerna själva på frågan om vilka som är de största hindren för framgång:

  • Ovilja att ta risker (98 procent).
  • Ovilja att lägga ner den tid och möda som krävs (93 procent).
  • Svårt att hitta kapital (91 procent).
  • För dålig kompetens att driva företag (84 procent).
  • Otillräcklig kunskap om sin bransch och marknad (83 procent).
  • Har inte råd eller får inte stöd från familjen för att lämna sin anställning (73 procent).

Brist på riskkapital ses alltså som ett betydande hinder. Men de personliga faktorerna och den inre drivkraften och motivationen är ändå viktigast, menar de som lyckats. När de får frågan om de har saknat stöd och hjälp från stat och myndigheter svarar 86 procent nej.

Man kan bara spekulera i om svaren hade blivit annorlunda om de hade misslyckats. Eller om de tillfrågade inte hade kommit från USA.